«  Annie Kenney – arbetarkvinna bland suffragetterna

De flesta av ledarna för rösträttsorganisationen WSPU i England var kvinnor ur medelklassen. Men det fanns undantag, och till dem hörde Annie Kenney.

Ann Kenney var ett av elva barn till textilarbetarna Anne Wood och Nelson Horatio Kenney. Annie föddes den 13 september 1879. Hon var för tidigt född och förväntades inte överleva. Men det gjorde hon.

  När Annie var 10 år började hon att precis som de andra i familjen jobba inom textilindustrin, på ett bomullsspinneri. Strax efter att hon börjat där förlorade hon ett finger i en olycka. Tre år senare jobbade hon heltid (12-timmar) på fabriken. Efter arbetet på fabriken måste barnen också delta i jobbet hemma med att tvätta, laga mat, skura golv och ta hand om småsyskon.

Flicka i bomullsfabrik 1909. Foto: Lewis Hine.

  Trots att Kenney-barnen inte fick gå länge i skola såg Annies mamma till att de läste mycket. Annie tyckte dessutom om litteratur och läste gärna. Precis som systrarna försökte hon hinna med att gå på kvällsskola efter jobbet. Annie lånade också ut böcker och tidningar till sina arbetskamrater och startade samtal om vad de läste. Och hon engagerade sig i den lokala gruppen av Independent Labour Party (ILP).

Det var på ett möte i ILP i Oldham 1905 som Annie och hennes systrar Jessie och Jane första gången hörde Christabel Pankhurst tala. Annie och Jessie bestämde sig direkt för att gå med i den nybildade organisationen för kvinnors rösträtt: WSPU, Women's Social and Political Union. Annie blev dessutom snabbt nära vän med Christabel Pankhurst.

  Det tog inte lång tid förrän Annie fick frågan om hon kunde tänka sig att sluta på fabriken och börja arbeta heltid för WSPU. Det fanns få arbetarkvinnor i organisationen, och WSPU ville nå fler genom att öppna ett kontor i East End i London, ett område som var känt för fattigdom och överbefolkning. Annie tackade ja och flyttade 1906 till London, där hon bodde med Sylvia Pankhurst, som också jobbade för WSPU. Inte långt senare flyttade även systern Jessie till London och fick jobb hos en annan suffragett.

  Annie Kenney var mycket populär bland suffragetterna, både för sitt engagemang och för den person hon var. Christabel Pankhurst har skrivit om Annies gyllene hår, klarblå ögon och bubblande intensiva personlighet. Många suffragetter blev kära i Annie redan första gången de såg henne, och hon hade flera lesbiska relationer med andra suffragetter genom åren, även om historikerna inte har kunnat enas kring om hon hade det även med Christabel.

  Annie Kenney drevs av ett starkt engagemang mot alla former av förtryck och det märktes i allt hon gjorde, inte minst i hennes offentliga tal. I dåtida tidningar jämfördes hon med både Jeanne d’Arc och Josephine Butler.

En av flera gånger då Annie Kenney greps av polisen och medierna följde gripandet.

Fängelse

Redan i oktober 1905 hade polisen försökt gripa Annie Kenney och Christabel Pankhurst när de två störde ett möte som liberalerna arrangerade. Bägge gjorde motstånd. Vid rättegången dömdes de till böter. När de vägrade betala sattes de i fängelse. Pressen skrev mycket om detta, och det blev början till att suffragetterna medvetet valde fängelsestraff som metod – för att få tidningarna att skriva om deras aktioner.

  I fängelserna behandlades de illa. De hungerstrejkade, men tvångsmatades, vilket slet hårt på deras hälsa. Samtidigt blev suffragetterna ännu mer militanta; de krossade fönster, kedjade fast sig vid offentliga byggnader, satte eld på bland annat brevlådor, brände kyrkor och vandaliserade golfbanor. Annie fängslades ofta under 1905-1913.

Annie Kenney och Christabel Pankhurst

Trots att många beskrivit att Annie inte gillade att WSPU började använda allt mer våld, ställde hon upp på att leda WSPU så som Christabel Pankhurst ville.

  När första världskriget startade lade WSPU ner sitt arbete för att istället stödja Englands krigsinsatser. Annie Kenney skickades till bland annat USA och Australien, för att argumentera för att de länderna skulle ställa sig bakom Englands krigsinsats. Väl hemma i England igen organiserade Annie anti-kommunist-kampanjer mot strejker och stödde Christabel Pankhurst när Christabel ställde upp i val för det konservativa partiet. Annie Kenney hade kommit långt ifrån sin radikala uppväxt.

  1918 flyttade Annie Kenney ihop med en annan ledande suffragett, Grace Roe, i Sussex. Där blev de engagerade i teosofirörelsen. Genom den träffade Annie några år senare en man som hon gifte sig och fick en son med. Hon slutade engagera sig politiskt, men fortsatte att hålla kontakten med Christabel. I sin självbiografi Memories of a Militant skrev hon: "Det finns ett band mellan Christabel och mig som ingenting kan bryta – ett band av kärlek... Vi började militansen sida vid sida och vi stod tillsammans till segern var vunnen."

  Annie Kenney dog 73 år gammal den 9 juli 1953.

En blå minnesplakett över Annie Kenney finns uppsatt i Oldham. Där avtäcktes också en staty av henne utanför Town Hall 2018.