Genom sin pappa hade May organiserat
sig som socialist i SDF, Social
Democratic Federation. Genom det träffade hon Eleanor
Marx, som blev en nära vän. När William Morris
året därpå tog initiativ till att gå ur SDF
och bilda Socialist League, gick May
med, liksom Eleanor Marx och många andra. I
Socialist League träffade May även socialistiska feminister
från andra länder, som tyska Gertrude
Guillaume-Schack och franska Jeanne
Deroin.
Liksom Eleanor var May dessutom aktiv med att starta
fackföreningar för kvinnor, och vid tändsticksarbeterskornas
strejk 1888 var May med och samlade in pengar till strejkkassan.
Men precis som Eleanor Marx hade May Morris oturen att
bli kär i en man bland socialisterna som inte behandlade henne
särskilt väl, i hennes fall den irländske författaren
George Bernhard Shaw. Hon insåg
snart att hon bara var en av alla kvinnor han träffade, och
hon gifte
sig senare med en annan man som hon också mött i Socialist
League. Men av någon anledning flyttade Shaw två år
senare hem till May och hennes man. Det hela slutade med att May
och hennes man skilde sig något år senare, och May valde
då att leva ensam.
May Morris engagerade sig allt mer i
Arts and Crafts-rörelsen. Hennes första text om broderi
publicerades 1888, samtidigt som hon ställde ut vid Arts
and Crafts Exhibition Society, som hade startats året
innan. Senare skrev hon också en mängd texter för
olika tidningar, och även pjäser, och gav ut böcker
som Decorative Needlework. Förutom
att hon ägnade sig åt broderi och design lärde hon
sig även silversmide, och gjorde smycken, kläder, tecknade
och målade akvarell.
Som person har May beskrivits som vänlig, rolig,
engagerad, passionerad och framåtblickande. Och hon skrev
en gång till George Bernhard Shaw: "I’m
a remarkable woman – always was, though none of you seemed
to think so." Någon har sagt att hon var som "fire
and ice" – hon visade vad hon tyckte, antingen med passionerande
värme eller iskallt ogillande.
Precis
som sin kompis Eleanor spelade May amatörteater, bland annat
Ibsen. May skrev själv två pjäser, och hon medverkade
som musiker, då hon både spelade piano och gitarr.
1899 utsågs May Morris till chef
för broderiavdelningen vid Central School of Arts and Crafts
i London. Hon undervisade också på flera andra skolor
i Birmingham och Leicester genom åren, och i Royal School
of Art Needlework. I den sista arbetade även hennes moster
Bessie Burden.
Vid den tiden hade May dessutom börjat engagera
sig i kvinnorörelsen, om än bara i utkanten, exempelvis
skrev hon under krav
på rösträtt för kvinnor som skickades till
ledande politiker. Men hon såg kampen för socialism som
viktigast för kvinnors behov.
1907 tog May Morris tillsammans med Mary
Elizabeth Turner initiativ till startandet av WGA,
Women's Guild of Arts, i London. Det
var i protest mot att fackföreningen AWG,
British Art Worker's Guild, inte tillät
kvinnor att vara medlemmar. Bland de kända konstnärerna
i den nya föreningen fanns också Agnes
Garrett och Mary
Lowndes.
Arts
and Crafts-rörelsen spreds över världen i
slutet av 1800-talet, och William Morris hade ofta bjudits in av
amerikanska konstnärer som startade grupper där. Men han
avskydde den amerikanska kommersialismen och tackade alltid nej.
Det brukade May också göra, men hösten 1909 gjorde
hon ett undantag och reste till USA på en fyra månader
lång turné med föreläsningar. När medierna
frågade om hon skulle jobba för kvinnors rösträtt
när hon var där, svarade hon undvikande att hon inte ville
lägga sig i amerikansk politik. Men en av de första sakerna
hon gjorde var ändå just att gå på ett möte
som rösträttsrörelsen ordnade.
Vad hon däremot ofta pratade om på turnén
var behovet av fackföreningar, och inte minst föreningar
för kvinnor som var textilkonstnärer.
Hon skaffade sig också ett nätverk av amerikanska
fackliga aktivister, socialister, rösträttskvinnor –
som Jane Addams, och textilkonstnärer
– som Candace
Wheeler.
Senare tog May Morris som sin uppgift att bevara pappans
konstnärliga arv. Hon redigerade The
Collected Works of William Morris i 24 volymer och publicerade
även två böcker om honom.
May
Morris med Mary Lobb 1926. I bakgrunden syns Kelmscott Manor sett
från trädgården, på en akvarell som May
Morris målade när hon var i 20-årsåldern.
De
sista tjugo åren levde May med Mary
Lobb, som hon träffat 1917. Mary hade kort hår
och gick i herrkläder. De bodde på Kelmscott Manor, den
gård i västra Oxfordshire som May tagit över efter
sina föräldrar. De hade ingen elektricitet, varken rinnande
vatten eller centralvärme, men det sägs att vännerna
trivdes där ändå – de fick ju frukost på
sängen och massor av intressanta diskussioner.
En annan sak som May Morris fått efter sin pappa
var en särskild känsla för Island. När hon var
barn hade William Morris rest dit och skrivit brev hem till döttrarna
om allt han upplevde. Han gav också ut översättningar
av isländska sagor. På äldre dar reste May själv
till Island, och hon återvände dit ytterligare tre gånger
under senare år i sitt liv.
1935 dog systern Jenny. Tre år senare, den 17
oktober 1938, dog May Morris i huset i Kelmscott, 76 år gammal.
Personalen vid Kelmscott Press med William och May sittande i
mitten längst fram. May som enda kvinna bland alla män.
May
Morris finns representerad på en mängd muséer
i England. 2017-2018 hölls en specialutställning om henne
på William Morris Gallery.
Anna Mason/Jan Marsh/Jenny Lister/Rowan Bain/Hanne Faurby: May
Morris – Arts & Crafts Designer, Victoria and Albert
Museum, London/Thames & Hudson 2017. I boken finns många
exempel på hennes design, broderier, akvareller, tapeter,
bokomslag, kläder och smycken.
|