Nummer 3/2014

Motståndet hårdnar, men strejkerna i USA fortsätter

Under två år har lågavlönade arbetare, framför allt kvinnor, inom snabbmatskedjorna i USA genomfört återkommande punktstrejker. I början av september i år hårdnade både kampen och motståndet – och polisen började arrestera strejkande runt hela USA.

Två tredjedelar av dem som arbetar inom snabbmatsbranschen i USA är kvinnor. Hälften är färgade. Majoriteten försörjer barn på den extremt låga lönen. Mer än hälften är beroende av matkuponger från staten (food stamps) för att överleva.

  För snart två år sen, i New York i november 2012, utbröt en spontan, vild strejk mot den låga minimilönen. Den som tvingar många att ha flera jobb för att överleva. Den första strejken ledde till fler. Sen dess har det pågått återkommande punktstrejker inom alla de stora snabbmatskedjorna i USA.

  Strejkerna har också spritt sig till fler lågavlönade, exempelvis på lågprisvaruhus som Walmart. Samtidigt har punktstrejkerna spritt sig över landet, till små och stora städer runt hela USA.

  De strejkande arbetarna kräver högre löner, rimliga arbetstider och fackliga rättigheter. Istället för en minimilön på drygt 7 dollar i timmen (knappt 50 kronor) kräver de strejkande det dubbla: 15 dollar.

  Den 4 september nu i år strejkade lågavlönade arbetare igen i över 100 städer i olika stater. För första gången deltog också en ny yrkesgrupp i strejkerna: de som närmast verkar motsvara vår hemtjänstpersonal.

  Och den här gången nöjde de sig inte med att stå utanför snabbmatskedjorna – de strejkande blockerade gatorna genom att sätta sig mitt i gatan.

Gripna i 32 städer

Polisen reagerade med att arrestera strejkande. Omkring 500 personer arresterades i 32 städer, bland andra New York, Chicago, Detroit, San Diego, Philadelphia, Miami, Boston, Pittsburgh, Memphis, Milwaukee, New Orleans, Oakland, Durham och Los Angeles.

  Att de arbetande trappat upp strejkerna genom att sätta sig på gatorna kommer sig av ett beslut nu i sommar. På ett stort konvent utanför Chicago i juli diskuterade snabbmatsarbetare från 50 städer civil olydnad som icke-våldskampmetod. Deltagarna röstade enhälligt för att de skulle använda civil olydnad i kampen för rimliga löner.

  Men det är också några händelser som förmodligen har påverkat kampviljan hos de som strejkar.

Dömda för barnmisshandel

Shanesha Taylor i Arizona försökte ensam med sina tre barn hantera tillvaron som hemlös och arbetslös, efter att ha förlorat sina låglönejobb. Så i våras fick hon plötsligt chansen att gå på en jobbintervju för att jobb som skulle ordna upp hennes tillvaro. Men hon hade ingen barnvakt.

  I sin desperation lämnade hon sina två minsta barn på parkeringen, fastspända i sätena i bilen, med fönstren neddragna endast en glipa. Medan Shanesha var på jobbintervjun kom polisen dit. Shanesha dömdes för barnmisshandel och hennes barn omhändertogs av samhället – även den 9-åriga dotter som var i skolan vid tillfället.

  I juli dömdes även Debra Lynn Harrell i South Carolina för barnmisshandel. Hon hade upprepade gånger lämnat sin 9-åriga dotter i en park i närheten av sitt jobb i timmar efter skolan, medan hon själv jobbade på snabbmatsstället. Även Debra Lynn Harrell förlorade vårdnaden om sitt barn.

  Kvinnorna har i debatten blivit symboler för den ekonomiska desperation som så många i USA lever i.

Livsfarligt

I augusti hittade polisen i New Jersey snabbmats-arbetaren Maria Fernandes död i sin bil. Hon var klädd i Dunkin' Donuts-uniform. Det visade sig att Maria Fernandes hade fyra olika deltidsjobb. För att inte förlora någon tid brukade hon sova i bilen de timmar som blev över mellan de olika jobben. För att inte heller förlora tid om bensinen tog slut mellan jobben, hade hon extra bensin i en dunk i bilen. Hon dog i sömnen av att ha inandats ångorna från en vält bensindunk.

Kvinnor drabbas hårdast

För varje sådan händelse har upprörda debatter om kvinnors arbetsvillkor blossat upp.

  Låglöne- och deltidsjobb är de jobb som ökar i USA idag. Och två tredjedelar av dem som jobbar på låglönejobb är kvinnor. Många är ensamstående mammor.

  Samtidigt har kostnaderna hela tiden ökat för barnomsorg, sjukvård, utbildning, och annat. Det går helt enkelt inte att överleva på låglönejobben.

  Women’s Policy Research räknar med att cirka 3,3 miljoner av kvinnorna inom låglönejobben tvingas ha flera jobb för att överleva.

Delsegrar på flera håll

Öden som Shanesha Taylors, Debra Lynn Harrells och Maria Fernandes har gjort de strejkande snabbmatsarbetarna ännu mer bestämda att fortsätta sin kamp. De har allt att vinna, och inte mycket att förlora.

  Dessutom har de faktiskt redan vunnit flera delsegrar. 13 stater i USA har höjt sina minimilöner. Men inte till 15 dollar, som de strejkande kräver. 10 kommuner och landsting har också höjt minimilönerna. Flera städer håller på att ordna folkomröstningar om minimilönerna, bland annat San Fransisco. Borgmästarna i New York, Los Angeles och Chicago har uttalat sitt stöd för att höja minimilönerna till 13 dollar.

  Med tanke på hur svag fackföreningsrörelsen i USA är, är det mycket stora delsegrar för de strejkande snabbmatsarbetarna.

Annorlunda fack

Ett av arbetarnas krav är också fackliga rättigheter. Och deras kamp har även väckt en ny debatt om USA:s fackliga organisationer. Det som utmärker snabbmatsarbetarnas kamp är ju att den är växer underifrån. Det har facket Service Employees International Union, SEIU, tagit fasta på. De tar upp folks egna idéer om nya kampformer.

  Mary Kay Henry är ordförande i SEIU. Den 4 september twittrande hon:

  "Vi slutar inte förrän vi segrar, och när vi segrat för snabbmatsarbetarna, då kommer vi att segra för hemtjänstarbetarna och barnomsorgsarbetarna."

Gerda Christenson

Mary Kay Henry, ordförande i SEIU under en demonstration. Foto: SEIU

Ur Kvinnofrontens nyhetsbrev nr 3/2014

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten