Vad är
problemet med porr
– enligt svenska riksdagsledamöter?
Vad
säger egentligen våra riksdagspolitiker om porr –
vad ser de som problem, vad har de för förslag på
vad som borde göras? Det har kvinnofrontaren Astrid Carsbring
kollat på i sin kandidatuppsats.
Våren 2021 tog jag min kandidatexamen i statsvetenskap.
I min kandidatuppsats gjorde jag en feministisk analys av de olika
politiska förslag kring pornografi som svenska riksdagsledamöter
lagt åren 2017-2020.
Jag gjorde först en kartläggning av ledamöternas
förslag, och därefter en kritisk analys av hur förslagen
på olika sätt presenterar porren som ett problem.
Först tog jag fram och läste samtliga riksdagsmotioner
som innehöll ordet "porr"
eller "pornografi" (jag sorterade
dock bort de motioner som enbart handlade om barnpornografi, för
att fokusera analysen på den "vanliga", lagliga
pornografin). Under läsningen gjorde jag en successiv kategorisering
av riksdagsledamöternas förslag i ett kodningsschema.
Med utgångspunkt från motionerna kunde jag arbeta fram
sex olika kategorier av policyförslag som lagts fram av ledamöterna,
vilka jag i sin tur delade in parvis under tre huvudrubriker likt
tabellen här nedanför.
POLICYKATEGORIER | ANTAL
POLICYFÖRSLAG |
Skydda barn
och unga från pornografins skadeverkningar | 32 |
Skydda barn och
unga från att se porr | 22 |
Sexualundervisning
om porr, eller som motkraft till porren | 10 |
Utred
hur vi kan begränsa spridningen, skadeverkningarna, eller
industrin | 8 |
Utred
eller kartlägg porrens skadeverkningar | 7 |
Koppla
arbetet mot porr till arbetet mot människohandel,
prostitution och/eller organiserad brottslighet | 4 |
Stöd/behandling
åt de som befinner sig i eller vill lämna porrindustrin | 3 |
|
De tre huvudrubrikerna är baserade på policyförslagens
olika inriktningar, alltså vad eller vilka aktörer och
områden förslagen riktade sig till/mot. Totalt hittade
jag 54 policyförslag spridda över 30 motioner. Alla riksdagspartier
utom Liberalerna fanns representerade
i motionerna.
TYDLIGT MÖNSTER:
Flest förslag om "skydda barn och unga"
Det var lätt att se mönster i materialet – förslagen
som handlade om att skydda barn och unga från pornografins
skadeverkningar stod för en majoritet av förslagen (32
av 54 stycken). Att vilja skydda barn/unga
från att se porr var det absolut vanligaste (22 förslag).
Det handlar till exempel om förslag om att införa porrfilter
på skolor och förskolor, åldersverifiering på
porrhemsidor*
och porrfria policyer i skolor.
Näst vanligast var förslag om en
förbättrad sexualundervisning, som antingen ska
innehålla porrkritik eller verka som en motkraft till det
som unga ser i porren (10 förslag). Förslagen om att tillsätta
utredningar utgjorde en mellanstor kategori, med totalt 15
policyförslag.
Minst vanliga var de förslag som på olika
sätt ville bekämpa porrindustrin:
4 förslag handlade om att koppla arbetet
mot porr till arbetet mot människohandel, prostitution
och/eller organiserad brottslighet, och 3 förslag handlade
om att ge bättre stöd eller behandling
åt de som befinner sig i, eller vill lämna, porrindustrin.
När jag väl hade gjort denna indelning av
policyförslagen gjorde jag en kritisk diskursanalys av hur
dessa policyförslag framställer porren som ett problem
(utifrån den feministiska statsvetaren Carol
Bacchis approach "What's the problem
represented to be?"). Här nedan presenterar jag
kort vad jag kom fram till:
Porr som ett barn- och ungdomsproblem
En av mina slutsatser är att porren framställs som ett
problem som främst rör barn och unga: det framställs
som ett problem att barn och unga ser på
porr, samt att barn och unga saknar
kunskap eller verktyg för att kunna hantera att exponeras för
porr.
De
här problemframställningarna kan på flera sätt
ses som problematiska. Dels är ett bakomliggande antagande
i dessa förslag att det är särskilt skadligt att
barn och unga tittar på porr – därmed undviker
man att tala om alla de vuxna män som väl rimligtvis kan
sägas stå för det mesta av konsumtionen. Problembilden
blir således att "barn ser på sånt som är
till för vuxna", det vill säga långt ifrån
den feministiska problembilden av porr som ett uttryck för
kvinnoförtryck.
Även förslagen om sexualundervisning kan problematiseras,
då de kan ses som en förskjutning
av ansvar från vuxenvärlden till barnen. Ett budskap
som förs fram i flera av motionerna är att "barn
kommer att se porr vare sig vi vill eller inte", och därför
måste vi förbereda dem på det. Detta befäster
idén om att "porren alltid kommer finnas", och
istället för att vi vuxna löser problemet, så
ger vi barnen verktyg för att själva kunna hantera att
exponeras för porr. Vad sänder det för budskap till
barnen? Är det verkligen så att barn hanterar exponering
för sexuellt våld bättre för att en vuxen pratat
med dem om det? Jag ställer mig tveksam.
Porr som ett kunskapsproblem
De relativt vanliga förslagen om att tillsätta utredningar
framställer i sin tur porren som ett kunskapsproblem.
Eftersom man vill tillsätta utredningar framställs
det som att vi saknar kunskap om porrens skadeverkningar och vad
vi kan göra för att motverka dem. Som feminist är
detta frustrerande att läsa: vi vet ju redan hur skadlig porren
är och hur vi kan arbeta mot den! Men ett klassiskt sätt
för politiker att skjuta på frågor är ju att
tillsätta utredningar, så att dessa förslag är
vanliga är inte särskilt förvånande.
Porr som ett konsumtionsproblem, snarare än
ett produktionsproblem
En av mina främsta slutsatser är att porren framför
allt framställs som ett konsumtionsproblem,
då det är barn och ungas konsumtion av porr som de flesta
förslagen riktar in sig på. De skadeverkningar som är
i fokus är att barn som konsumerar porr får en skev bild
av sex, sexualitet och jämställdhet, och att det leder
till våldsamt sex bland unga.
De förslag som framställer porren som ett
produktionsproblem, alltså riktar
sig mot porrindustrin, är de minst vanliga. Självklart
är både porrkonsumtion och -produktion problematisk,
men att porren så mycket oftare framställs som ett konsumtionsproblem
kan göra att förslagen om att motverka porrproduktionen
hamnar i skymundan. Dock gav det ändå en gnutta hopp
att några, om än få, policyförslag framställde
porren som ett produktionsproblem. Dessa förslag hade ofta
ett visst könsmaktsperspektiv, och var mer emot porren som
företeelse. Men att dessa förslag
var de minst vanliga säger en del om var vi står idag
i debatten om porren.
Något min studie
bekräftade för mig var att den
feministiska kampen mot porr fortfarande behövs i allra högsta
grad.
Vi måste fortsätta vår kamp för
att det också ska ses som ett problem att vuxna män kollar
på porr, och för att mer fokus ska riktas mot att bekämpa
porrindustrin. Porren måste ses för vad den är:
ett uttryck för mäns våld mot kvinnor.
Astrid Carsbring
När de flesta förslagen skildrar det som att problemet
är att barn ser på "sånt som är till
för vuxna" kan man undvika att prata om vuxna mäns
porrkonsumtion. Man slipper då också prata om kvinnors
utsatthet när porr framställs eller porrens roll som ideologisk
påverkan på alla oss kvinnor och män, och på
könens villkor i samhället. Porren som företeelse
förblir oproblematiserad.
Foto: pexels.com
En feministisk analys av förslagen om porrfilter och ålderskontroll
finns i artikeln Exemplet
Storbritannien.
|