«  Feministen som startade koloniträdgårdsrörelsen i Sverige

Anna Jakobina Johanna Lindhagen föddes den 7 april 1870 på Södermalm i Stockholm som det yngsta av fyra barn i familjen. Pappan var justitieråd och familjen var därmed överklass. Men både Anna och hennes storebror Carl blev drivande socialdemokrater. Carl Lindhagen var senare under många år borgmästare i Stockholm, och kanske var det Anna som inspirerade honom till att så ofta stötta kvinnors kamp.

  Mamman dog när Anna var tio år, men pappan gifte om sig med Annas moster, och styvmamman stod Anna nära. Hemma kallades Anna för "Pildockan". Det sägs att det berodde på att hon var liten och späd som en docka, men "med något av pilens snabbhet och rörlighet i allt hon företog sig".

Anna som pepparkaka sparad från hennes barndom, från Stockholmskällan.

  Anna utbildade sig till sjuksköterska vid Röda Korsets skola. Men hon jobbade bara något år som sjuksköterska, istället jobbade hon tio år som kontorist på ett bokförlag. Och från 1902 arbetade hon sedan som barnavårdsinspektör på Stockholms fattigvårdsnämnds utackorderingsbyrå.

Feminist blev hon tidigt. 1902 var Anna Lindhagen en av de mest drivande i startandet av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Stockholm, och hon höll invigningstalet på det första offentliga mötet, vilket hon var stolt över att ha gjort. Något år senare bildades LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, genom att de första lokalföreningarna i landet gick ihop.

  Anna Lindhagen blev snabbt känd som en föregångskvinna. Hon var smart, driftig, modig, fantasifull och hade ett "sprakande humör". Motståndarna tyckte förstås att hon var jobbig.

  En av Annas förebilder var Ellen Key och Anna engagerade sig i Tolfterna, som var grupper där kvinnor kunde mötas över klassgränserna och utbyta erfarenheter. Men själv var Anna socialdemokrat, och engagerade sig i SAKK, Stockholms allmänna kvinnoklubb.

  Anna Lindhagen arbetade också för att det skulle bildas fackföreningar för kvinnor, bland annat för bildandet av Stockholms tjänarinneförening, på initiativ av Kvinnornas fackförbund. När Kvinnornas Fackförbund startade tidningen Morgonbris deltog Anna redan i första numret. Och 1911, när tidningen hade tagits över av den socialdemokratiska Kvinnokongressen (som fanns innan det Socialdemokratiska kvinnoförbundet hade bildats) blev Anna redaktör.

  En av Annas nära vänner vid den här tiden var Elsa Laula Renberg, som fick både Anna och hennes bror Carl att engagera sig även i samernas rättigheter.

Anna med ryggen åt kameran mitt i bild på koloniträdgårdföreningen.

Det som Anna Lindhagen är mest känd för idag är nog annars att hon tog initiativ till koloniträdgårdsrörelsen i Sverige. Tillsammans med Anna Åbergsson var hon drivande i att starta Föreningen koloniträdgårdar i Stockholm 1906.

  Många fattiga bodde i trånga och osunda bostäder, och hade inte råd med näringsriktig mat. Som barnavårdsinspektör såg Anna hur illa arbetarna for och oroade sig inte minst över barnens hälsa. Syftet med koloniträdgårdarna var därför att arbetarna skulle kunna odla grönsaker samtidigt som de skulle komma ut i frisk luft. Och syftet med föreningen var att se till att koloniträdgårdsområden byggdes.

  1911 blev Anna Lindhagen invald i Stockholms stadsfullmäktige. Där drev hon frågor som bostäder åt mödrar och barn, bättre ålderdomshem och bättre kommunikationer. Hon engagerade sig för parkerna i Stockholm och planteringar på gårdarna vid husen. Hon var med i en mängd kommunala sammanhang, bland annat folkskoledirektionen, skönhetsrådet, stadsplanenämnden, barnavårdsnämnden, rättshjälpsanstalten och stadskollegiet.

När första världskriget bröt ut engagerade sig Anna Lindhagen för flyktingar, vilket hon fortsatte med hela livet. Hon reste också till flera krigsdrabbade länder. Fredsfrågor var egentligen det första hon engagerade sig i. Redan 1898 var hon med i Sveriges kvinnliga fredsförening och hon var även tidigt med i Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. 1915 var Anna Lindhagen med i den svenska delegationen som reste till kvinnornas internationella fredskongress i Haag. Hon satt sedan i styrelsen för den svenska delen av WILPF, Women's International League for Peace and Freedom.

I trädgårdarna fortsatte Anna Lindhagen vara aktiv i hela sitt liv.

  Andra organisationer som Anna Lindhagen var drivande i var exempelvis Svenska föreningen för moderskydd och sexualreform, där hon arbetade med bland andra läkarna Ada Nilsson och Alma Sundquist samt författaren Frida Stéenhoff. I Radikala klubben kämpade hon för yttrandefriheten, och protesterade bland annat mot att Anna Bugge Wicksells man åtalades för hädelse, efter att han skämtat om att kristna kunde tro att Jesus mamma var jungfru när hon födde barn. Folkbildning var något Anna brann för, hon var aktiv i Folkbildningsförbundet och medverkade i deras Folkbiblioteksbladet. Även Röda Korset och Rädda Barnen var denna superaktiva kvinna med i.

Foto med ram från tidningen Hvar 8 dag, julafton 1922.

  Anna Lindhagen var inte gift, och kunde ägna sig åt politik på heltid. Hon var både envis, driftig och positiv, och hon förväntade sig inte snabba resultat, utan var inställd på att kamp tar tid: "jag tror inte på omstörtande revolutioner, bara ett segt, energiskt framträngande, jag tror på tålamodet!"

  Redan 1917 hade Anna Lindhagen medverkat till att en barnavårdslag infördes, och under hela sin aktiva tid politiskt kämpade hon för att samhället måste ge ekonomiskt stöd till ensamma mödrar och deras barn. Det var en lång och trög kamp, som ofta kunde göra en besviken, men några år innan hon dog, 1939, fick hon se det bli verklighet, då bidragsförskottet till slut infördes.

  Genom åren skrev Anna Lindhagen massor av artiklar, broschyrer och andra texter. Hon skrev också en mängd böcker, bland annat om barns och mödrars rätt, nationalitetsfrågor och – förstås – om koloniträdgårdar, naturskydd och stadsplanering. I slutet av sitt liv började hon även skriva på sina memoarer, vars första del fick titeln "Vad vi tänkte", men inte kom ut förrän efter hennes död.

  Anna Lindhagen dog efter en kort tids sjukdom den 15 maj 1941, 71 år gammal.

I Stockholm finns en väg uppkallad efter henne, Anna Lindhagens väg, och en park, Anna Lindhagens täppa. Föreningen Stigberget, muséet som skapades av Anna Lindhagen 1929, finns kvar än idag. Utanför muséet finns skulpturen Anna Lindhagens minne.