«  Kortlivad men viktig grupp under februarirevolutionen 1848

Ett möte för Club des Femmes 1848, där Pauline Roland talar.
Illustration av okänd upphovsperson (beskuren).

Det var Eugénie Niboyet och några andra av kvinnorna på den då nystartade tidningen Voix des Femmes (Kvinnors röst) som också startade Société de la Voix des Femmes, även kallad Club des Femmes. Både tidningen och organisationen startades i samband med februarirevolutionen i Paris 1848.

  Trots att kvinnorna hade deltagit i revolutionen tillsammans med männen var det endast män som blev medborgare i den nya staten. Återigen svek männen kvinnorna – precis som de gjort vid franska revolutionen drygt ett halvt sekel tidigare. I besvikelse och i protest startade kvinnor tidningen och organisationen.

De ordnade möten, kurser och diskussionsgrupper. De skrev brev, petioner och artiklar även i andra tidningar än sin egen, där de argumenterade för kvinnors medborgarskap. De drev kampanjer för kvinnors rätt till utbildning, rätt till arbete, rätt till sina barn, till skilsmässa och rösträtt. De krävde att staten skulle ge arbetslösa kvinnor möjlighet att få utbilda sig inom nya yrken så att de kunde få jobb. De ville få bort den statligt sanktionerade prostitutionen. De ordnade debatter, konferenser och workshops. De hade idéer om att starta ett bibliotek som ett led i folkbildning, och en arbetsförmedling för kvinnor.

  Och de gjorde samtidigt en dagstidning, med medverkande från hela Frankrike och även från andra länder.

  Bland de mest aktiva fanns förutom Eugénie Niboyet även Jeanne Deroin, Désirée Gay (tidigare Véret), Pauline Roland och Suzanne Voilquin.

  Men kvinnornas kamp motarbetades hela tiden av den nya regimen. Kvinnorna förlöjligades i annan media, framför allt i en mängd bilder. Till mötena kom män och trakasserade kvinnorna.

  I juni 1848 beslöt polisprefekten att Club des Femmes måste läggas ner. Senare den sommaren förbjöd den nya regeringen alla kvinnopolitiska organisationer. Kvinnor och "minderåriga" förbjöds att alls delta i några politiska möten.

Med tanke på hur tidigt just franska kvinnor började kräva rösträtt är det sorgligt att tänka på att de var bland de senare att slutligen få igenom den rätten, först 1944 kunde kvinnor rösta i Frankrike.