«  Feministisk pionjär bland socialdemokratiska kvinnor

Hulda Amanda Horney föddes i Stockholm den 3 november 1857. Mamman Johanna Jonsson dog bara några veckor efter förlossningen. Pappan var möbelsnickare, men vi vet inte mycket mer om hennes bakgrund.

  Klart är att familjen hade det tufft ekonomiskt, så Amanda var tvungen att börja jobba redan i 12-årsåldern, som piga.

  För att få det bättre tog hon senare chansen att utbilda sig till möbelpolererska, och hon fick jobb som det på en snickerifabrik. Men när hon ville gå med i facket fick hon först nej. Som många andra fack då ville männen där inte släppa in kvinnor.

  Istället blev Amanda allt mer politiskt intresserad, och inriktad på arbetarkvinnors kamp. 1892 var hon en av dem som tog initiativ till att bilda SAKK, Stockholms allmänna kvinnoklubb, och hon blev klubbens första ordförande.

Redan från start drev Amanda och SAKK kvinnors rösträtt. Amanda Horney blev dessutom en av de första kvinnorna i Sverige som offentligen ställde krav på rösträtt för kvinnor, när hon höll tal vid ett friluftsmöte en söndag i april 1893. (Emilie Rathou var troligen den första, redan vid en demonstration 1891.)

  När det socialdemokratiska partiet beslöt att partiet inte skulle driva krav på kvinnors rösträtt förrän männen fått igenom sin "allmänna" rösträtt, vägrade Amanda Horney att böja sig för det beslutet. Hon förespråkade samarbete med borgarkvinnor om rösträtt för kvinnor, och konstaterade torrt: "Från männen se vi ju, även från de våra, att de inte ge oss mera än vartill de äro nödda och tvungna". 1. Så hon gick med i Stockholmsavdelningen av LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, och blev senare med i styrelsen för stockholmsdelen.

  Hon var inte ensam om den inställningen i SAKK. Andra ledande kvinnor, som exempelvis hennes nära vän Elin Engström och Anna Johansson Visborg, drev även de att kvinnor behövde samarbeta över klassgränserna i kamp för rösträtt. Men LKPR krävde ju rösträtt för kvinnor på samma villkor som för män, vilket betydde att endast de rika skulle kunna rösta, så samtidigt fortsatte Amanda Horney och de andra att genom SAKK kräva rösträtt för alla kvinnor.

Den första av kvinnokongresserna för de socialdemokratiska kvinnoklubbarna hölls 1907. Förutom typiska arbetsmarknadsfrågor tog den även upp hur viktigt det var att bekämpa prostitutionen.

Som person har Amanda Horney beskrivits som en driftig och stark kvinna, som levde för arbetarrörelsen och drev politik med ett "varmt och sprudlande humör".

  Och hon drog sig inte för att säga vad hon tyckte. När det blev diskussion om en agitator för SAKK sa hon att den kända Kata Dalström visserligen var en "god agitator", men att hon "intresserade sig mera för agitation bland män än bland kvinnor", så då kunde de lika gärna anlita en man. 2. En orsak till det hårda uttalandet var nog att Kata Dalström stödde männen i partiet som just då hade beslutat att kvinnors rösträtt måste vänta.

Det är dokumenterat vem muraren som blev far till Amandas son Nils var, men det verkar inte som om relationen var något stadigt. Amanda levde hela tiden ensam med sonen, som föddes 1895, och som fick hennes efternamn.

  Amanda Horney, Elin Engström och Anna Johansson Visborg fortsatte samarbeta och satt alla tre med i den kommitté som förberedde den första gemensamma Kvinnokonferensen 1907, där landets socialdemokratiska kvinnoklubbar samlades. På den tiden ville männen i partiet inte tillåta att klubbarna skulle få bilda ett kvinnoförbund till det socialdemokratiska partiet. Istället fortsatte kvinnoklubbarna att ordna kvinnokongresser vart tredje år och till slut ledde det till att det socialdemokratiska kvinnoförbundet trots allt kunde startas 1920.

Konferenskommittémöte 1906, sittande från vänster: Alma Johansson, Betty Strand, Anna Sterky och Alma Tengdahl. Stående: Anna Pettersson, Amanda Horney, Anna Johansson Visborg, Elin Lindley och Elin Engström.

  Klassperspektivet var grunden i Amanda Horneys kamp, men det var i första hand kvinnorna i arbetarklassen hon kämpade för. Hon förespråkade också samarbete med borgarkvinnor i de fall de hade gemensamma intressen, inte bara för rösträtt. Därför var hon även med i Tolfterna, som Ellen Key startat och som blev en mötesplats för kvinnor från olika klass.

När Stockholms allmänna kvinnoklubb firade 50-års-
jubileum den 9 maj 1942 var flera av pionjärerna på plats.
Från vänster: Elin Engström, Alma Tengdahl, Amanda
Horney och Matilda Andersson.

Amanda Horney var en klippa i det socialdemokratiska partiet och hon fortsatte att vara drivande i kampen. Av hyllningarna på hennes 70-och 75-årsdagar framgår att hon var lika aktiv som alltid även på ålderns höst. Hon bodde också kvar i Klara-kvarteren där hon alltid bott.

  Amanda Horney dog den 11 mars 1953, 95 år gammal.

IDAG ses Amanda Horney som en av de viktigaste pionjärkvinnorna i det socialdemokratiska partiet. Samtidigt finns ganska lite känt om henne som person.

Noter:
1. Tidningen Morgonbris nr 5/1911.
2. Hulda Flod: Den socialdemokratiska kvinnorörelsen i Sverige. Tiden 1960.