«  Klassöverskridande nätverk

Ellen Key, initiativtagare till Tolfterna, fotograferad 1910.
Foto: Rudolf Dührkoop.

Det var Ellen Key och hennes kompis Amalia Fahlstedt som tog initiativ till nätverket Tolfterna i Stockholm 1892. Ellen Key hade inspirerats av strykerskan Anna Söderberg, som hon träffat när hon föreläst på Arbetarinstitutet.

  Syftet var att skapa en mötesplats där kvinnor från olika klass och sammanhang kunde mötas för att diskutera de frågor som var aktuella i slutet av 1800-talet. Det gällde sådant som att kvinnor inte hade rösträtt, inte alltid fick bestämma över sin egen ekonomi (gifta kvinnor var inte myndiga), och om hur kvinnor behandlades på arbetsplatserna.

  Tolfterna ordnade lättsamma samkväm med té, föredrag och diskussioner, som utgick från utbyte av egna erfarenheter. Tanken var att det skulle fungera folkbildande för alla över klassgränserna.

  Namnet Tolfterna kom av att Ellen och Amalia bjöd in sina vänner – mest borgarkvinnor – som delade upp sig i grupper om tolv. De ordnade sedan föredrag och bjöd in deltagare från arbetarklassen. Det växte snart till sex olika Tolfter där ett femtiotal kvinnor deltog varje gång, från fina Östermalmsdamer till arbetarkvinnor på Söder.

På Samkvämen kunde de även ha högläsning, spel, lekar, dans och musik. De arrangerade även vårutflykter, julfester och liknande. Sammantaget var omkring 500 kvinnor medlemmar, som deltagare eller ledare.

  Bland de mer kända fanns socialdemokrater som Elin Engström, Amanda Horney och Anna Lindhagen samt liberaler som Kerstin Hesselgren och Anna Whitlock. Ellen Key själv deltog varje gång hon var i Stockholm.

  Det klassöverskridande arbetet var inte enkelt att genomföra, men konstigt nog fungerade det ofta. Kanske för att de inte behövde enas om någonting, Tolfterna var ju bara till för menings- och erfarenhetsutbyte.

Hattsömmerskornas bokklubb
på utflykt i Lilljansskogen 1903.
Alla var medlemmar i Tolfterna.
Foto: Kungliga biblioteket.

Ellen Key hade redan när hon flyttade in i sitt hem "Strand" vid Vättern bestämt att det efter hennes död skulle bli ett vilohem för arbetarkvinnor. Därför startade hon 1914 stiftelsen "Strands vilohem för arbetande kvinnor", där Elin Engström blev styrelsemedlem. Efter att Ellen Key dött 1926 började Tolfterna bjuda in "vilobehövande arbeterskor" till några veckors sommarsemestrar på Strand. Medlemmar i Tolfterna hade förtur. Där kunde de få vila ut, och sätta sig vid dukat bord när det var dags att äta, vilket förstås var mycket uppskattat. (Än idag går det att ansöka om att få bo på Strand och vila upp sig.)

  Med åren minskade engagemanget i Tolfterna, men föreningen fanns kvar ända fram till 1965.

Ellen Keys stipendium för att få bo på Strand går att ansöka om hos stiftelsen.