«  Feministisk konstnär som stred för konsten i Stockholms tunnelbana

Siri Karin Derkert föddes den 30 augusti 1888 i Stockholm, som ett av sju barn till en köpman och en sömmerska. Redan som barn retade hon sig på de orättvisa villkoren för könen. Som många andra feminister gick hon först på Whitlockska samskolan. 1911 kom hon in på Konsthögskolan.

  Där skedde undervisningen könsuppdelad, och det var mycket diskussioner om kvinnors villkor. Medan killarna fick teckna nakna modeller av båda könen, tilläts tjejerna inte se nakna män. Siri ordnade en protest mot det tillsammans med de andra tjejerna.

  1913 flyttade Siri till Paris där hennes vänner Ninnan Santesson och Lisa Bergstrand från Konsthögskolan redan bodde. De reste också till Algeriet tillsammans en period och målade.

Tillbaka i Paris inledde Siri Derkert ett förhållande den finska konstnären Valle Rosenberg. Han var den första man hon träffat som hon ansåg respekterade kvinnor som likvärdiga konstnärer. 1915 föddes sonen Carlo i Italien, där de bott under graviditeten, men Siri höll allt hemligt för sin famlij i Sverige. När pengarna tog slut efter ett år reste Siri ensam tillbaka till Sverige, medan Carlo lämnades till en italiensk familj.

  Tillsammans med flera andra kvinnor, inklusive sin tre år äldre syster Sonja, arbetade Siri med en dansföreställning på Intima teatern och ritade kläder. Det ledde till att hon fortsatte rita kläder för Birgittaskolan och senare även för tidningen Idun, tack vare Célie Brunius. som jobbade där.

1917 träffade Siri Derkert konstnären Bertil Lybeck, som hon sedan fick döttrarna Liv och Sara med. Även de föddes i hemlighet, då i Köpenhamn, och lämnades till fosterfamilj, till stor sorg för Siri. Hon ville inte gifta sig, eftersom hon var emot äktenskapet som sådant och avskydde att kvinnor som fick barn utom äktenskapet föraktades. Men det blev barnen som fick betala priset för principen, så 1920, när paret inte längre levde tillsammans, gifte de sig ändå – för att döttrarna skulle slippa vara "oäkta". På så sätt kunde Siri så småningom också ta till sig Carlo.

  Från 1924 levde Siri Derkert i Sverige med sina tre barn, oftast i Simpnäs utanför Norrtälje. Hon försörjde ensam sig och barnen och hade det oftast tufft ekonomiskt, men hon fortsatte sitt konstnärskap och skrev även artiklar och feministiska kåserier för att försörja sig. Hon och Lybeck skilde sig vid den tiden, men då hade ju äktenskapet fyllt sin funktion att göra barnen "legitima".

Siri Derkert funderar över sina verk.

Siri Derkert hade sin första separatutställning 1932. Då hade hon bosatt sig på Lidingö. Hon började umgås mycket även med kollegan Vera Nilsson, och både Ninnan och Vera hörde till dem som Siri även reste och målade tillsammans med. De var alla feminister och politiskt engagerade konstnärer, socialister som oroade sig över fascismens frammarsch i Europa.

  När dottern Liv dog av tuberkolos gjorde sorgen att Siri länge var deprimerad. 1943 deltog hon i en kurs på Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad. Det kom hon sedan att göra regelbundet under många år. Där påverkades hennes konstnärskap att bli än mer uttalat politiskt.

  Både Siri och Ninnan organiserade sig också feministiskt i SKV, Svenska Kvinnors Vänsterförbund, där Siri en period även var ordförande i Stockholmsavdelningen.

1950 öppnade den första tunnelbanan i Stockholm. Flera konstnärer skrev då debattartiklar både i konsttidningar och andra, om att tunnelbanestationerna borde kunna smyckas av konst. Men ansvariga politiker var inte intresserade. Vera och Siri bestämde sig då för att de skulle få politikerna att ändra sig.

Läs mer om deras
kampanj för konsten i tunnelbanan HÄR.

  Kvinnopelaren på T-centralens tunnelbanestation var Siri Derkerts första offentliga verk. Tio år efter det, 1965, gjorde hon sitt stora utsmyckningsverk av tunnelbanestationen Östermalmstorg. Ristningar i naturbetong är 145 meter långa kompositioner av figurteckningar, porträtt, textrader och notskrifter ur Marseljäsen och Internationalen. Där har hon skildrat historiska kvinnor som kämpat för fred, för miljön och för kvinnors rättigheter.

Detalj ur Ristningar i naturbetong vid Östermalms tunnelbanestation.

  - Jag är född nyfiken! har Siri Derkert sagt om sig själv. Hon var dessutom en mycket drivande kvinna, som ibland kallades "flickan som gör som hon vill". Hon drevs även av en önskan att berätta för alla tjejer och kvinnor om våra förmödrar, för att ge kvinnor rätten till vår historia. Den var ju helt osynliggjord då, precis som den alltför ofta är även idag.

  Vid den tiden hade Siri Derkert blivit en av Sveriges mest kända och framstående konstnärer. Hon fortsatte att skapa och utveckla sitt konstnärskap under hela sitt liv, och hon arbetade med en mängd olika material, allt från betong och spraymålning till textila gobelänger, där hon bland annat samarbetade med Handarbetets Vänner. 74 år gammal representerade hon Sverige på konstbiennalen i Venedig. Hon tilldelades flera medaljer och andra utmärkelser, såväl i Sverige som internationellt.

  Siri Derkert dog den 28 april 1973, 84 år gammal.

Siri Derkert finns representerad på konstmuseum i flera länder. Sverige har givit ut frimärken med hennes konst. 2016 gjordes en dansföreställning utifrån hennes verk. Ett forskningsprojekt om hennes modeskisser har gjorts på Textilhögskolan i Borås.