«  Radikal föregångskvinna för kvinnors rättigheter i USA

Elizabeth Cady föddes den 12 november 1815 i Johnston i New York i USA, som det sjunde barnet av elva. Men sex av syskonen dog som barn. Pappan var en känd advokat och båda hennes föräldrar var motståndare till slaveriet och för kvinnors rättigheter.

  Mamman peppade döttrarna att studera, men någon högre utbildning fanns inte för kvinnor då. Elizabeth fick gå i den enda skola som fanns för flickor. Av vänner till familjen lärde hon sig även grekiska, matematik och filosofi. Och hon studerade juridik för sin pappa.

  Under uppväxten var Elizabeth ofta på besök hos sin kusin Gerrit Smith, som peppade henne att våga stå för det hon tyckte. Hans dotter Libby, som hon i själva verket var mer jämnårig med och därför ofta kallade för sin "kusin", blev hennes bästa vän för livet. Familjen Smith var mycket aktiva i kampen för att avskaffa slaveriet, och hemma hos dem umgicks många inom abolitioniströrelsen*. En av dem var Henry B. Stanton, som Elizabeth blev kär i.

  De gifte sig 1840. Vigselceremonin brukade innehålla att kvinnan skulle lova att lyda sin man, men de såg till att det inte fanns med vid deras bröllop.

  Bröllopsresan gick till London, där de skulle delta i World Anti-Slavery Convention som representanter för AASS, American Anti-Slavery Association. Men det visade sig att kvinnor nekades att tala på kongressen. Elizabeth beskrev det senare som att det var "ynkligt att höra trångsynta hycklare" till män som med "bibeln i handen argumenterade för kvinnans underordning".

Detalj av målningen The Anti-Slavery Society Convention 1840,
    av Benjamin Robert Haydon.

  Där och då bestämde Elizabeth Cady Stanton och Lucretia Mott, som hon lärt känna under kongressen, att när de kom hem igen skulle de ordna en kvinnokongress, och satsa på att kämpa för kvinnors rättigheter.

Men livet kom emellan, och det dröjde åtta år innan det blev av. Då hade Elizabeth och Henry flyttat till Seneca Falls, och tillsammans med Lucretia Mott, Lucretias lillasyster Martha Coffin Wright, Ernestine Rose och några till arrangerade Elizabeth 1848 den första lokala kvinnorättskonferensen i USA. Där antog de flera resolutioner som Elizabeth hade skrivit, med krav på kvinnors rättigheter i olika punkter, där en var kvinnors rösträtt. Seneca Falls-konferensen blev starten för en nationell rörelse med återkommande National Woman's Rights Conventions.

Dåtida illustration av när Elizabeth Cady Stanton höll tal i Seneca Falls 1848.

  En dag vid den tiden kom kusin Libby, som egentligen hette Elizabeth Smith Miller, på besök till Elizabeth iförd en ny dräkt: bloomers. Libby hade tröttnat på korsetter och obekväma kvinnokläder och hade hittat på en "rationell" dräkt för kvinnor. Elizabeth blev eld och lågor och sydde en egen. Det fick i sin tur hennes vän Amelia Jenks Bloomer att skriva om dräkten i sin tidning (därför fick dräkten namn efter henne istället). Det blev starten för den amerikanska dräktreformrörelsen. Även Elizabeth skrev ofta artiklar i Amelias tidning, The Lily, liksom i Paula Wright Davis tidning The Una.

Det var Amelia som 1851 i Seneca Falls presenterade Elizabeth för Susan B. Anthony, som både blev hennes nära vän och samarbetspartner för resten av livet. Elizabeth fick sju barn, och hennes man arbetade ofta på annan ort, så Elizabeth hade fullt upp med hemmet. Men Susan, som levde ensam, bosatte sig periodvis hos Elizabeth för att de skulle kunna jobba tillsammans. Dessutom tog Susan ofta också hand om barnen, så att Elizabeth fick tid och ro att skriva. De två var egentligen väldigt olika som människor, men de kompletterade varandra i kampen. Medan Elizabeth var analytisk, ideologisk och skrev, var Susan organisatör och praktisk strateg.

Statyn av hur Amelia Jenks Bloomer presenterar Elizabeth Cady Stanton
och Susan B. Anthony för varandra finns i Seneca Falls sedan 1998.

  Även andra feminister kom ofta och bodde hos Elizabeth, vilket fick henne att kalla sitt hus för "Upprorets Centrum".

  Det har sagts om Elizabeth Cady Stanton att hon var helt lysande klok, karismatisk och hängiven, men också att hon kunde framstå som både skrämmande och busigt charmig, och att hon var väldigt rolig. Hon älskade att vara med sina barn och plågades på samma gång över hur kvinnans roll i familjen begränsade henne. Hon såg att det personliga är politiskt hundra år innan det blev en paroll för kvinnorörelsen.

Både Elizabeth och Susan var mycket engagerade i arbetet för Married Women's Property Act, en lag som infördes i allt fler stater. Elizabeth blev i det sammanhanget den första kvinnan som tilläts att tala inför New Yorks lagstiftande församling. Lagen innebar både att kvinnor fick rätt att bestämma över sin egendom och arv, att de kunde ha gemensam vårdnad för sina barn och att de fick rätt att ingå egna ekonomiska avtal.

  Under amerikanska inbördeskriget startade Elizabeth och Susan WLNL, Women’s Loyal National League, som reste runt och höll föredrag och samlade in namn för ett förbud mot slaveriet. Det blev totalt nästan 400 000 namnunderskrifter till kongressen. Det sägs vara den första nationella organisationen för kvinnor i USA.

Efter inbördeskriget ledde den sista National Woman's Rights Convention till att AERA, American Equal Rights Association, bildades 1866. AERA krävde vad som då kallades universiell rösträtt, alltså för alla medborgare oavsett kön, etnicitet etc. Bland initiativtagarna fanns förutom Elizabeth och Susan bland annat även Lucretia Mott, Ernestine Rose, Lucy Stone, Frances E.W. Harper och Frederick Douglass.

  Men när ett förslag lite senare las fram om att rösträtt skulle införas för svarta män, men inte för kvinnor oavsett etnicitet, splittrades AERA allt mer i två linjer. Det ledde till att Elizabeth och Susan 1869 startade NWSA, National Woman Suffrage Association. Precis som AERA fortsatte NWSA att kräva universiell rösträtt, men de drev också många fler krav på kvinnors rättigheter, som kvinnors rätt till utbildning, rätt till skilsmässa, likalön och facklig organisering.

  Det var till stor del Elizabeth Cady Stantons förtjänst att NWSA blev en så omfattande organisation. Hon tyckte egentligen att rösträtt bara var en av alla viktiga frågor för kvinnor, så för henne blev NWSA en chans att bredda kampen. Hon ville se radikal förändring av kvinnors villkor inom alla områden; politiskt, ekonomiskt, religiöst och socialt.

Året innan, 1868, hade Elizabeth och Susan startat tidningen The Revolution med löfte om ekonomiskt stöd av en rik sydstatsman, George Francis Train, som var en känd rasist. I tidningen skrev de både elitistiska och rasistiska kommentarer om att det var fel att vita utbildade kvinnor skulle behöva vänta längre på rösträtten än svarta obildade män. Det ledde till hård kritik från andra feminister inom AERA. Idag är det svårt att förstå hur de kunde göra så, särskilt som bägge var så engagerade abolitionister. Många forskare verkar anse att det nog berodde på att de var djupt besvikna på de män som de trott stod på deras sida, men som så lätt valde att strunta i kvinnorna. Även Train försvann snart ur bilden, tidningen fick allt större skulder och redan efter två år sålde de den.

  Deras svarta vänner verkar dock ha förlåtit dem, för de fortsatte samarbeta genom åren.

Vartefter hennes barn blev större började Elizabeth Cady Stanton resa landet runt och föreläsa för NWSA. Hon tog då upp även sådana ämnen som ingen annan ville ta i då, som mäns våld mot kvinnor inom äktenskapet, den lagstadgade fadersrätten och behovet av födelsekontroll.

Tre generationers feministiska aktivister – både Elizabeths dotter Harriot och dotterdotter Nora blev engagerade kvinnorättsaktivister.

  Under 1870-talet ägnade sig Elizabeth Cady Stanton allt mer åt att skriva. För att all den kunskap de samlat i kampen inte skulle försvinna i den patriarkala historieskrivningen, började hon tillsammans med Susan B. Anthony och Matilda Joslyn Gage ett projekt där de skrev en bok i flera delar: History of Women's Suffrage. Elizabeths ena dotter, Harriot Stanton Blatch, hjälpte till med skrivandet.

  I början av 1880-talet reste Elizabeth Cady Stanton flera gånger runt i Europa, bland annat för att hälsa på sina barn i England och Frankrike. Samtidigt träffade hon europeiska feminister. 1888 var NWSA värd för 53 kvinnoorganisationer i nio länder som på ett möte i Washington bildade ICW, International Council of Women, för att arbeta över nationsgränserna med att förbättra kvinnors rättigheter. Det betydde att Elizabeth fick ett ännu bredare internationellt nätverk av feminister än tidigare.

Stående fr.vänster: Bessie Starr Keefer, Rachel Foster, Sofie Magelssen Groth,
Margaret Dilke, May Wright Sewall, Alice Scatcherd, Margaret Moore. Sittande
fr.vänster: Laura Ormiston Chant, Susan B. Anthony, Isabelle Bogelot,
Elizabeth Cady Stanton, Matilda Joslyn Gage, Alexandra Gripenberg.

Vid den tiden gled Elizabeth och Susan ifrån varandra lite. 1890 gick NWSA ihop med den andra stora rösträttsorganisation som en gång hade bildats ur AERA, och blev en ny gemensam organisation: NAWSA, National American Woman Suffrage Association. Då försvann samtidigt alla krav utom rösträtten. Elizabeth var, precis som Matilda Joslyn Gage, emot sammanslagningen, men hon accepterade ändå att formellt bli ordförande för NAWSA de första två åren, för att Susan bad henne. Men då var hon i praktiken under större delen av tiden i England, där hennes dotter Harriot bodde med sin familj då. Susan samarbetade istället med de mer konservativa yngre kvinnor som var ledande i NAWSA, bland annat Carrie Chapman Catt, som försökte få Susan att ta avstånd från sin så radikala vän Elizabeth.

  1895 gav Elizabeth Cady Stanton ut boken The Woman's Bible, som var en kritik av den nya engelska bibeltolkning som kommit då, och av Bibelns kvinnosyn över huvud taget. Det fick Carrie Chapman Catt, Anna Howard Shaw, Rachel Foster Avery och flera andra konservativa rösträttskvinnor att gå i taket. NAWSA tog offentligt avstånd från boken och i praktiken även från Elizabeth Cady Stanton. Läs mer om den konflikten HÄR.

  Efter det bjöds Elizabeth inte längre in till några av NAWSA:s aktiviteter, och rösträttsrörelsen ville inte publicera några artiklar av henne. Men hon fortsatte skriva för Clara Bewick Colbys rösträttstidning The Woman's Tribune, och hon skrev en del för Freethinker-rörelsens tidning Free Thought Magazine. Samtidigt skrev hon på sin självbiografi Eighty Years and More.

Elizabeth Cady Stanton dog av hjärtsvikt den 26 oktober 1902 i sin lägenhet i New York, drygt två veckor innan hon skulle ha fyllt 87 år.

Eftersom Elizabeth Cady Stanton idag räknas till de största ledarna i den feministiska rörelsen i USA finns det flera statyer av henne, byggnader har fått namn efter henne och det har givits ut frimärken med henne på. 1973 infördes hon i National Women's Hall of Fame. Hennes hus i Seneca Falls är idag en del av Women's Rights National Historical Park.

* Abolish = avskaffa

På Digital Library kan du läsa Elizabeth Cady Stantons självbiografi Eighty Years and More: Reminiscences 1815-1897.

Library of Congress har Elizabeth Cady Stantons samlade papper, och där finns artiklar, tal, brev, utkast till böcker och annat att läsa direkt på nätet.

Hos gutenberg.org finns alla delar av History of Woman Suffrage att läsa direkt på nätet.