«  Brittisk fackföreningsledare och feministisk organisatör

Mary Macarthur föddes den 13 augusti 1880 i Glasgow i Skottland. Hon var äldst av familjens sex barn. Pappan startade ett textilföretag när Mary var tonåring. Han var klart konservativ och motståndare till fackföreningar.

  Själv funderade Mary inte över politik under uppväxten, hon gick i Glasgow Girls High School, och där var hon redaktör för skoltidningen. Det fick henne att vilja bli skribent på heltid.

  När Mary jobbade på en lokal tidning i Ayr skulle hon 1901 bevaka ett möte för Shop Assistants’ Union. Det förändrade hennes liv. Det hon hörde fick henne att bli politiskt aktiv och djupt engagerad i facklig kamp. Inom ett år blev hon ordförande i facket lokalt och 1902 var hon den första kvinnan i som valdes in i fackets styrelse på nationell nivå.

Det som utmärkte arbetarkvinnors arbetsplatser var låga löner (ofta inte ens hälften jämfört med männens), långa arbetsdagar från morgon till sen kväll, och ofta fruktansvärt dålig arbetsmiljö. Facklig kamp för kvinnor blev det som Mary brann för, men hon blev också socialist. Vilket förstås blev jobbigt i förhållandet till hennes föräldrar.

  1903 flyttade Mary Macarthur till London. Tack vare rekommenationer från sin vän Margaret Bondfield, som Mary lärt känna i den fackliga rörelsen, fick hon jobb som generalsekreterare för WTUL, Women's Trade Union League. Precis som i Sverige och många andra länder på den tiden fick kvinnor inte vara med i de fackföreningar som män drev. Mary hjälpte till att starta nya fackföreningar för kvinnor, och hjälpte till vid strejker runt om i hela Storbritannien. Mary var inte bara en skicklig organisatör, hon höll också flammande appelltal och fick med sig kvinnor med sin entusiasm, så hon blev snabbt väldigt populär. En annan fackkvinna på den tiden, Gertrude Tuckwell, har sagt om Mary: "Hon agerade som att någonting stort alltid skulle hända, och hon skapade en atmosfär där det oftast gjorde det."

  Året därpå, 1904, reste Mary Macarthur till Berlin för att som representant för WTUL vara med på ICW, International Congress of Women, en samling för kvinnoorganisationer från en mängd olika länder med Marie Stritt som huvudansvarig. Där skaffade sig Mary ett brett kontaktnät med feminister i olika länder.

För att stärka de små fackföreningarna för kvinnor tog Mary Macarthur 1906 initiativ till bildandet av NFWW, National Federation of Women Workers. Det var en paraplyorganisation för arbetarkvinnor, bildad av kvinnor, för kvinnor. Samma år tog hon initiativ till startandet av tidningen The Women Worker, som först kom ut en gång i månaden och senare blev en veckotidning.

Mary Macarthur håller tal om askmakarnas strejk för en mestadels
manlig publik på Trafalger Squarei augusti 1908.

  1910 var Mary Macarthur drivande i kedjearbetarstrejken, där kvinnor efter tio veckors strejk vann, och drev igenom en minimilön som var mer än dubbelt så hög som den de haft innan. Marys arbete med strejken ledde till att hon blev känd som arbetarorganisatör. När 14 000 fabriksarbeterskor i Bermondsey gick ut i vild strejk sommaren 1911 var Mary Macarthur den som organiserade upp strejken och förhandlade med fabriksägarna. Hon fick stöd av kända feminister som Sylvia Pankhurst och Charlotte Despard.

  Ledaren för det lokala arbetarpartiet hemma i Skottland, William Crawford Anderson, hade friat till henne flera gånger under tio års tid, men Mary sa nej eftersom hon ville satsa på sin aktivism. Först 1911 sa hon ja till slut, när han hade flyttat till London. Deras första barn dog i samband med förlossningen, men sen fick de dottern Anne Elizabeth 1915.

Mary Macarthur håller appelltal under kedjearbeterskestrejken 1910.

Mary Macarthur var aktiv även i kampen för kvinnors rösträtt, och därför var hon väldigt arg på damerna i NUWSS och WSPU, som inte krävde rösträtt för alla kvinnor, utan bara för rika. Mary räknade ut att om deras "damrösträtt" skulle gå igenom så skulle mindre än 5 procent av alla kvinnor i Storbritannien kunna rösta. Själv var Mary sedan länge engagerad i PSF, People's Suffrage Federation, som drev rösträtt för alla vuxna.

  1913 införde Storbritannien det som i folkmun kallades Katt och råtta-lagen. Det betydde att när rösträttskvinnorna i fängelset hungerstrejkade, släpptes de ut när de riskerade att dö, bara för att gripas igen så fort de ätit upp sig lite. Det var en extrem lag som skadade kvinnor för livet. Mary Macarthur var då en av deltagarna i den delegation som uppvaktade regeringen om att lagen måste tas bort. Men mötet slutade med att Mary och Margaret MacMillan blev fysiskt utkastade medan Evelyn Sharp och Emmeline-Pethick Lawrence arresterades och sattes i fängelse.

Under första världskriget gick kvinnor in och arbetade på fabriker och i andra jobb som män som gått ut i kriget hade haft innan. Då jobbade Mary Macarthur för att kvinnorna skulle få lika mycket i lön som männen haft: lika lön oavsett kön. Under krigstiden tredubblades antalet kvinnor som var med i facket.

  Mary tog också initiativ till startandet av en organisation för arbetslösa arbetarkvinnor, CCWE, Central Committee for Women’s Employment.

  Till Marys stora sorg dog hennes man i en influensaepidemi 1919. Året efter det drabbades hon själv av tarmcancer och gick igenom två misslyckade operationer. Mary Macarthur dog den första januari 1921, endast 40 år gammal.

Idag är Mary Macarthur sedd som en av de starkaste fackföreningsledare som har funnits i Storbritannien. En staty av Mary Macarthur restes 2012 i Mary Macarthur Gardens i West Midlands. I Cardiff finns Mary Macarthur Holiday Trust, som är en fond som hjälper fattiga kvinnor få semester. Det finns också flera andra fonder som delar ut stöd till fackligt aktiva kvinnor i Marys namn. På internationella kvinnodagen 8 mars 2017 sattes en blå minnestavla upp på huset där hon bodde vid sin död.

Cathy Hunt: Mary Macarthur 1880-1921. The Working Woman’s Champion – Righting the Wrong, 2019.