Feministiskt Initiativ motarbetar kvinnojoursrörelsen - hur ser de på folkrörelser egentligen?

Kvinnofronten är en partipolitiskt obunden organisation, men nyhetsbrevet är förstås öppet för debatt om partiernas inställning när det gäller feminism. Här skriver Gerda Christenson om sin reaktion på Feministiskt Initiativs partiprogram.

Jag har just läst Feministiskt Initiativs partiprogram. Och jag blev helt ställd när jag kom till kapitlet "G.2 Socialtjänsten och kvinno- och tjejjourernas roller".

Mäns våld nämns inte

I andra avsnitt i programmet skriver de om mäns våld, men i avsnittet om jourerna nämns inte mäns våld, istället skriver de om "våld i nära relationer".

De berömmer först kvinnojoursrörelsen för att den gjort mycket gott genom åren, men skriver att den nu har "genomgått en professionaliseringsprocess". Sen kommer
Fi:s krav. Det första kravet är:

"• Fi ska verka för att alla kvinnojourer, tjejjourer, killjourer och ungdomsjourer som uppfyller socialstyrelsens kvalitetskriterier garanteras statligt ekonomiskt stöd till basverksamhet, hyra och andra löpande kostnader samt lön för minst 2-3 heltidsanställda (beroende på omfattning av verksamhet). Särskilt skyddade boenden behöver ges stöd att expandera."
(Min betoning)

Fi kräver alltså att Socialstyrelsen ska avgöra vilka jourer som ska få bidrag!?

Krokben för jourerna

Jag tänker inte ens gå in på att Fi så ogenomtänkt likställer "kvinnojourer, tjejjourer, killjourer och ungdomsjourer", och vilka som utsätts för vilket förtryck, för här finns det annat, som alla kanske inte genomskådar.

För att förstå vad det innebär att Socialstyrelsen ska avgöra, behöver en antagligen veta hur den nuvarande alliansregeringen har gjort om hela systemet med stöd till kvinnojourerna. (Kolla länkarna under artikeln om du vill läsa mer om det!)

Kort sammanfattning:
Kvinnojourernas arbete ska delvis räknas som socialtjänst, där de ska tvingas att föra journaler på stödsökande kvinnor och göra det enligt socialtjänstens regler, journaler som jouren sen måste lämna ut till socialtjänsten.

Det ekonomiska stödet till jourerna riskerar att i fortsättningen bara gälla skyddat boende, och inte förebyggande arbete, telefonjourer och opinionsarbete (feministiskt påverkansarbete).

  ROKS (Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige) driver att kvinno- och tjejjourerna ska få ekonomiskt stöd utifrån det som de faktiskt gör, idag. I en intervju jag gjorde om den här utvecklingen med Roks ordförande Angela Beausang för nåt år sen pratade hon om hur kvinnomiss- handel är ett världshälsoproblem och inget som vi kommer till rätta med genom "behandling" av utsatta kvinnor.

  "Sexuellt våld mot kvinnor finns överallt omkring oss; har vi inte varit själva varit utsatta för misshandel, våldtäkt eller andra övergrepp, så har vi vänner, släktingar eller arbetskamrater som har.

  – Det är inget som du kan sitta med en socialtjänst och klappa kvinnor på huvudet med."

  Så hur i helsefyr kan Fi driva alliansens politik mot kvinnojoursrörelsen?!?

Glöm folkrörelserna?

Kanske deras krav nummer två under denna punkt i Fi:s partiprogram avslöjar mer om var de står:

"• Fi ska verka för att personal och alla ideellt verksamma vid jourerna har tillgång till handledning av professionella med adekvat högskoleutbildning."
(Min betoning)

  Min första reaktion blev: Har Fi aldrig hört talas om forskning om vad misshandlade kvinnor tycker om stöd de får? Där hamnar kvinnojourerna i topp, för att det är de som verkligen ger stöd, medan Socialtjänsten hamnar i absoluta botten, som de mest okunniga i fråga om kvinnomisshandel (med domstolar och polis däremellan).

  Sett ur misshandlade kvinnors perspektiv är det alltså kvinnojourerna som borde handleda Socialtjänsten och inte tvärtom!

  Min nästa tanke blev att Fi:s krav måste vara så långt ifrån en feministisk analys som en kan komma. Och jag tycker att de visar en skrämmande syn på folkrörelser/professionalitet över huvud taget.

  Fi verkar ha grundsynen att akademisk utbildning automatiskt gör folk klokare och bättre på att hantera saker. Men folkrörelser uppstår bland annat för att samhällets professionella inte lyckats – eller vill – hantera det som folkrörelsen tar itu med. Det är inte eventuell högskoleutbildning som avgör om du har en politisk förståelse. Som jag personligen ser det, är det alltför ofta snarast tvärtom.

  Den kunskap folkrörelserna har bygger på konkreta erfarenheter inom ens område, som medlemmarna sen tillsammans har skapat en analys och en handlingsplan ur. Det Socialtjänsten gör är att behandla symtom.

Systerskap

Kvinno- och tjejjourernas styrka är ju att de inte sysslar med välgörenhet, utan systerskap. Det är inte som Socialtjänstens vi-och-dom-tänkande, utifrån "behandlare" respektive "de" utsatta. Feminister driver politisk kamp för förändring.

  Häromveckan berättade min kompis Ida Ali Lindqvist i Malou Efter Tio på tv om när hon levde i ett misshandels- förhållande. Stark och häftig satt hon där och berättade om hur hon kunde vara just stark och samtidigt bli så utsatt. Det är den stora grundläggande skillnaden: Socialtjänsten vill hjälpa kvinnor att ta sig ur en våldssituation, men vi feminister vill dessutom peppa varandra att se vars och ens egen styrka, så att vi kan börja jobba feministiskt mot våldet också.

  Som Åsa i Kvinnofronten har uttryckt det: Att vara offer är ingen personlig egenskap. Vi feminister har helt enkelt en syn på misshandel som förtryck.

Ingen feminism

Genom att ställa såna krav som de gör, väljer Fi bort det feministiska och ställer sig bakom socialtjänstens syn på misshandlade kvinnor.

  Det är helt enkelt förjävligt.