«  Feminist och fackföreningskämpe för ett fritt Irland

Helena Mary Molony föddes den 15 januari 1883 i Dublin på Irland, som vid den tiden ingick i det Förenade Kungariket Storbritannien och Irland. Hon hade en bror som hette Frank, och pappan hade en mataffär. Mamman dog tidigt, och Helena växte upp med pappan och en styvmor som bägge verkar ha blivit alkoholiserade, så hon mådde inte bra under uppväxten. Det är ungefär allt vi vet om hennes bakgrund.

  En kväll i augusti 1903, när Helena var 20 år, hörde hon en föreläsning av Maud Gonne och det förändrade hennes liv: "Jag var en ung flicka som drömde om Irland och när jag såg och hörde Maud Gonne tala... Hon elektrifierade mig och fyllde mig med något av hennes egen glöd."

Bilden föreställer troligen Helena Molony. Den är
från ett foto av Irish Women Workers' Union.

Helena gick med i Inghinidhe na hÉireann, en radikal kvinnoorganisation som jobbade för att Irland skulle bli fritt från det brittiska styret. Vid den tiden hade hon samtidigt börjat jobba som skådespelerska på Abbey Theater, vilket hon gjorde parallellt med sin aktivism under flera år.

1908 tog Helena molony, 25 år gammal, initiativ till att starta Inghinidhe na hÉireanns tidning Bean na hÉireann, som hon också blev redaktör för. Hon skrev mycket om arbetsmarknadsfrågor och facklig kamp. Hennes engagemang för det fackliga ledde senare till att hon blev sekreterare för IWWU, Irish Women Workers' Union, som Hanna Sheehy-Skeffington och Delia Larkin med flera startat.

  Helena brann för Irlands självständighet. Hon gick med i Cumann na mBan, lärde sig skjuta och drev att även kvinnor måste göra väpnat uppror. Det var Helena Molony som var mest drivande i att ICA, Irish Citizen Army, skapade en kvinnosektion. Hon var skicklig som talare, och hon tog alla på allvar. Flera av de mest drivande i organisationen har berättat att det var Helena Molony som fick dem att engagera sig i den nationalistiska rörelsen, för att hon var så smart och välmotiverad när hon förde långa diskussioner med dem.

  Historier om hennes charm lever kvar, som när hon vid ett tillfälle smugglade vapen från Storbritannien och bar en extremt tung väska till tågstationen i London. Då kom en brittisk armérekryterare och erbjöd sig hjälpa henne att bära. Helena lämnade glatt över väskan med vapnen och underhöll honom med sitt pladdrande hela vägen till Euston Station där de skildes åt utan att han hade en aning om vad han burit.

Några av alla kvinnor som deltog i påskupproret 1916.
Foto: National Museum of Ireland.

Under påskupproret Éirí Amach na Cásca 1916 ledde Helena Molony de nio kvinnor som attackerade Dublin Castle. När upproret slogs ner av brittiska armén avrättades ledarna för upproret, men eftersom Helena Molony inte hörde till de högsta ledarna för upproret dömdes hon till fängelse. Där försökte hon gräva sig ut med en sked, och för det flyttades hon till ett fängelse i Storbritannien. Där fick hon stöd av Sylvia Pankhurst och ELFS, East London Federation of Suffragettes, som i tidningen Woman's Dreadnought berättade om de förfärliga förhållandena på fängelset.

  När Helena Molony släppts fri i den allmänna amnestin i slutet av 1916 fortsatte hon kämpa i den nationalistiska rörelsen och i fackligt. Efter att Constance Markievicz frigivits 1917 var Helena Molony under en period sekreterare åt henne. När Markievicz blev arbetsmarknadsminister i den provisoriska regeringen 1921 började Helena arbeta för henne där.

  1929 reste Helena Molony till Sovjetunionen för att studera fackligt arbete. När hon kom hem startade hon organisationen Friends of Russia.

Under 1930-talet var Helena aktiv tillsammans med bland andra Charlotte Despard och Maud Gonne i Women's Prisoners Defence League, som gav mat, kläder och annat stöd till familjerna för dem som fängslats i kampen för ett självständigt Irland. Och hon var aktiv mot den växande fascismen.

Medalj för Women's Prioners Defence League.

  1937 valdes Helena Molony till ordförande för Irish Trade Union Congress, men 1941 avsattes hon. Formellt slutade hon på grund av dålig hälsa, men hon hade blivit alkoholiserad och var dessutom för långt åt vänster för att passa in längre.

  Vid den tiden flyttade Helena Molony ihop med Evelyn O'Brien, som hon kom att leva med resten av sitt liv. Hon blev stabilare och slapp sina återkommande depressioner. Och hon fortsatte sporadiskt att jobba feministiskt tillsammans med sina gamla rösträttskompisar.

  Helena Molony dog i lunginflammation den 28 januari 1967 i Dublin, 84 år gammal.