«  Driftig suffragettledare i skugga

På sin tid var Emmeline Pethick-Lawrence en av de absolut mest kända aktivisterna för kvinnors rösträtt. Sen har hon tyvärr hamnat i skuggan av sin namne, Emmeline Pankhurst, så alltför få utanför Storbritannien känner till henne idag.

Emmeline Pethick föddes 21 oktober 1867 i Clifton i England. Hon var det andra av tretton barn, hennes yngsta syskon var sjutton år yngre än hon. Familjen hade det ganska gott ställt, och pappan, som var metodist, höll barnen i sträng tukt och förmaning.

  Emmeline var en rebellisk unge och skickades till internatskola när hon var åtta år. Där hamnade hon i ständigt bråk med lärarna. Hon anklagades för att dåligt inflytande på de andra barnen – redan då var hon med andra ord bra på att peka ut vad som var fel hos överheten och få andra med sig.

  1891 flyttade Emmeline till London och började jobba inom Sisterhood of the West London Mission med verksamhet för unga arbetarklasstjejer. Det fick henne att bli socialist. Tillsammans med kompisen Mary Neal startade hon 1895 en liknande verksamhet utanför kyrkan, The Espérance Club. De ordnade också ett kooperativ för klädtillverkning, Maison Espérance, där arbetartjejer fick jobba med rimlig lön, 8-timmarsdag och semester, vilket förstås var ovanligt på den tiden. År 1900 startade Emmeline även ett "hostel" i Littlehampton, så att tjejerna kunde ha nånstans att vara på semestern.

  1899 träffade Emmeline en rik advokat, Fredrick Lawrence, som hon gifte sig med två år senare. De satte ihop varandras efternamn till: Pethick-Lawrence, som både sen hette, och de hade separat ekonomi för att behålla sitt oberoende.

Rösträtt

1905 hörde Emmeline om hur Christabel Pankhurst och Annie Kenney åtalades och dömdes till fängelse. Hon träffade Annie Kenney och bestämde sig för att gå med i deras organisation WSPU, Women's Social and Political Union, suffragetterna. Några månader senare blev hon själv arresterad, för att hon försökte hålla tal i parlamentets lobby, och dömdes för upplopp. Hon fängslades sammanlagt sex gånger, och varje gång var extremt tuff för henne, eftersom hon led av klaustrofobi. Så det var tydligt att hon trodde på det hon stred för.

Emmeline Pethick-Lawrence lycklig över att ha blivit släppt ur fängelset.

  Emmeline Pethick-Lawrence blev snabbt en av de mest drivande i WSPU. Hon var bra på att hålla tal, fick med sig kvinnor, och var en skicklig administratör. Många av hennes tal gavs ut som broschyrer av WSPU. Emmeline och Frederick donerade mycket pengar till WSPU och fick även andra att bidra. Det sägs också ha varit Emmeline som hittade på att de skulle ha egna färger för WSPU: lila för värdighet, vitt för renhet, och grönt för hopp.

  1907 startade Emmeline och Frederick tidningen Votes for Women. De stod för jobbet och kostnaderna, men det blev som WSPU:s tidning. Deras stora hus blev samlingsplats och kontor för WSPU. Det fungerade också som en sorts sjukhus, där suffragetter som släpptes från fängelset kunde återhämta sig.

1912 organiserade WSPU en kampanj där de krossade affärsfönster. Emmeline var negativ till kampanjen, men Christabel struntade i invändningarna. Så fort kampanjen startat bestämde regeringen att arrestera WSPU-ledarna. Christabel flydde då till Paris, men Emmeline Pethick-Lawrence och hennes man arresterades och dömdes för konspiration till nio månaders fängelse och till att betala för alla krossade fönster.

  Bägge hungerstrejkade, och tvångsmatades, i fängelset. När de släpptes var de på ett möte med Christabel och hennes mamma Emmeline Pankhurst i Frankrike, där Christabel berättade att nästa kampanj skulle bli att bränna ner parlamentsledamöters hus. Emmeline Pethick-Lawrence försökte förmå Christabel att backa från det upptrappade våldet, och sa att risken var stor att WSPU skulle förlora stöd bland folk. Då blev hon utkastad ur WSPU för att hon ifrågasatte ledarna.

  WSPU:s sätt att behandla Emmeline och hennes man fick följden att ännu fler medlemmar gick ur WSPU i protest. Emmeline gick istället med i WFL, Women's Freedom League. Men när några av dem som gått ur WSPU tillsammans med några från NUWSS, National Union of Women's Suffrage Societies, bildade US, United Suffragists, i början av 1914, gick Emmeline med där också. Tidningen Votes for Women, som Emmeline och Frederick i mellantiden hade givit ut som fristående tidskrift, blev då United Suffragists officiella tidning.

Emmeline Pethick-Lawrence höll tal under ett kyligt möte i Hyde Park.

Fredsarbete

När första världskriget bröt ut engagerade sig Emmeline Pethick-Lawrence i fredsarbete. Hon sa att kriget var "den slutliga demonstrationen av det olämpliga i att män skulle ha kontrollen över mänskligheten i sina händer". Emmeline var en av de tre från Storbritannien som lyckades ta sig till kvinnornas internationella fredskongress i Haag 1915. Brittiska regeringen stoppade alla från att resa dit från Storbritannien, men Emmeline var just då på talarturné i USA, så hon reste därifrån till Haag via båt tillsammans med den amerikanska delegationen.

Emmeline på båten till Haag 1915.

  Att driva fredsarbete då var svårt. Till Haag kom ju kvinnor från de olika krigförande länderna, så kvinnornas samarbete ansågs av många i deras hemländer som förräderi. Men Emmeline Pethick-Lawrence var både socialist och pacifist, så för henne var fredsarbetet självklart. På kongressen bildades WILPF, Women's International League för Peace and Freedom.

  Tillbaka i Storbitannien startade Emmeline Pethick-Lawrence med bland andra Chrystal Macmillan, Charlotte Despard och Sylvia Pankhurst den brittiska avdelningen av WILPF, WIL, Women's International League of Great Britain.

När första världskriget tog slut införde Storbritannien delvis rösträtt för kvinnor. Emmeline Pethick-Lawrence fortsatte jobba med fredsarbetet i WILPF, men också med annat feministiskt arbete. Hon var aktiv i flera kvinnoorganisationer och jobbade bland annat för födelsekontroll och sexualupplysning, lagstiftning mot övergrepp mot barn, stöd till änkor och ogifta mödrar, lika rätt till vårdnad över barn, samt lika lön och möjligheter oavsett kön.

  Som många andra dåtida feminister gick Emmeline Petchick-Lawrence också med i Theosophical Society, teosoferna. 1922 var hon och mannen i Stockholm och Emmeline höll föredrag om kvinnorörelsen och fredsarbetet. Feministen och teosofen Nelly Thüring träffade då Emmeline och skrev en artikel om mötet med henne i tidningen Morgonbris.

  Emmeline Pethick-Lawrence dog av en hjärtattack den 11 mars 1954, 86 år gammal.

Emmeline Pethick-Lawrence: My Part in a Changing World (Pioneers of the Woman's Movement), 1938.