«  Radikal feminist, socialist, pacifist och tidningsutgivare

Crystal Catherine Eastman föddes den 25 juni 1881 i staden Marlborough i Massachusetts i USA. Båda föräldrarna var präster, mamman var en av de första kvinnorna som fick predika i USA. Föräldrarna var radikala och ansåg att könen var likvärdiga, så Crystal och hennes bröder fick hjälpa till med hushållsarbete lika mycket, och Crystal fick betydligt större frihet än de flesta jämnåriga flickor.

  Crystal brukade säga att hon "föddes som feminist" på grund av sin mamma. Som exempel har hon också berättat hur familjen precis som många andra medelklassfamiljer i USA tillbringade somrarna i en stuga vid havet, men att mamman då varje år organiserade ett system av "kooperativ hushållning" med flera andra familjer, för att kvinnorna inte skulle vara låsta till hushållsarbete.

  Crystal Eastman utbildade sig både till sociolog och jurist. Hon blev färdig 1907 och bodde då i Greenwich Village i New York tillsammans med sin lillebror Max och andra unga radikaler och feminister. Hennes första jobb var en undersökning av arbetsolyckor, där hennes rapport blev en klassiker inom området, och hon utarbetade det som blev New Yorks första lag om arbetsskadersättning. Andra stater använde lagförslaget som modell och det väckte dessutom bred internationell uppmärksamhet.

Äktenskap var något som Crystal var mycket tveksam till, men 1911 flyttade hon ändå till Milwaukee, för att hon gift sig med en man där. Det varade bara i två år, och hon var deprimerad större delen av tiden, men det var där hon började arbeta intensivt för kvinnors rösträtt.

  När Crystal återvände från Milwaukee 1913 grundade hon tillsammans med sin vän Lucy Burns och Alice Paul med flera CU eller CUWS, Congressional Union for Woman Suffrage, en militant rösträttsorganisation som var inspirerad av de brittiska suffragetterna i WSPU, Women's Social and Political Union. De valde färgerna gult, vitt och lila till sina färger. Congressional Union gjordes sedan om till NWP, National Woman's Party, där Crystal blev mycket aktiv.

Tre hundra aktivister från Congressional Union for Woman Suffrage samlade 
på trappan till Kapitoleum i Washington 1915 i krav på rösträtt.

  Crystal Eastman var feminist, socialist, pacifist och engagerad för allas mänskliga rättigheter. Hon organiserade kampanjer, skrev artiklar och reste runt och höll tal för kvinnors rösträtt. En vän skrev om Crystal att: "När hon höll tal – vare sig det var till en liten kommitté eller en myllrande folkmassa – slog hjärtan snabbare. Hon var för tusentals unga kvinnor och unga män en symbol för vad den fria kvinnan kan vara."

  1913 var Crystal delegat på internationella rösträttsalliansen IWSA:s kongress i Budapest. Där lärde hon känna feminister som holländska Aletta Jacobs, ungerska Rosika Schwimmer och brittiska Emmeline Pethick-Lawrence. De samarbetade senare i flera sammanhang.

Woman's Peace Party under en demonstration mot kriget.

Under första världskriget engagerade sig Crystal Eastman för freden. Tillsammans med Carrie Chapman Catt var hon en av grundarna av WPP, Woman's Peace Party. Efter kvinnornas internationella fredskongress i Haag 1915 då WILPF, Women's International League for Peace and Freedom, bildades, gjordes WPP om till en amerikansk avdelning av WILPF. Crystal var också engagerad i AUAM, American Union Against Militarism. Tillsammans med sin bror Max gav hon ut den socialistiska tidningen The Masses, som drev anti-militarism.

  1916 gifte sig Crystal med en brittisk man hon träffat i fredsrörelsen. Båda var lika aktiva, och de fick en son och en dotter tillsammans. Dottern fick namnet Annis efter Crystals älskade mamma. Crystal hade länge längtat efter barn och njöt enormt av barnen, även om hon som feminist var allt mer negativ till äktenskapet som institution, och inte blev mer positiv när hon själv hade man och barn. Hon citerade Rebecca West: "Hemmet är en symbol för ett tillstånd av uppgivenhet för den manliga viljan."

The Liberator

Crystal Eastmans bror Max och hon fortsatte hela livet att stå varandra väldigt nära. Han var aktiv i Men's League for Woman Suffrage, och han har skrivit om hur han uppskattade sin systers "hänsynslösa uppriktighet och logik, den outtömliga källa av förstående kärlek som gjorde de två andra egenskaperna uthärdliga, och en suverän humor". Efter att censuren stoppat deras tidning The Masses, startade syskonen en radikal tidskrift om politik, konst och litteratur, The Liberator, 1918. The Liberator hade som mest en upplaga på 60 000 ex. Crystal och Max var bägge redaktörer för den under fyra år, innan de lämnade över den till några vänner, och den blev sedan kommunistpartiets tidning.

  I The Liberator skrev Crystal Eastman bland annat om hur viktigt det var att feminismen stod på arbetarkvinnors sida, men också hur viktigt det var med just kvinnokamp, eftersom kampen mot profitsystem eller för socialism inte räckte för att frigöra kvinnorna.

Men tiden efter första världskriget var tuff för radikaler i USA. Att Crystal Eastman alltid stod för vad hon tyckte, och både sa och drev det, gjorde att hon en period kallades "den farligaste kvinnan i USA", och hon hade svårt att få jobb, eftersom hon svartlistades. Det var bara feministiska tidningar hon fick fortsätta skriva för.

  När rösträtt för kvinnor införts 1920 höll Crystal Eastman sitt mest berömda tal, "Now We Can Begin". Och tillsammans med bland andra Alice Paul skrev hon Equal Rights Amendment, ett lagförslag om allas lika rättigheter oavsett kön, som inte antogs förrän femtio år senare, 1972. Men diskussionerna i arbetet med Equal Rights Amendment visade dem hur olika Crystal och Alice såg på kampen efter att kvinnors rösträtt hade genomförts. Medan Alice Paul endast hade målet att få bort alla lagliga skillnader mellan kvinnor och män, tyckte Crystal Eastman att det behövdes betydligt större och djupare förändringar av samhället för att kvinnor skulle kunna frigöras.

1922 flyttade Crystals man tillbaka till England. Crystal och barnen bodde under de närmaste åren periodvis i USA och periodvis i England. I England skrev Crystal för Daily Herald och den feministiska tidningen Time and Tide. Hon engagerade sig mot prostitution och sexuell dubbelmoral. Mannen och hon hade olika hushåll i London och det var hon som tog ansvaret för barnen, men de fortsatte vara tillsammans.

  1927 dog mannen i en stroke när Crystal och barnen var i USA, och då stannade de kvar i USA. Vid den tiden hade Crystal själv redan börjat bli sjuk.

  Crystal Eastman dog av njurinflammation i sin bror Max hem i Erie i Pennsylvania den 28 juli 1928, 47 år gammal.

År 2000 togs Crystal Eastman in i National Women's Hall of Fame. Hennes tal "Now We Can Begin" från 1920 finns med bland American Rhetoric's Top 100 Speeches of the 20th Century.

Crystal Eastman: On Women & Revolution, 1978. Samlade tal och artiklar.
Amy Aronson: Crystal Eastman. A Revolutionary Life, 2020.
Alla nummer av The Liberator finns att läsa direkt på nätet, både hos New York Universitys Digital Library och hos Marxist.org, klicka på namnen för att komma till tidningarna.