«  Ottar – den mest kända sexualupplysaren i Sverige

Elise Ottesen Jensen – Ottar– är framför allt känd som sexualupplysare, men hon gjorde så mycket mer. Som journalist och författare ifrågasatte hon även mäns styrande och ställande i alla möjliga sammanhang.

Elise Ottesen föddes den 2 januari 1886 i Højland i Norge, som det sjuttonde av arton barn till en prost och en biskopsdotter. Hon var det enda av barnen som inte konfirmerade sig.

Elises pappa och mamma med Elise mellan sig samt systrarna Magnhild och Martha bakom dem.

  Först tänkte Elise utbilda sig till tandläkare, men en explosion i labbet satte stopp för det. Elise förlorade båda sina tummar och ena lillfingret samt skadade de andra fingrarna. Efter sjukskrivningen arbetade hon en kort tid som riksdagsstenograf, men började sedan som journalist på olika norska tidningar: Nidaros, Ny tid och Arbeidet. Hon skrev om politik i allmänhet, om sociala frågor och kvinnofrågor. Då bodde Elise i Bergen. Redan då visade hon sin styrka som organisatör, då hon jobbade med att organisera textilarbeterskor och hembiträden, och där startade hon Bergens kvinnliga diskussionsklubb.

  1913 träffade Elise den svenska syndikalisten Albert Jensen. Med honom flyttade hon till Köpenhamn. De fick en son, men sonen dog efter en kort tid. Från 1920 bosatte sig Elise och Albert i Stockholm. Det var vid den tiden hon började skriva under namnet "Ottar".

  I sina memoarer har Elise skrivit om hur det var hennes syster Magnhilds öde som fick Elise att engagera sig i sexualfrågor. Magnhild blev med barn i tonåren och pappan skickade henne då till Danmark för att föda och lämna bort barnet. Det ledde till att Magnhild hamnade på mentalsjukhus, där hon bodde i tio år innan hon tog sitt liv.

I början av 1920-talet hade Ottar en "kvinnosida" i den svenska syndikalistiska tidningen Arbetaren. Där skrev hon tillsammans med Helga Johansson, som är mer känd som författare under namnet Moa Martinsson. De blev då nära vänner. Men Ottar och Helga slutade på Arbetaren redan efter några år, eftersom de kom i konflikt med männen på tidningen. Istället försökte Ottar starta en tidning med namnet Vi kvinnor. När den efter något år tvingades lägga ner i brist på pengar började hon skriva i ungsocialisternas tidning Brand.

  Vid den här tiden började Ottar även föreläsa om sexualfrågor. Det var förbjudet att informera om preventivmedel, men Ottar gjorde just det. Hon drev också rätt till abort. Förbudet mot upplysning om preventivmedel och förbudet mot abort var både klass- och könslagar, skrev och sa Ottar. Hon förespråkade dessutom "barnkrubbor" (ungefär som förskolor) och var mycket drivande för homosexuellas rättigheter (homosexualitet var kriminaliserat på den tiden, det blev inte avkriminaliserat förrän 1944).

Ottar blev mer och mer känd, både i Sverige och internationellt. Tillsammans med andra sexualupplysare i världen bildade hon 1928 ett världsnätverk, kallat WLSR, World League for Sexual Reform. 1933 tog hon tillsammans med några fler initiativ till bildandet av RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, där hon blev ordförande. Som många vid den tiden hade både hon och RFSU en syn på vem som borde tillåtas få föda barn som vi idag har svårt att förstå.
Läs mer HÄR.

  Men Ottar gjorde otroligt mycket gott. Genom RFSU öppnade hon en mottagning just för sexualrådgivning. Bredvid mottagningen låg Anna Riwkins fotoateljé. Anna Riwkin och Ottar blev nära vänner och Anna Riwkin reste med på flera av Ottars sexualupplysningsresor runt om i Sverige.
Läs mer om resorna HÄR.

  Ottar var frihetlig socialist och medlem i SAC, Sveriges Arbetares Centralorganisation, så hon hade inte särskilt stor tilltro till staten. Därför var hennes agitation oftast kopplad till rent praktiskt arbete. Exempelvis drev hon ett hem där kvinnor som väntade "utomäktenskapliga" barn kunde bo i väntan på förlossningen.
Läs mer HÄR.

  Innan och under andra världskriget hjälpte Elise Ottesen Jensen flera tyska sexualupplysare hon kände som var judar och/eller homosexuella att fly till Sverige undan risken att hamna i koncentrationsläger. Som tack för det arbetet fick hon både en gata och ett barnhem uppkallat efter sig när staten Israel bildades.

Efter andra världskriget skilde sig Elise och Albert. Ottar sa inte mycket om sitt privatliv, men i själva verket hade äktenskapet brutit ner henne. 1952 tog Elise Ottesen Jensen tillsammans med indiska Dhanvanthi Rama Rau och flera andra sexualupplysare i världen initiativ till en ny världsorganisation: IPPF, International Planned Parenthood Federation.

Elise Ottensen Jensen, Margaret Sanger, USA, och Dhanvanthi
Rama Rau, Indien, på IPPF:s konferens i Stockholm 1953.

  1951 fick Elise Ottesen Jensen den kungliga medaljen Illis Quorum och 1958 utnämdes hon till medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet för det arbete hon gjort för sexualupplysningen. Ottar var då känd och uppskattad av hela Sverige.

Ottar får Svensk damtidnings pris 1953 för banbrytande insatser inom sexualupplysningen.

  I och med att sexualundervisning i skolorna blev obligatorisk 1955 blev Elise Ottesen Jensen anlitad som talare även i skolorna. När tv kom var hon med där och pratade sexualfrågor.

Ottar fortsatte att arbeta och resa i hela sitt liv. Hon skrev flera böcker och sina memoarer i två delar. Sitt sista framträdande gjorde hon, trots att hon då var sjuk och närmast blind, på RFSU:s kongress 1973.

  Vid den tiden hade hon börjat ifrågasätta en del av sitt arbete. Hon såg hur män utnyttjade "den sexuella revolutionen" för att få sexuell tillgång till kvinnor, och hon frågade sig vad hon kunde gjort annorlunda, eftersom hon såg att någon verklig sexuell frigörelse för kvinnor inte hade uppnåtts.

  Elise Ottesen Jensen dog den 4 september 1973, 87 år gammal.

Många tror att Ottar var den första sexualupplysaren i Sverige, men egentligen fanns det många sexualupplysare bland de tidiga feministerna, som exempelvis Karolina Widerström, Alma Sundquist, Ada Nilsson, Gerda Kjellberg och Andrea Andreen.

Elise Ottesen Jensen: Livet skrev 1886-1939 respektive Livet skrev vidare 1939-1966.

Du kan också se och höra Elise Ottesen Jensen på SVTplay.