Folkaktionen mot Pornografi arbetade framför allt med opinionsbildning. Vi arrangerade demonstrationer, gatuteater, appellmöten och utställningar (på bibliotek och liknande). Vi ordnade namninsamlingar, satte upp affischer, spred flygblad, rockmärken och klistermärken samt delade ut rosor (både verkliga och i form av klistermärken) till porrfria butiker.
     Vi uppvaktade politiker och myndighetsorganisationer, t.ex. Våldsskildringsrådet. Vi kartlade porrindustrin lokalt och undersökte vad som såldes eller hyrdes ut. Vi polisanmälde pornografi enligt lagen mot sexuellt våld eller tvång och barnpornografilagen. Flera gånger skrev vi brev till samtliga riksdagspolitiker, bland annat om vår videofilm, och vi skickade dem varsitt eget exemplar av vår broschyr "Kommersiell Barnpornografi".

     Vi skrev en mängd artiklar och insändare, vi deltog i debatter i TV och radio. Det gällde framför allt på lokal nivå, men ibland också på riksplanet. Framför allt var det ordföranden Bettan Anderssons slagfärdighet som gjorde att vi ibland fick vara med i TV.

     FmP skrev också motioner till OK- och Konsumstämmor för att få dem att sluta sälja pornografi. Vi försökte få Expressen och Aftonbladet att sluta med porrannonser, vi uppmanade hotellen att sluta med pornografisk videofilm på hotellrummen, och vi ordnade massor av debatter om porr på de orter där FmP hade lokalgrupper. Dessutom visade vi våra diabildföredrag och vår video vid oräkneliga tillfällen och i alla upptänkliga sammanhang, som exempelvis på skolor, arbetsplatser och militärförläggningar, hos kvinnoorganisationer, fackförbund och politiska partier, på ungdomsgårdar och öppna möten.
     Under åren genomfördes ett enormt gräsrotsarbete av massor av medlemmar runt hela landet.

Barnpornografi
Redan från början arbetade FmP för att påvisa spridningen av barnpornografi i Sverige. Vi hade samtal med Rädda Barnen och andra organisationer som kunde vara intresserade att kämpa mot barnpornografin.
     Trots att det osynliggörs i den offentliga debatten idag, var det Riksaktionen mot Pornografi och Prostitution (se "Bakgrund") respektive FmP som drev fram en diskussion om barnpornografi i Sverige.

Bojkottveckor
Varje år från 1986 och framåt hade vi en bojkottvecka, där allt fler organisationer deltog för varje år som gick. Då uppmanade vi till bojkott av alla affärer som sålde eller hyrde ut pornografi. HÄR kan du se exempel på ett flygblad vi lämnade till butiker som sålde/hyrde ut porr, för att påverka dem att sluta. På lokal nivå var kampen enormt lyckad – en mängd matvaruaffärer, videobutiker och tobaksaffärer slutade sälja/hyra ut pornografiska tidningar och filmer tack vare bojkottveckorna. Bojkotter genomfördes över hela landet, t.ex. i Boden, Borlänge, Fagersta, Falun, Gävle, Göteborg, Halmstad, Helsingborg, Hudiksvall, Karlstad, Linköping, Ljusdal, Luleå, Lund, Lycksele, Malmö, Mölndal, Nyköping, Stockholm, Sundsvall, Uddevalla/Lödöse, Umeå, Uppsala, Växjö och Östersund.

Samband med övrigt sexualiserat förtryck
Folkaktionen mot Pornografi samarbetade med kvinnorörelsen, framför allt Kvinnofronten och ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige), och byggde sin analys på kvinnorörelsens erfarenheter av pornografi som en del av mäns sexualiserade våld mot kvinnor.
     Vi deltog i seminarier och konferenser om pornografi och sexualiserat våld, både i Sverige och i andra länder. Vi hade bl.a. en delegat på Världskongressen mot kommersiell sexuell exploatering av barn, vilken hölls i Stockholm 1996 (allmänt kallad "ECPAT-konferensen"). Flera delegater från FmP reste samma år till Brighton i England under den stora internationella konferensen mot Violence, Abuse and Women's Citizenship där.

Folkaktionen mot Pornografi lämnade över sin namninsamling till dåvarande justitieminister Sten Wickbom i september 1985.