«
Driftig tysk feminist och
föregångskvinna
![Porträttfoto av äldre Minna Cauer](Bilder/minna-cauer.jpg)
![Namn: Minna Cauer](Bilder/Namn/namn-minna-cauer.png)
Theodore
Wilhelmine Marie
Schelle föddes den 1 november 1841 i Freyenstein i Tyskland.
Hon var det tredje barnet i en prästfamilj. Minna,
som hon kallades, uppmuntrades att studera och började utbilda
sig till lärare. Men sen blev hon tvungen att avbryta studierna
för att stanna hemma och ta hand om föräldrarna.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
1862
gifte hon sig, och fick en son. Men han dog endast två år
gammal, och sedan dog även mannen. 24 år gammal var Minna
änka. I sin förtvivlan flyttade hon till Berlin och avslutade
sin utbildning till lärare. Efteråt ett år i Paris
med undervisning av barn i rika familjer återvände Minna
till Tyskland. Hon träffade Eduard Cauer, en radikal man som
hon gifte sig med. Han uppmuntrade henne i hennes önskan att
forska om kvinnohistoria, och Minna Cauer gav ut flera böcker
om historia. Men hon upprördes allt mer över kvinnans
ställning även i sin egen tid.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Några
år efter att även Minnas andra man dött började
hon engagera sig kvinnopolitiskt. Då var hon närmare
femtio år. Det första hon engagerade sig för var
flickors rätt till utbildning. Men sen följde över
trettio år av intensiv feministisk aktivism, där Minna
Cauer kom att bli en av de mest drivande i den tyska kvinnorörelsen.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
1888 tog Minna Cauer initiativ till organisationen
Verein Frauenwohl (Föreningen för
kvinnors välfärd). Föreningen ordnade
möten om allt möjligt, vid ett tillfälle var exempelvis
Tysklands första kvinna som blev doktor i kemi, Clara
Immerwahr, inbjuden att tala.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Året därpå var Minna Cauer med och
grundade Tysklands första fackförening för yrkesarbetande
kvinnor, Kaufmännischer Verband der weiblichen
Abgestellten (ungefär Föreningen
för kommersiellt anställda kvinnor). Under de här
åren var hon aktiv i startandet av flera föreningar till
stöd för kvinnors arbete och hjälpte till att starta
skolor för flickor. Dessutom var hon engagerad för fred,
1892 gick hon med i organisationen Deutschen
Friedensgesellschaft (Tyska fredsföreningen), som grundats
av Bertha von Suttner.
![Foto av åtta kvinnor som sitter eller står vid ett bord. I bakgrunden syns stora porträtt av vad som mest verkar vara herrar](Bilder/Special/Tyskland/Cauer/frauenvereine.jpg)
Ledningen för Verbandes Fortschrittlicher
Frauenvereine
med Minna Cauer och Anita Augspurg i mitten
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Tillsammans
med Anita
Augspurg, Marie
Stritt och flera andra, och med stöd av Hedwig
Dohm, grundade Minna Cauer VFF,
Verband Fortschrittlicher Frauenvereine
1894. Och
1895 startade hon sin tidning Die
Frauenbewegung. Det var hennes favorit i aktivismen, och hon
blev tidningens redaktör under ett kvarts sekel. 1896 var hon
med och arrangerade en internationell kongress för arbetande
kvinnor i Berlin, och på den träffade hon Clara
Zetkin.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Under alla år av intensiv feministisk kamp arbetade
Minna Cauer dessutom vidare med sina historiska skrifter, bland
annat om kvinnorörelsen i Tyskland, England och USA. Och hon
reste ofta runt och höll föredrag om tidens kvinnofrågor.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Rösträttskampen
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
1902 startade Minna Cauer, Anita Augspurg, Lida
Gustava Heymann och tio andra radikala feminister Tysklands
första organisation för kvinnors politiska rösträtt,
DVF,
Deutscher Verband für Frauenstimmrecht.
Den krävde rösträtt för
alla – de var alltså betydligt radikalare än
rösträttsrörelsen i Sverige och England, där
de flesta bara krävde rösträtt för kvinnor på
samma villkor som för män då, alltså en rösträtt
endast för dem som hade pengar.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
![Affisch medn en kvinna och en man som håller upp ett stenblock som det står "Verantwortung" (ansvar) på. Under dem står det "Frauenstimmreicht" (Rösträtt för kvinnor). Bakgrunden är orange](Bilder/Special/Tyskland/frauenstimmrecht.jpg)
"Ansvar – Rösträtt för kvinnor"
står det på affischen.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Det som
kanske är mest uppseendeväckande med Minna Cauers och
de andras tyska feministernas arbete under de här åren
är att allt detta gjordes medan det i Tyskland var förbjudet
för kvinnor att vara politiskt aktiva. Hamburg var den enda
stad som tillät kvinnor att agera politiskt, så DVF hade
sitt säte i Hamburg. Men kvinnor över hela landet gick
med i det som på pappret var en organisation bara i Hamburg.
Och det första DVF krävde var förstås att alla
förbud mot kvinnors politiska engagemang skulle försvinna.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Två år senare vann de en första seger
när IWSA,
International Woman Suffrage Alliance,
bildades på en kongress 2-4 juni i Berlin. Ordförande
var den då 84-åriga amerikanska feministen Susan
B. Anthony, som var på plats i Berlin. DVF gick då
med i den nybildade organisationen IWSA, som på tyska kallades
Weltbund für Frauenstimmrecht.
![Foto av sju kvinnor i en sal vid ett bord, två sitter och fem står. I bakgrunden skymtar fler kvinnor.](Bilder/Special/Organisationer/IWSA/iwsa-berlin-1904.jpg)
Vid IWSA-kongressen i Berlin 1904. På bilden syns sittande:
Anna Shaw och
Carrie Chapman Catt, samt stående från vänster:
okänd kvinna, Minna Cauer,
Susan B. Anthony, Lida Gustava Heymann och Anita Augspurg.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
1908
gick Minna Cauer med i det enda borgerliga parti som krävde
rösträtt för kvinnor. Men trots att hon i grunden
var borgerlig, var Minna Cauer väldigt radikal när det
gällde kvinnofrågor. Och i slutet av sitt liv skrev hon
att hennes hjärta var hos det socialdemokratiska partiet.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Till Minna Cauers stora besvikelse backade DVF 1911
från kravet på rösträtt för alla, och
krävde bara rösträtt för kvinnor på samma
villkor som för män i de flesta delstater då. Anita
Augspurg och Lida Gustava Heymann gick ur DFV och 1913 startade
de istället en ny radikal rösträttsorganisation,
DF,
Deutscher Frauenstimmrechtsbund. Då
gick Minna Cauer med där istället.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
När första världskriget
bröt ut tvekade Minna Cauer först hur hon skulle förhålla
sig, hon blev påverkad av den patriotistiska propagandan.
Men Augspurg och Heymann fick henne att se att Tyskland förde
ett anfallskrig. Efter
kvinnornas internationella fredskongress
i Haag 1915 var hon som 74-åring med i bildandet av den tyska
delen av WILPF,
Women's International League for Peace abnd
Freedom.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Minna Cauer fortsatte jobba som feministisk aktivist
ända tills hon dog av en hjärtattack den 2 augusti 1922,
81 år gammal.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
Hon slapp uppleva hur nazisterna drygt tio år
senare krossade hela den tyska kvinnorörelsen och förstörde
alla publikationer och allt material de kom över.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
I Tyskland finns idag flera statyer av
Minna Cauer i olika städer, och 2006 döptes en gata i
Berlin till Minna Cauer-Straße.
Men även i exempelvis Achim, Endingen am Kaiserstuhl och Lohfelden
finns gator uppkallade efter henne.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
![Rubrik: Läs mer](Bilder/las-mer.png)
I tidningen Hertha skrev Anna Kleman en
dödsruna över Minna Cauer.
![Osynlig ruta](Bilder/ENBLANK.GIF)
|