« Tillbaka

Emmeline Pethick-Lawrence med flera vid en demonstration.

United Suffragists (US) bildades i februari 1914, men först under namnet Votes for Women Fellowship. Några av dem som bildade organisationen hade gått ur WSPU, Women's Social and Polical Union, i protest mot att suffragetterna där hade trappat upp sina aktioner till att använda allt mer grovt våld.

  Det hade sedan länge funnits en växande intern kritik inom WSPU mot att de blev allt mer våldsamma, men brytningen kom efter att Christabel Pankhurst förklarat att WSPU skulle starta en kampanj med fokus på att bränna ner parlamentsledamöters hus. Emmeline Pethick-Lawrence, som sedan flera år tillbaka varit en av de mest drivande i WSPU, ifrågasatte mordbrand som metod, men då blev hon genast utesluten. Många andra gick då ur i protest.

  Andra som bildade United Suffragists hade bara tröttnat på långsamheten i arbetet i NUWSS, National Union of Women's Suffrage Societies, och ville ha nåt radikalare. Från NUWSS kom bland andra Louisa Garrett Anderson, dotter till den gamla rösträttskämpen Elizabeth Garrett Anderson.

  United Suffragettes beskrev sig som en organisation öppen för alla: kvinnor och män, militanta och icke-militanta, från alla samhällsklasser och med olika åsikter, det gemensamma var att de ville att rösträtten skulle vara en rättihet för alla.

  Emmeline Pethick-Lawrence och hennes man hade både framställt och finansierat WSPU:s tidning Votes for Women, så när de uteslöts ur WSPU tog de med sig tidningen. När de sedan gick med i United Suffragists blev Votes for Women istället US:s officiella tidning.

När Första världskriget bröt ut hade United Suffragists funnits i bara ett halvår. Till skillnad från WSPU och NUWSS var de flesta i United Suffragists emot kriget, så de fortsatte sitt arbete för rösträtt. Emmeline Pethick-Lawrence var med på Kvinnornas internationella fredskongress i Haag 1915, och när WILPF, Women's International League for Peace and Freedom, bildades där gick både hon, redaktören Evelyn Sharp och Barbara Ayrton Gould med från United Suffragists.

  United Suffragists ställningstaganden gjorde att de fick med sig allt fler rösträttskvinnor från både WSPU och NUWSS, pacifister som Ruth Cavendish Bentinck. Dessutom var det flera män som blev aktiva i organisationen. Linjen att vara öppen för alla gick hem.

  Lokala grupper fanns i olika delar av England och Skottland. I London öppnade de United Suffragists Women’s Club. Det var en samlingplats för kvinnor vars män, bröder och vänner var ute i kriget. Klubben blev mycket populär, och där var ofta fullsatt. De ordnade sygrupper, läsaftnar, veckovisa rösträttsmöten, dans och teaterklubb.

1918 beslöt Storbritannien att införa rösträtt för kvinnor som var över 30 år och på vissa ekonomiska villkor, det vill säga det som kritikerna kallat för en "damrösträtt". Men det räckte för United Suffragists, som ordnade en stor segerfest samtidigt som de la ner både sin organisation och tidningen Votes for Women.

Sandra Stanley Holton: Feminism and Democracy: Women's Suffrage and Reform Politics in Britain 1900-1918, 1986.

Via Googles tidningsarkiv finns en del nummer av United Suffragists tidning att läsa på nätet.