« Fransk feministisk organisatör och prostitutionsbekämpare

Adrienne Pierrette Eugénie Glaisette föddes den 10 februari 1855 i byn Carouge i Schweiz. Familjen var rik, men pappan dog när Ghénia, som hon kallades, bara var tre år. Mamman blev ensam med de två döttrarna. De flyttade till kommunen Sainte-Croix, och därifrån tog Ghénia sitt efternamn, som ju betyder "från Sainte-Croix".

  Det finns väldigt lite dokumenterat om Ghénias uppväxt, det enda vi vet är att hon talade flera språk och att hon flyttade till Paris omkring 1880, när hon alltså var runt 25 år. Där jobbade hon som författare och journalist, och undertecknade ofta sina texter med "Savioz", vilket var mammans efternamn.

1896 bevakade Ghénia Congrès Féministe International som hölls på Hôtel des Sociétés Savantes i Paris. Det var först då som hennes ögon öppnades för feminismen.

  På feministkongressen 1986 fanns också Marguerite Durand, som där och då bestämde sig för att starta en feministisk dagstidning, La Fronde. Den kom igång året därpå och Ghénia de Sainte-Croix började skriva för den.

Ghénia de Sainte-Croix målad av Theodor Axentowicz 1888.

Kamp mot reglementeringen

1897 besökte Josephine Butler Frankrike och då bildades en fransk avdelning av organisationen Federationen. Ghénia gick med i den, och blev djupt engagerad i kampen mot den reglementerade prostitutionen. Hon arbetade också för att kvinnors löner skulle höjas, för att fattigdom inte skulle tvinga in kvinnor i prostitution. Arbetet mot prostitution och dubbelmoral fortsatte hon under hela sitt liv.

  Ghénia de Sainte-Croix skrev att genom den reglementerade prostitutionen gjorde sig staten tredubbelt skyldig: först fråntar staten kvinnan hennes frihet genom att registrera henne som prostituerad, sedan motverkar staten könens lika värde genom att straffa kvinnan medan mannen ansvarsbefrias för vad han gör mot henne, och slutligen skapar staten hallickverksamhet genom att legitimera den sexuella handeln med kvinnors kroppar.

År 1900, när hon var 45 år, gifte sig Ghénia med François Avril, som stöttade hennes feministiska arbete. 1901 startade Ghénia organisationen Œuvre Libératrice, som hjälpte kvinnor att komma ur prostitutionen genom utbildning, jobb, bostäder och fortsatt rådgivning när de släppts ut ur fängelse. Ghénia höll föredrag om trafficking både i Frankrike och internationellt.

  Ghénia Avril de Sainte-Croix var också aktiv i CNFF, Conseil National des Femmes Françaises, och i dess internationella organisation ICW, International Council of Women. Hon kämpade för att äktenskapslagarna skulle ändras, för kvinnors rätt till arbete, mot barnarbete, för sexualupplysning, och för rösträtt för kvinnor. Och hon skrev massor av artiklar om feminism och kvinnors rättigheter. 1907 gav hon också ut boken Le Féminisme.

  Hon har beskrivits som en närmast legendarisk organisatör, rapportör och diplomat, som mycket smart, kunnig, erfaren, modig och "frispråkig", och som en av de mest ledande inom den franska kvinnorörelsen. Hon har kallats för "Frankrikes Josephine Butler" och hon fick flera medaljer och utmärkelser för sitt arbete.

  Efter första världskriget blev hon ordförande i CNFF och reste runt och talade i London, Berlin, Genève, Rom, Oslo, Bukarest och Wien, samt på hela turnéer i Spanien och USA. 1922 utsågs hon till rågviare till Nationernas förbund (föregångaren till FN).

Möte för kvinnor i CNFF, Conseil National des Femmes Françaises, 1929.

Det var inom den borgerliga kvinnorörelsen Ghénia Avril de Sainte-Croix var aktiv. Men hon ses också som en av de främsta kämparna för kvinnors rösträtt i Frankrike, vilket inte uppnåddes under hennes livtid. Och hon var vad hon själv kallade en "fritänkare", så därför kunde hon exempelvis lyfta socialisten och anarkisten Louise Michel som en av sina stora förebilder.

  Ghénia Avril de Sainte-Croix dog den 21 mars 1939 i Menton i Frankrike, 84 år gammal.

I Paris finns Allée Avril-de-Sainte-Croix uppkallad efter henne.