«  Tidig aktivist i USA för alla människors lika rättigheter

Lucretia Mott var en av grundarna för hela den amerikanska kvinnorörelsen, och för abolitioniströrelsen mot slaveriet. Men utanför USA hör hon nog idag tyvärr till de mer bortglömda.

Lucretia Coffin föddes den 3 januari 1793 på ön Nantucket i Massachusetts i USA, som det andra av fem barn i familjen. Pappan var skeppare och föräldrarna var kväkare och abolitionister, alltså motståndare till slaveriet. Enligt kväkare är alla människor jämlika, och det var något som Lucretia tog på allvar redan som barn. Eftersom männen på ön oftast var borta på arbete var hon omgiven av starka kvinnor som skötte allt.

  När hon var 13 år skckades Lucretia och hennes yngre syster Eliza till en berömd internatskola för kväkare i staten New York. Efter avslutad skolgång 1808 blev Lucretia assisterande lärare där. Då såg hon att det där med jämlikhet inte var riktigt sant ens bland kväkarna, för bland lärarna fick kvinnor lägre lön än män.

  På skolan träffade Lucretia James Mott, som också var lärare där. 1809 flyttade hennes familj till Philadelphia. Två år senare, när Lucretia hade fyllt 18 år, gifte hon sig med James och de bosatte sig också i Philadelphia, där James började arbeta med hennes pappa. Lucretia fortsatte jobba som lärare. De fick sex barn tillsammans. Ett av barnen dog tidigt, men de andra blev alla senare medborgarrättsaktivister.

Både Lucretia och James var djupt engagerade mot slaveriet, och Lucretia vägrade bland annat att använda bomullskläder och sådant som skapats genom slaveriet. Eftersom även kvinnor kunde predika bland kväkare började Lucretia resa runt och göra det 1818, med stöd av sin man. Trots att Lucretia var en fysiskt liten kvinna, kort och smal, var hon en dominerande person i kraft av sin okuvliga personlighet. Hon höll flammande tal och blev en efterfrågad föreläsare. Som person beskrevs hon också som någon med stor humor.

Ledningen för Pennsylvania Anti-Slavery Society 1851. Stående från vänster:
Mary Grew, E.M. Davis, Haworth Wetherald, Abby Kimber, J. Miller McKim och
Sarah Pugh. Sittande: Oliver Johnson, Margaret J. Burleigh, Benjamin
C. Bacon, Robert Purvis, Lucretia Mott och James Mott.

  1833 var Lucretia och James delaktiga i startandet av AASS, American Anti-Slavery Society. Men då kvinnor inte fick vara fullvärdiga medlemmar tog Lucretia samma år tillsammans med flera andra kvinnor, bland annat Harriet Forten Purvis och hennes mamma och systrar, initiativ till bildandet av PFAAS, Philadelphia Female Anti-Slavery Society, som då var den första organisationen mot slaveriet där svarta och vita kvinnor arbetade tillsammans. Paret Motts hem var dessutom en del av den underjordiska järnvägen, som hjälpte slavar att fly.

  I maj 1838 var Lucretia Mott ordförande för en kongress med både svarta och vita deltagare från 10 stater, som PFAAS höll i det nybyggda Pennsylvania Hall i Philadelphia. Angelina Grimké var en annan av talarna, då tusentals rasister i en rasande folkmassa krossade fönstren, och senare brände ner hela byggnaden. De försökte också bränna ner Motts hus, men misslyckades.

1840 reste Lucretia och James Mott till London för att delta i World Anti-Slavery Convention. Där träffade Lucretia Elizabeth Cady Stanton, och de upprördes över hur de som kvinnor bland delegaterna hindrades från att tala och delta på lika villkor. Där och då bestämde de sig för att starta en kvinnorörelse i USA genom att arrangera en kvinnokongress för kvinnors rättigheter. Det tog av olika skäl åtta år innan det blev verklighet, men tillsammans med Lucretias yngsta syster Martha Coffin Wright och flera andra arrangerade de 1848 den första lokala kvinnokongressen i Senca Falls. Det blev starten för en lång rad National Woman's Rights Conventions i USA.

  1849 höll Lucretia ett tal kallat Discourse on Woman, som var ett svar på den kritik som kom från män mot kvinnorörelsen. Året därpå pulicerades det som en broschyr och spreds. Den fick stor påverkan som inspiration för kvinnor runt om i landet.

När den första amerikanska organisationen för rösträtt för kvinnor, AERA, American Equal Rights Association, bildades 1866 blev Lucretia Mott ordförande. Hon försökte ena de motsatta sidorna som uppstod där om strategin, men när Elizabeth Cady Stanton och Susan B. Anthony sökte ekonomiskt stöd från en känd rasist avgick Lucretia som ordförande. (Läs mer om den motsättningen genom att klicka på namnet AERA.) Trots det stöttade hon senare Cady Stanton och Anthony i det nybildade NWSA, National Woman Suffrage Association. Men motsättningen var inte enkel och kanske påverkades hon också av att hennes syster Martha och de flesta av hennes när vänner engagerade sig i NWSA.

  1868, mitt i konflikten i AERA, blev Lucretia änka. Det blev en tuff tid, men hon hade stöd av barn och barnbarn.

Lucretia Mott var inte bara abolitionist, feminist och kväkare, hon var också aktiv i nykterhetsrörelsen och fredsaktivist. Hon var engagerad i PPS, Pennsylvania Peace Society och UPU, Universal Peace Union, och periodvis ordförande i någon av dem. I UPU arbetade hon dessutom mot regeringens flyttande av ursprungsbefolkningen till reservat.

  Under hela sitt liv fortsatte Lucretia Mott att kämpa för alla människors lika rättigheter. Fortfarande när hon var över 80 år reste hon på föreläsningsturnéer. Det är särskilt starkt gjort med tanke på att hon under hela sitt liv led av svåra problem med magen, av okänd sjukdom. Hon var en av de amerikanska kvinnor som haft störst påverkan på samhället under 1800-talet.

  Lucretia Mott dog av lunginflammation i sitt hem i Cheltenham den 11 november 1880, 87 år gammal, omgiven av sina barn och barnbarn.

På det amerikanska frimärke som gavs ut 1948 till minne av Seneca Falls var Lucretia Mott en av de tre som avbildades. 1983 togs hon in i National Women's Hall of Fame. Det finns flera statyer av henne och den mest kända är av henne, Cady Stanton och Anthony och restes i Kapitoleum 1921. Flera skolor och andra byggnader har namn efter henne.

På Library of Congress finns Lucretia Motts Discourse on Woman från 1849 att läsa digitalt.

Anna Davis Hallowells bok från 1884: James and Lucretia Mott – Life and Letters finns hos Archive.org.