«  Feministen som skapade det italienska modet

Rosa Angela Caterina Genoni föddes den 16 juni 1867 i Tirano i Italien. Hon var det äldsta av arton barn i familjen, varav tolv överlevde. Pappan var skomakare och mamman sömmerska.

Familjen Genoni. Rosa står längst bak
till vänster.

  Rosa Genoni fick gå tre år i skolan, sedan skickades hon som 10-åring till Milano för att bli lärling vid ett skrädderi som en släkting till familjen drev. Hon var duktig och ivrig att lära sig. Dessutom lärde hon sig franska på en kvällsskola, för att hon ville bli en känd sömmerska i Paris, modets huvudstad. När hon var 18 fick hon mästarbrev.

  Ju äldre hon blev desto mer blev hon också politiskt intresserad, och förespråkare för kvinnors frigörelse. Som enda kvinna reste hon med arbetarpartiet POI, Partito Operaio Italiano, till en internationell arbetarkonferens i Paris. Där stannade hon för att lära sig mer av yrket och om skrädderi- och broderitekniker i kända modehus. Det var i Paris som dåtidens modeskapare hämtade sin inspiration, det gjorde även svenska Augusta Lundin.

  Efter Paris arbetade Rosa en tid i Nice. 1888 återvände hon till Milano, 21 år gammal, och fick jobb på skrädderiet Belotti. Hon drömde om att utveckla ett italienskt mode, som skulle sätta Italien på modekartan.

  Samtidigt fortsatte Rosa Genoni att engagera sig för arbetarnas rättigheter. Hon deltog i protester mot utnyttjandet av kvinnor som billig arbetskraft och drev likalönekrav för kvinnor genom facket för arbetarkvinnor, Unione delle Lavoranti, och i Lega Promotrice degli Interessi Femminili, som drev en bred feminism som kopplade ihop arbetsfrågor med kvinnors frigörelse över huvud taget. Det var också i samband med sömmerskornas kamp som Rosa blev nära vän med den kända socialistiska feministen Anna Kuliscioff.

  1893 deltog Rosa i den internationella socialistkongressen i Zürich tillsammans med bland andra Anna Maria Mozzoni.

  I anarkistkretsar hade Rosa träffat advokaten Alfredo Podreider, som hon sedan fick dottern Fanny med 1903. De levde tillsammans utan att vara gifta.

1895 började Rosa Genoni arbeta som chef på ett av de tjusigaste modehusen, H. Haardt e Figli, där de gjorde kopior av franska kreationer till fint folk. Inför Milanoutställningen 1906, där det modehuset inte deltog, ställde Rosa ut flera egna kreationer av italienskt mode – inspirerade av verk av berömda konstnärer från den italienska renässansen. För två av dem vann hon ett prestigefyllt pris på utställningen. Det var för den berömda balklänningen hon designade inspirerad av Botticellis La Primavera (Våren) och för en mantel efter en teckning av Pisanello. Manteln var gjord av grön sidensammet och var dekorerad med gula satininlägg och spets samt broderi i guld- och silvermetalltrådar, och glaspärlor. Balklänningen var gjord av ljus sidensatin, med en elfenbensfärgad tyllöverklänning, och utsmyckad med blombroderi i pärlor, guld, paljetter och guldsnören. (Klänningen finns idag i Museo della Moda e del Costume i Florens.)

Rosa Genonis klänning efter Boticellis Våren. Till höger detalj ur målningen.

  1905 hade Rosa Genoni också börjat hålla i kurser i kostymhistoria vid Società Umanitarias yrkesskolor för kvinnor i Milano. Vid den första kongressen för italienska kvinnor 1908 höll hon tal om skapandet av ett nationellt mode. Hon blev allt mer framgångsrik, och skådespelerskor och andra kändisar bar hennes design. Vid den tiden hade hon i inflytelserika modetidningar fått anseende som skaparen av italienskt mode. Hennes skapelser publicerades även i tidningar som New York Herald. Kanske mest populär blev hennes Tanagra-klänning, som kunde draperas på olika sätt och varieras av bäraren. Till den hade hon inspirerats av hellenistiska statyetter.

Den kända skådespelerskan Lydia Borelli använde
en Tanagraklänning i en pjäs i Milano 1908.

  Under hela tiden i sin allt mer framgångsrika karriär som modedesigner fortsatte Rosa Genoni sitt arbete för arbetarkvinnors rättigheter. Hon fortsatte också att skriva flera artiklar i sin vän Anna Kuliscioffs tidning La Difesa delle Lavoratrici.

Förutom allt annat var Rosa även pacifist och när första världskriget närmade sig blev hon allt mer aktiv i fredsarbete. 1914 startade hon Pro e Umanità, som gav hjälp till krigsfångar, och hon höll en konferens med rubriken "Kvinnor och krig", där hon vädjade till kvinnor att engagera sig mot kriget.

  1915 var Rosa Genoni som enda italienska representant med på kvinnornas internationella fredskongress i Haag, där hon satt i presidiet tillsammans med bland andra kända fredskämpar som holländska Aletta Jacobs, ungerska Rosika Schwimmer, tyska Anita Augspurg, engelska Chrystal Macmillan och amerikanska Jane Addams.

Några av deltagarna i presidiet under Haag-kongressen, från vänster
Anita Augspurg, Jane Addams, Eugénie Hamer, Aletta Jacobs,
Chrystal Macmillan och Rosa Genoni.

  Precis som de andra fredsfeministerna utsattes Rosa Genoni för förföljelse i sitt hemland för sin pacifistiska kamp. Hon utsattes ständigt för poliskontroller, men hon fortsatte vara aktiv i den italienska sektionen av WILPF, Women's International League for Peace and Freedom, som hon själv tagit initiativ till att starta efter Haagkongressen. Där samarbetade hon mycket med Elisa Lollini Agnini och Anita Dobelli Zampetti, som också var socialister. Rosa skrev dessutom om fred i flera tidningar, bland annat den socialistiska tidningen L'Avanti.

  För Rosa Genoni var mode en del av hennes arbete för kvinnors självständighet, och hon skrev även flera böcker om modets och kvinnodräktens historia.

Hon fortsatte att arbeta på Società Umanitarias yrkesskolor fram till att Mussolini och hans fascistparti tagit makten. För att få jobba kvar måste de anställda då lova lojalitet med fascismen. Rosa Genoni vägrade.

  Istället startade hon med ekonomiskt stöd av sin make (de hade till slut gift sig 1928) en skrädderiverkstad för kvinnor i fängelse i Milano. De drev också en förskola och en gynekologisk läkarmottagning fram till 1943.

  1932 bodde de i Sanremo, där Rosa startade ett ekologiskt jordbruk. Men 1936 blev hon änka. Då flyttade hon till Varese med dottern Fanny och dotterdottern Raffaella.

  Hennes engagemang för fred fortsatte hela livet. 1948 skrev hon till FN:s medlare om Israel-Palestina och vikten av att uppnå en fredlig lösning.

  Rosa Genoni hann uppleva två saker hon kämpat för genom livet: italienska kvinnors rösträtt 1946 och att italienskt mode fick internationellt erkännande i och med en modevisning i Florens 1951. Idag ses Rosa Genoni som den viktigaste pionjären för "Made in Italy".

  Rosa Genoni dog i Varese den 12 augusti 1954.

På senare år har flera olika stora utställningar om Rosa Genoni hållits i Florens, Milano och Padua. I Milano finns en mosaik av Rosa Genoni på Piazzetta Lilla Brignone.