«  Den första kvinnan i riksdagens första kammare

Kerstin Hesselgren föddes den 4 januari 1872 i Hofors i Gästrikland. Pappan var provinsialläkare och familjen hade det ganska gott ställt. Kerstin var äldsta barnet, med två systrar och tre bröder. Flickorna i familjen uppfostrades ganska fritt för att vara på den tiden, bland annat fick de lära sig simma och på vintern de fick ute gå klädda mer som pojkar när de var små.

  Kerstin undervisades av en guvernant. Under uppväxten följde hon ofta med sin pappa på sjukbesök och fick se hur de fattiga levde, och det gav henne lite vidare vyer än andra i hennes klass. Hon fick tidigt ett socialt engagemang. Det uppmuntrades av hennes mamma Maria, som var mer radikal än den konservativa pappan.

Kerstin 9 år gammal.

  Kerstin ville egentligen bli läkare, men hon mötte för hårt motstånd. 1889 började hon på en flickpension i tyska Neuchâtel. Där lärde hon sig språk: tyska, engelska och franska.

  Tillbaka i Sverige utbildade hon sig först till sjuksköterska och fältskär* och sedan till skolkökslärarinna. Hon läste också kemi och hygien, vilket la grunden för hennes arbete långt senare, som yrkes- och bostadsinspektris. I England utbildade hon sig till sanitary inspector, ett yrke som ännu inte fanns i Sverige.

Den första kvinnan

1906 blev Kerstin Hesselgren Sveriges första bostadsinspektris. Det betydde att hon inspekterade misskötta lägenheter och krävde förbättringar, plus att hon lärde folk hur de skulle motverka fukt, mögel och löss. 1909 blev hon Sveriges första skolköksinspektris, och ordnade då så att barnen fick mat i skolbespisningar och att de fick åka på skolovskolonier. Samtidigt jobbade hon för att höja skolkökslärarinnornas löner och förbättra deras arbetsvillkor. Hon tog dessutom initiativ till SSLF, Svenska skolkökslärarinnornas förening, och blev den nya föreningens första ordförande.

Kerstin Hesselgren på Hushållsskolan i Stockholm, där hon var
föreståndarinna 1897 - 1906. Skolans lärarinna till höger.

1913 blev Kerstin Sveriges första yrkesinspektris. Hon inspekterade kvinnors arbetsplatser över hela landet. När SAIA, Socialarbetare inom industri- och affärsvärld, bildades blev hon föreningens första ordförande.

Till höger ses en hyllningsadress som Kerstin Hesselgren fick när hon slutade som ordförande i skolkökslärarinnornas förening 1913.

  Kanske var det redan då hon fick sitt smeknamn: Kerstin den Första. Hon fortsatte sedan att vara den första kvinnan i alla möjliga sammanhang genom åren. Och hon fortsatte sitt starka engagemang för kvinnor och barn inom alla områden, med en närmast ofattbar energi och kraft.

  Emilia Fogelclou har beskrivit hur Kerstin Hesselgren vid dåtidens industrialisering hade en fantastisk förmåga att kunna se möjligheterna med utvecklingen samtidigt som hon krävde att maskinerna skulle anpassas till människornas behov. Att på det sättet sakligt se till både möjligheter och svårigheter med utvecklingen lärde hon de andra på ett "sommarmöte med studentskor och arbeterskor".

Fogelstad

Kerstin Hesselgren verkar inte ha varit aktiv i rösträttsrörelsen, men från 1917 var hon aktiv i Frisinnade kvinnor, och när de senare bildade riksförbund blev hon organisationens första ordförande. Hon hade blivit vän med Emilia Broomé, som påverkade henne att bli mer uttalat feministisk.

  När rösträtt för kvinnor hade införts bildade Kerstin Hesselgren tillsammans med fyra andra i Frisinnade kvinnor den grupp som kallades "Konstellationen" och som tog initiativ till att starta den Kvinnliga Medborgarskolan vid Fogelstad och tidningen Tidevarvet.

De fem första riksdagskvinnorna: Nelly Thüring, Kerstin Hesselgren,
Elisabeth Tamm, Bertha Wellin och Agda Östlund.

Riksdagsarbetet

1921 var Kerstin Hesselgren en av de fem första kvinnorna som valdes in i Sveriges riksdag. På den tiden bestod riksdagen av två kammare, och Kerstin var den första och då enda kvinnan som valdes in i riksdagens första kammare. Hon valdes in för Liberala samlingspartiet. Men de hade satt upp henne på sin lista för syns skull, de trodde inte att hon skulle bli invald. Det blev hon ändå, tack vare att även socialdemokrater röstade på henne.

  Kerstin Hesselgren har berättat att när hon kom till riksdagens högtidliga öppnande var det en polis som sträckte fram armen och försökte hindra henne och sa: "Nehe, här slipper ni inte in." Hon svarade lugnt och skrattande: "Jo. Så är det nu.", varpå han såg både generad och snopen ut.

Eftersom Kerstin Hesselgren hade valts in av både liberaler och socialdemokrater valde hon att kalla sig frisinnad vilde**, och som sådan satt hon kvar i första kammaren till 1934. Hennes första tal handlade om barnmorskornas villkor och hon fick hjälp med det av vännen Elisabeth Tamm, som satt i andra kammaren.

  Kerstin drev kvinnors rättigheter inom utbildning och arbetsliv, inte minst krav på lika lön för lika arbete, arbetarskydd och pensioner. Hon kämpade mot prostitution och för rätten till abort, för bättre förlossningvård och för preventivmedel och sexualupplysning. De senare frågorna drev hon bland annat i en motion 1929 tillsammans med Agda Östlund och Olivia Nordgren, som båda var socialdemokrater. Kerstin Hesselgren var liberal, men hon stod väldigt nära socialdemokraterna, vilket många liberaler gjorde på den tiden. Hon verkar i första hand ha sett sig själv som feminist, partipolitiken kom i andra hand.

  1936 ställde Kerstin Hesselgren upp för det då ganska nybildade Folkpartiet och valdes in i andra kammaren. Där fortsatte hon driva kvinnofrågor, inklusive krav på mödravård, moderskapspenning och barnbidrag. När andra världskriget bröt ut kritiserade hon Sveriges flyktingpolitik och drev att Sverige skulle ta emot flyktingar som var utsatta av nazisterna.

Internationella arbetsorganisationens kvinnogrupp i Genève 15 juli 1931.
Kerstin Hesselgren står i främsta ledet.

Internationellt arbete

Förutom allt annat var Kerstin Hesselgren också under hela sitt liv internationellt engagerad. Hon var den första kvinnan i Sveriges delegation till ILO, Internationella arbetsorganisationen, redan 1919 och deltog i nästan alla ILO:s kongresser fram till och med andra världskriget. Hon var också en av de första kvinnorna i NF, Nationernas Förbund (föregångare till FN), där hon drev fredsfrågor. När Italien med fascistledaren Mussolini angrep Etiopien 1936 blev hon mycket citerad i engelska och franska tidningar för sina starka protester i NF.

Kerstin Hesselgren tillsammans med Signe Höjer, en annan dåtida feminist som var engagerad i fredsfrågor.
Foto: Herman Ronniger, Stockholms stadsmuseum, nr SVD21427.

  Kerstin Hesselgren fortsatte arbeta som riksdagsledamot ända till 1944, de sista åren var hon invald genom stöd av gruppen Stockholms frisinnade medborgarförening. 72 år gammal pensionerade hon sig till slut.

Kerstin Hesselgren blev "livligt" uppvaktad på 60-årsdagen
står det skrivet vid detta ursprungsfoto.

Trots att så mycket är känt om Kerstin Hesselgrens politiska arbete är väldigt lite känt om henne som person. Hon levde ensamstående under hela livet, men stod sin familj nära. Hon har beskrivits som en väldigt smart kvinna med stor personlig charm, som orädd, modig, kunnig och rapp att svara, men populär både bland likasinnade och andra för sin stora värme och medmänsklighet, och kanske allra mest det som Emilia Fogelclou kallade hennes "okuvliga hoppfullhet". Hon var dessutom känd för att hon tidigt kallade sig själv för feminist.

Den gamla kinesiska tekannan var en present till Kerstin Hesselgren från Karolina Widerström i början av 1900-talet.
Foto: P. Engström, licens: Kvinnliga akademikers förening.

  Kerstin Hesselgren tilldelades flera medaljer för sina insatser, bland annat Illis quorum och S:t Eriksmedaljen. På sin tid var hon en av de mest kända svenska politikerna, både här i Sverige och internationellt, men nu är hon förvånansvärt bortglömd.

  Den 19 augusti 1962 dog Kerstin Hesselgren i Stockholm, där hon bodde då.

I Hofors finns en gata uppkallad efter henne: Kerstin Hesselgrens väg. Även ett sjukhem är döpt efter henne där. I Fruängen finns Kerstin Hesselgrens park. Hon har funnits med på svenska frimärken två gånger. En staty av henne finns vid Hofors hembygdsgård. Det finns också ett sällskap för bevarande av hennes minne: Kerstin Hesselgrensällskapet.

* Fältskär = en slags enklare läkare, som kunde utföra mindre operationer.

** Politisk vilde kallas den som sitter i riksdagen utan att tillhöra ett parti, oftast för att den avgått ur partiet efter att den blivit invald i riksdagen.

I en gammal journalfilm från 1922 kan du två minuter in i filmen se Kerstin Hesselgren och Elisabeth Tamm komma gående ut ur riksdagshuset.

Och i en film från 1940 kan du höra Kerstin Hesselgren hålla tal om unga, skola och yrkesutbildning.

Du kan också lyssna på Kerstin Hesselgren i korta radiocitat från 1947 som Sveriges Radio sammanställt 2017.