« Mycket kortlivad feministisk-socialistisk dagstidning

Eugénie Niboyet tog initiativet till den femnistiska dagstidningen.

La Voix des Femmes (Kvinnors röst) startades av Eugénie Niboyet i samband med februarirevolutionen i Paris 1848. Precis som vid franska revolutionen i slutet av 1700-talet, deltog kvinnorna aktivt i 1848 års revolution, men måste sedan se hur männen svek dem – kvinnor räknades fortfarande inte som medborgare när den nya staten skulle grundas.

  Voix des Femmes startades i protest mot den nya regimens förtryck av kvinnor. Den blev den första kvinnoseparatistiska feministisk-socialistiska dagstidningen i Frankrike och förmodligen i hela världen.

Tidningen blev snabbt enormt populär bland kvinnor och fick många prenumeranter runt om i landet. Utifrån tidningen växte det dessutom snart upp en kvinnoorganisation kallad Société de la Voix des Femmes.

  Flera av dem som arbetade med tidningen kände varandra sedan länge. De hade träffats redan omkring 15-20 år tidigare i den saint-simonistiska rörelsen och sedan i arbetet med tidningen Tribune des Femmes som hade givits ut 1832-1834. Till dem hörde Jeanne Deroin, Désirée Gay (tidigare Véret), Marie-Pauline Roland och Suzanne Voilquin.

  Voix des Femmes skrev om både franska och internationella frågor och tidningen var inriktad på kvinnor som medborgare i samhället. De skrev om kvinnors rätt till utbildning och arbete, likalön, likhet inför lagen, och kvinnors rätt till skilsmässa, kvinnors rösträtt och medborgarskap.

  Bland många kända dåtida kvinnor som medverkade i Voix des Femmes fanns också Louise Colet, Adèle Esquiros, Élise Lemonnier, Hermance Lesguillon och Gabrielle Soumet.

Redan från början såg de medverkande kvinnorna tidningen som en del av en större kamp för att sprida kunskap till kvinnor och inspirera dem att ta kamp för kvinnors rättigheter. Och de fick in brev från kvinnor över hela Frankrike, som de publicerade vartefter.

  I arbetet med tidningen samarbetade de också med feminister i andra länder, som Jeanne Deroins vän Anne Knight i Storbritannien. Anne Knight var dessutom i Frankrike den våren, och hon skrev återkommande i tidningen. Även i Tyskland och USA fanns kvinnor som medverkade med texter.

  Men skribenterna i Voix des Femmes förföljdes och utsattes för trakasserier i Frankrike. Vartefter revolutionen slogs ner förvärrades förföljelserna. Till slut förbjöd regeringen tidningen. I juni las den ner.

  Jeanne Deroin och Désirée Gay försökte ge ut en ny och mer socialistisk tidning, La Politique des Femmes, och när den stoppats gav de ut L'Opinion des Femmes, men även den motarbetades och las ner året därpå.

Voix des Femmes gavs alltså ut endast under cirka tre månader. Men både tidningen och det som hände i Frankrike över huvud taget 1848 påverkade feminister även i andra länder. Exempelvis de amerikanska feminister som höll sin första National Woman's Rights Convention i Seneca Falls i juli samma år. Det fick sådana som Elizabeth Cady Stanton och Lucretia Mott att än tydligare inse nödvändigheten att kräva rösträtt för kvinnor.

Om du kan franska kan du läsa en del nummer av Voix des Femmes (1848) direkt på nätet hos Gallica/Bibliothèque nationale de France.