«  Mary Clarke – suffragettmartyr i det tysta

Mary Jane Goulden föddes 1862 i utanför Manchester i England. Båda föräldrarna var politiskt engagerade, bland annat mot slavhandeln. Det fick också deras tio barn att engagera politiskt.

  Mamman – Sophia Jane Craine – prenumererade på Women's Suffrage Journal och båda föräldrarna förespråkade rösträtt för kvinnor. Marys storasyster Emmeline blev engagerad i rösträttsrörelsen redan som 14-åring, när Mary bara var tio år. Men även Mary och systern Ada blev med åren rösträttskämpar.

  Mary ville först bli skådespelare, men utbildade sig sedan till dekoratör och konstnär. Hon öppnade en affär tillsammans med Emmeline där hon sålde sina alster. 33 år gammal gifte hon sig med en man vid namn Clarke, men han behandlade henne illa och hon skilde sig efter nio år.

  Precis som flera andra i familjen var Mary aktiv i kampen för rösträtt för kvinnor genom NSWS, National Society for Women's Suffrage, och när NUWSS, National Union of Women's Suffrage Societies, bildades 1897 gick hon och de andra med där.

Men systrarna tyckte att kampen gick för långsamt. Så 1903 tog Mary och Emmeline tillsammans med Emmelines döttrar initiativ till en ny organisation: WSPU, Women's Social and Political Union – suffragetterna.

  Mary Clark organiserade upp en avdelning av WSPU i Brighton. Hon var helt inne på att använda militanta aktioner och hon krossade fönster och höll appelltal på gatorna. Både hon och andra suffragetter utsattes för våld av motståndare till kvinnors rösträtt, när de höll tal offentligt. I januari 1909 dömdes Mary till en månads fängelse för en olaglig demonstration. Lite senare dömdes hon ytterligare en gång till fängelse.

Mary Clarke var väldigt populär bland de andra i WSPU. Hon beskrevs som en mild, lugn och vänlig kvinna, som sällan blev arg ens på motståndarna trots allt som hon utsattes för. Men samtidigt beskrev de henne som en kvinna med en stenhård glöd för kampen.

  Eftersom Mary var liten till växten och inte särskilt stark försökte hennes vänner få henne att inte utsätta sig för att delta i alltför tuffa aktioner. Men Mary vägrade backa.

Den 18 november 1910 var Mary Clarke en av de cirka 300 suffragetter som demonstrerade utanför parlamentet i London då ett lagförslag om rösträtt för kvinnor röstats ner. Under sex timmar blev kvinnorna utsatta för våld och sexuella trakasserier av polisen i det som sedan kom att kallas Black Friday. Två kvinnor dog av skador av våldet. Många kvinnor arresterades. Mary Clarke hörde till dem som blev svårt misshandlade av polisen. Några dagar senare deltog hon i en protest mot polisvåldet, då hon arresterades och dömdes till fängelse för tredje gången.

  I fängelset Holloway hungerstrejkade suffragetterna i protest mot de politiska domarna. Liksom de andra utsattes Mary Clarke för tvångsmatning. Den 23 december var hon så medtagen att hon släpptes ut ur fängelset.

  Två dagar senare, på juldagen, kollapsade hon plötsligt hemma hos sin bror och dog av hjärnblödning, troligen orsakad av att hon blivit tvångsmatad. Mary Clarke blev 48 år gammal.

I dödsrunan skrev WSPU:s Emmeline Pethick-Lawrence att Mary Clarke var den "första kvinnan som blev martyr genom sin död för saken". Men Mary Clarke begravdes i stillhet och den som i medierna tre år senare framställdes som den första martyren blev Emily Wilding-Davison.

I Brighton har idag en buss fått namn efter Mary Clarke. Det finns också en organisation som arbetar för att det ska sättas upp en staty av Mary för att hedra den första suffragett som dog för saken.