«  Tidig facklig aktivist som tog initiativ till både organisationer, tidning och tryckeri

Emma Anne Smith föddes den 5 april 1848 i London i England. Pappan var rektor på en skola. Men pappan dog när Emma var 16 år, så hon måste börja arbeta.

  De första åren hade Emma flera olika jobb, bland annat som guvernant och som bokbindare. Men 1867, när hon var 19 år, började hon jobba som sekreterare på Working Men's Club and Institute Union, ett fackförbund där hon lärde sig mycket om facklig kamp. Fem år senare började hon jobba som sekreterare på NSWS, National Society for Women's Suffrage, en av de många mindre organisationer för kvinnors rösträtt som fanns då.

  25 år gammal gifte sig Emma 1873 med Thomas Paterson, en möbelbyggare och träsnidare som också var engagerad i fackligt arbete. De reste på en lång bröllops- och arbetsresa till USA, där de studerade olika fackföreningar. Det var i mötena med kvinnor från de särskilda amerikanska fackföreningarna för just kvinnor som Emma bestämde sig för att engagera sig för kvinnors fackföreningar.

På den tiden fick kvinnor som arbetade inte gå med i de fackföreningar som fanns, helt enkelt bara för att de var kvinnor. Det fanns en del separata fackföreningar för just kvinnor, men de flesta arbetande kvinnor var inte medlemmar, och fackföreningarna var sårbara eftersom de var så små. Emma Paterson ville skapa en stödorganisation för att peppa kvinnor att bli fackligt aktiva, hjälpa till att starta nya fackföreningar, och ge ekonomiskt stöd så att de skulle ha råd att strejka med mera.

Women's Protective and Provident League

I april 1974 skrev Emma en artikel i Labour News och berättade om sina organisationsplaner. På det sättet fick hon kontakt med fler som var intresserade. Senare samma år bildade de stödorganisationen WPPL, Women's Protective and Provident League, som senare bytte namn till WTUL, Women's Trade Union League. Tillsammans med flera andra startade Emma Paterson också systerorganisationen NUWW, National Union of Working Women, i Bristol.

Som representant för både bokbinderiarbeterskornas och klädsömmerskornas fack deltog Emma Paterson tillsammans med Edith Simcox 1875 i en kongress för TUC, Trade Union Congress, en paraplyorganisation för olika fackförbund som närmast kan liknas vid svenska LO. Det var första gången någon kvinna tilläts vara representant på en TUC-kongress, och det var tack vare Emma Patersons kamp för kvinnors representation som de var där. De två kvinnorna drev krav på likalön oavsett kön, vilket väckte en del uppståndelse. Men tack vare Emmas taktiska uppträdande lyckades hon få bort en del av de fördomar som männen hade mot kvinnor som fackliga aktivister. Emma fortsatte sedan att delta i alla TUC-kongresser som hölls under hela hennes liv.

Tillsammans med Emily Faithfull startade Emma Paterson också det kooperativa tryckeriet Women's Printing Society 1874 (några källor anger alternativt 1876). Precis som på Victoria Press, som Faithfull tagit initiativet till tidigare, var alla typografer på det nya tryckeriet kvinnor. Där trycktes mycket av materialet för den växande rörelsen för kvinnors rösträtt, som till exempel för NSWS, National Society for Women's Suffrage, och texter av Elizabeth Wolsterholme och Millicent Garrett Fawcett.

Kvinnor på tryckeriet Victoria Press 1861. Bilden är beskuren. © Illustrated London News/Mary Evans Picture Library

  På Women's Printing Society jobbade de anställda kortare arbetsdag än på andra tryckerier, men hade oftast bättre betalt. WPS erbjöd också en lärlingsutbildning med bättre villkor än andra tryckerier, där kvinnor fick utbildning till att bli typografer.

Women's Union Journal

1876 startade WPPL månadstidningen Women's Union Journal, som Emma Paterson blev redaktör för, och som självklart trycktes på Women's Printing Society. Emma höll tal på offentliga möten som representant för WPPL både i London och på andra orter. Och hon medverkade till startandet av flera fackföreningar för bokbindare, skjortsömmerskor, klänningssömmerskor, tryckeriarbeterskor och många andra.

  Vänner beskrev Emma Paterson som liten till växten, men så väldigt klok, och med ett inflytande på den brittiska fackföreningsrörelsen som ingen annan kvinna tidigare. En kollega skrev att hemligheten låg i att Emma var så uppriktig i sitt engagemang och aldrig framhävde sig själv för att komma i rampljuset.

  1882 blev Emma änka, samtidigt som hon själv var sjuk och dessutom började få ont om pengar. Hon fortsatte engagera sig i WPPL, men orkade inte lika mycket som tidigare. Hon fortsatte ändå som redaktör för Women's Union Journal ända till sin död.

  Emma Paterson dog den 1 december 1886, endast 38 år gammal, av diabetes.