«  Socialistisk feminist som ville förändra världen

Isabella Ormston Ford föddes den 23 maj 1855 i Leeds i norra England, som yngst av åtta barn i familjen. Pappan var advokat. Släkt och familj var kväkare och mycket socialt engagerade. Deras hem besöktes av kända samhällsförändrare som mammans kusin Elizabeth Pease Nichol, som var drivande i antislaveri-rörelsen, aktiv mot djurförsök och tidigt krävde kvinnors rösträtt. Till andra besökare hörde Josephine Butler och Elizabeth Garrett Andersson. När de kända amerikanska feministerna Elizabeth Cady Stanton och Susan B Anthony besökte Leeds 1883 var också de gäster hos familjen Ford. Den miljön av engagemang och politiska diskussioner växte Isabella upp i.

  Hon och hennes systrar hade guvernant hemma, och Isabella lärde sig franska och tyska flytande. De studerade även vetenskap och historia, konst och litteratur. Men barnen Ford såg också en annan verklighet. Föräldrarna finansierade en kvällsskola för flickor som arbetade inom kvarnindustrin. När Isabella var tolv år sa hon till sin kompis Ellen att nu hade hon bestämt sig för att ägna livet åt att göra världen bättre. Och det gjorde hon.

En av de första sakerna Isabella engagerade sig i var kvinnors arbetsvillkor. Hon hjälpte sin mammas vän Emma Paterson i WPPL, Women's Protective and Provident League, att starta en fackförening för skrädderiarbeterskor. Både Isabella och hennes systrar Bessie och Emily började kämpa för högre löner och bättre arbetsmiljö för kvinnor inom textilindustrin. Isabella hjälpte till vid strejker och startandet av fackklubbar för arbetarkvinnor. 1896 var hon delegat för skrädderiarbeterskornas fack vid en kongress för TUC, Trade Union Congress, en paraplyorganisation för olika fackförbund som närmast kan liknas vid svenska LO. Allt hennes fackliga arbete ledde till att hon senare valdes till medlem på livstid i Leeds Trades and Labour Council.

  Precis som sin mamma Hannah och systrarna var Isabella också tidigt med i LNA, Ladies National Association for the Repeal of the Contagious Diseases Acts, den organisation mot reglementerad prostitution som Josephine Butler startat.

  Som socialist var Isabella, precis som sina systrar, först med i en lokal avdelning av organisationen The Socialist League, som startades av konstnären William Morris. Genom det träffade hon Eleanor Marx och May Morris och blev nära vän med Olive Schreiner. Men när anarkister tog över i Socialist League gick Isabella och de andra ur. När ILP, Independent Labour Party, bildades 1893 gick Isabella med där. Tio år senare satt hon med i ILP:s nationella ledning.

Det står inte så mycket om Isabella som person, utan mest om vad hon gjorde. Men det framgår att hon var medkännande, smart, modig och oftast sa vad hon stod för rakt på sak. Hon var hoppfull och inspirerande, och hon gav sig inte för hinder.

  Isabella var i grunden blyg, men hon såg kampen som så viktig att hon började hålla offentliga tal i alla fall. I många av dåtidens tidningar finns hon ofta med som talare i referaten från möten genom åren.

  Hon skrev också artiklar och böcker om kvinnors löner och arbetsvillkor med titlar som "Women's Wages", "Industrial Women" och "Women and Socialism". I sina texter skrev hon inte sällan rak och tydlig kritik och analys av manliga chefers trakasserier mot kvinnor på arbetsplatserna, och av socialistiska mäns oförmåga att se kvinnor som jämlikar. Hon krävde att de inte bara skulle kämpa för sina egna intressen, utan även för arbetarkvinnors – alltså att de skulle se till hela arbetarklassen.

  Isabella skrev också ett antal romaner genom åren, och de var som hon själv uttryckte det om den första: "full av socialrealism".

Att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män var självklart för Isabella Ormston Ford, och det gällde även rösträtt. Det drev hon hårt i ILP. Redan som tonåring hade hon också gått med Leeds Committee of the National Society for Women's Suffrage, som hörde till Machesterdelen av NSWS, National Society for Women's Suffrage. Det var den organisation som hennes mamma varit med och startat, och som hennes äldre systrar var med i. Men den las ner. Istället startade Isabella 1890 tillsammans med sina systrar, sin svägerska och flera andra feminister LWSS, Leeds Women's Suffrage Society. Det här var alltså innan de stora nationella organisationerna för kvinnors rösträtt hade bildats. När sedan NUWSS, National Union of Women's Suffrage Societies, startades några år senare, blev LWSS en lokalföreningen av den.

  Som många av de mer radikala i NUWSS var Isabella Ormston Ford också vegetarian.

Stående från vänster: Helena Swanwick, Kathleen Courtney och
Isabella Ormston Ford, sittande: Margaret Ashton, Maude Royden samt
en oidentifierad kvinna på IWSA:s kongress i Budapest 1913.

  Isabella blev senare med i ledningen för NUWSS och deltog i kongresserna som paraplyorganisationen för kvinnors rösträtt i världen, IWSA, International Woman Suffrage Alliance, höll i Amsterdam, London och Budapest. Hon reste runt i Storbritannien och höll föredrag och tal på möten. Både Isabella och hennes systrar blev också vänner med ledaren för NUWSS, Millicent Garrett Fawcett.

  Men den vänskapen knakade i och med att första världskriget bröt ut. Som kväkare var Isabella Ormston Ford passionerad motståndare till krig. Tillsammans med Helena Swanwick organiserade hon en stor fredsdemonstration i London, och hon argumenterade för att alla kvinnoorganisationer skulle kräva omedelbart eld upphör och fredsförhandlingar. Men Millicent Garrett Fawcett drev tvärtom att NUWSS skulle stödja Storbritanniens krigsinsatser, och hon fick med sig en knapp majoritet av kvinnorna i ledningen i det. Det ledde till att NUWSS splittrades. Isabella hörde till den del av ledningen som avgick i protest.

  Istället ägnade sig Isabella Ormston Ford helt åt fredsarbete. Lokala grupper, bland annat i Leeds, hade då byggts för att förbereda den internationella kvinnokongressen för fred i Haag 1915. Isabella var helt inställd på att resa dit, men precis som de andra brittiska delegaterna fick hon inte tillstånd att lämna landet.

På kongressen bildades WILPF, Women's International League for Peace and Freedom. Och redan tio dagar efter kongressens slut ordnades ett möte i London med inbjudna talare från kongressen: Aletta Jacobs från Nederländerna, Rosa Genoni från Italien och Jane Addams från USA. Margaret Bondfield la ett förslag om att genast starta en brittisk del av WILPF, kallad WIL, Women's International League, och den började verka direkt. Där fick Isabella kombinera sin feminism och sin pacifism, och där kunde hon samarbeta med andra av de mest radikala brittiska feministerna, som Charlotte Despard, Sylvia Pankhurst, Emmeline Pethick-Lawrence, Chrystal MacMillan, Mary Macarthur med flera.

  Isabella jobbade i WIL:s lokalavdelning i Leeds och i anti-krigskampanjer som UDC, Union of Democratic Control, och Women's Peace Crusade.

  Under resten av sitt liv var Isabella Ormston Ford delegat på varenda en av WILPF:s internationella kongresser.

Systrarna Ford hade alihop blivit radikala feminister. Emily var konstnär och gjorde rösträttsaffischer och annat för ASL, Artists' Suffrage League. Så fick Leeds rösträttsförening en fana i blått och guld, med Leeds vapen och texten: Leeds för frihet. Alla systrarna var också sedan tidigare med i Leeds Arts Club.

  Isabella Ormston Ford gifte sig aldrig och fick inga barn. Istället fortsatte systrarna Ford att vara nära varandra genom åren. Bessie var den syster som stod Isabella närmast, de två bodde tillsammans större delen av livet. Bägge var med i ILP, bägge jobbade för kvinnors rättigheter, och bägge hade musik som stort intresse.

  Att Bessie dog 1919 blev ett svårt slag för Isabella. 1922 flyttade hon och hennes syster Emily till en liten stuga tillsammans. Den låg inom samma område som de bott i som barn. Våren 1924 hade Isabella tänkt resa till USA på en fredskonferens, men hon blev sjuk och måste ställa in resan.

Isabella håller tal på äldre dar.

  Isabella Ormston Ford dog i sömnen den 14 juli 1924, 69 år gammal. Flera kända feminister talade på hennes begravning, som Margaret Bondfield och Helena Swanwick.

Isabella Ormston ford finns med bland de 52 feministers namn som står kring statyn av Millicent Garrett Fawcett i London. En metallskulptur i Leeds till minne av 348 lokalt viktiga kvinnor ska ha hennes namn med. Vid hennes hem sitter en plakett till minne av henne.