«  Driftig feminist som startade en feministisk dagstidning

Marguerite-Charlotte Durand de Valfère föddes den 24 januari 1864 i Paris. Hennes mamma uppgav inte faderns namn, och mycket lite är känt om Marguerites barndom mer än att mamman Anna-Alexandrine var från en medelklassfamilj. Marguerite sattes i klosterskolan Dames Trinitaires.

  Efter klosterskolan började hon, 15 år gammal, att studera dans, musik och drama vid Conservatoire de Paris och när hon var 18 år fick hon anställning på Frankrikes nationalteater, Comédie-Française, där hon blev mycket framgångsrik.

Teckning föreställande Marguerite, 4 år gammal.

  1888 lämnade Marguerite sin skådespelarkarriär för att gifta sig med en advokat. Det var maken som introducerade henne till journalistiken, och hon började skriva för hans och hans politiska vänners tidning. Men hon vände sig allt mer emot deras politik och äktenskapet tog slut efter bara några få år.

  Marguerite Durand återtog sitt efternamn och började jobba för tidningen Le Figaro, som då var en ledande fransk konservativ dagstidning.

I april 1896 skickades Marguerite Durand för att bevaka Congrès Féministe International, som hölls på Hôtel des Sociétés Savantes i Paris. Tanken var att hon skulle skriva en lite förlöjligande artikel om de pinsamma feministerna, men mötet med feminismen blev istället en vändpunkt i hennes liv. Det blev ingen förlöjligande artikel. Där och då bestämde hon sig istället för att starta en feministisk dagstidning. Efter att Hubertine Auclert lagt ner sin tidning La Citoyenne några år tidigare fanns ett behov av en fransk feministisk tidning.

  Samtidigt var Marguerite gravid med ett utomäktenskapligt barn. I slutet av sommaren föddes hennes son Jacques, som hon fick med en av de gifta cheferna på Le Figaro. Han försökte ta ifrån henne det nyfödda barnet, men Marguerite anlitade juridisk hjälp och lyckades få tillbaka sonen.

Trots alla svårigheter kunde Marguerite Durand starta dagstidningen La Fronde året därpå. Det var en tidning som gjordes helt både av och för kvinnor. Feminister som Hubertine Auclert skrev i den, liksom Ghénia de Sainte-Croix och den kända journalisten Séverine, som var en nära vän till Marguerite. Tidningen krävde kvinnors rättigheter i alla sammanhang, inklusive rösträtt. Den gavs ut först som dagstidning och de sista åren som månadstidning, fram till 1905.

  De sista åren med tidningen löste Marguerite Durand ekonomin genom att kombinera La Fronde med en ny, socialistisk tidning, L'Action, där hon engagerade sig som ordförande i styrelsen. Men det höll bara i två år. 1908 startade hon tillsammans med en annan journalist kvällstidningen Les Nouvelles, som gavs ut fram till första världskriget, och sedan återupptogs efter kriget.

Journalisterna diskuterar sittande på redaktionssekreterarens kontor på
tidningen La Fronde 1898. Foto: H. d'Osmond.

Marguerite Durand var en mycket speciell person bland Frankrikes dåtida kulturella kändisar. Hon var en stilig och elegant kvinna, som väckte uppseende när hon promenerade på Paris gator tillsammans med sitt husdjur, ett lejon som hon döpt till "Tigre".

  Förutom sitt feministiska engagemang var Marguerite Durand aktiv för djurrätt. 1899 var hon en av grundarna av kyrkogården Asnières-sur-Seine, som anses vara den första moderna kyrkogården för husdjur som skapats i världen. Liksom Séverine, Maria Deraisme och flera av de andra feministerna på La Fronde var hon också motståndare till djurförsök och skrev om det.

  Många har beskrivit Marguerite Durand som vacker, ambitiös, passionerad och generös. Samtidigt berättas inte mycket om henne som person, men desto mer om allt hon gjorde.

År 1900 var Marguerite Durand med och arrangerade en kvinnokongress under världsutställningen i Paris, och ansvarade för delen om lagstiftningsfrågor.

  Samma år startade hon tillsammans med typograferna på La Fronde en fackförening för kvinnor som arbetade som just typografer. Hon hjälpte också till att starta andra fackföreningar, för kvinnor som var florister, stenografer, kassörer/bokhållare, barnmorskor med flera.

Marguerite Durand målad av Jules Cayron 1897.

  Våren 1907 arrangerade hon en konferens om kvinnors yrkesarbete. 1908 arrangerade hon tillsammans med två andra en konferens om rösträtt för kvinnor.

  1910 drev Marguerite en kampanj för att kvinnor skulle kunna ställa upp som kandidater i riksdagsval, och hon ställde själv upp som kandidat. Trots att hennes kandidatur inte godkändes – kvinnor hade inte ens rösträtt, och var då självklart inte valbara – fick hon flera hundra röster. Hennes plattform tog upp 8 timmars arbetsdag, lika lön oavsett kön, säkerhetslagar, rösträtt för kvinnor, och kvinnors rättigheter inom alla områden.

  Som så många feminister jobbade Marguerite Durand också för att lyfta våra förmödrar. 1922 var hon drivande i att arrangera en stor utställning om kända 1800-talskvinnor.

  När hennes nära vän Séverine dog 1929 köpte Marguerite hennes hus och gjorde det till vilohem för kvinnor som varit verksamma som journalister (några källor anger att det var ett äldreboende, andra att det var sommarboende).

Marguerite Durands sista stora feministiska gärning var att hon 1931 skänkte sina samlingar av feministiska böcker, rapporter, fotografier, gravyrer och massor av annat material till Paris stad. Året därpå öppnades Bibliothèque Marguerite Durand, som än idag är ett viktigt bibliotek för alla som forskar om feminism och kvinnohistoria.

  Mitt i sitt arbete, sittande vid sitt skrivbord, dog Marguerite Durand av en hjärtattack den 16 mars 1936, 72 år gammal.

Bibliothèque Marguerite Durand är det enda franska bibliotek som helt tillägnas feminism och kvinnohistoria. Det växer hela tiden då nya samlingar tillförs. Det finns också en Marguerite Durands väg i Villejuif.

Flera av bilderna kommer från Ville de Paris/Bibliothèque Marguerite Durand.