DET FINNS MASSOR av myter om vad feministiskt självförsvar egentligen är. Här ska vi bara ta upp några av de vanligaste.

Våldsamma kvinnor?

En myt om feministiskt självförsvar är att det bara går ut på att lära tjejer att slåss, och att kvinnor därmed skulle läras upp till att bli våldsamma – farliga!

Men feministiskt självförsvar handlar inte om att göra kvinnor våldsamma. Det handlar om att ge kvinnor och tjejer handlingsberedskap inför det våld som redan finns och som utövas mot oss på grund av vårt kön. Våldet existerar redan – män och pojkar utsätter dagligen kvinnor och flickor för det. Feministiskt självförsvar är ett förhållningssätt till det våldet.

Den okände förövaren

En annan myt är att det största hotet mot kvinnor och tjejer är den okände våldtäktsmannen som lurar i mörkret i någon buske när vi går hem på kvällen. Verkligheten ser annorlunda ut.

Den vanligaste förövaren är en man eller kille som kvinnan/flickan känner: hennes pappa, bror, morfar/farfar, lärare, fritidsledare, arbetskamrat, fästman/make.

Därför handlar feministiskt självförsvar om så mycket mer än att fysiskt slå tillbaka. (De tre grundstenarna igen: att skaffa kunskap om hur våldet ser ut, skapa handlingsberedskap inför olika situationer och att stärka kvinnor och tjejer.)

Att sluta "vara offer"

Ytterligare en myt är att den som gått en självförsvarskurs och lärt sig försvara sig kan "klara sig" från att bli våldtagen. Att den myten kan förekomma beror på samma sak som den förra: att det som vi kvinnor och tjejer oftast utsätts för har osynliggjorts. Den vanligaste våldtäktsmannen är ju som sagt inte en okänd förövare, utan en man vi litat och trott på.

Den här myten osynliggör också alla de "vardagliga" övergrepp och kränkningar alla kvinnor och flickor redan har utsatts för, och kommer att utsättas för i framtiden: pornografi, "blottare", verbala trakasserier och så vidare.

Alla kvinnor är utsatta för mäns förtryck i vårt samhälle, ingen kvinna kan ställa sig utanför samhället. Och vi är inte antingen offer eller överlevare – vi är båda delarna på samma gång. Också just när vi lever under det mest brutala våld försvarar vi oss och gör motstånd – om än kanske inte fysiskt. Misshandlade kvinnor, och flickor som utsätts för incest av sina pappor och styvpappor, hittar i vardagen på överlevnadsstrategier både för att undkomma övergrepp och för att klara sig igenom övergreppen. Att jag är förtryckt och utsatt betyder inte att jag accepterar förtrycket. Vi försöker helt enkelt hitta sätt att överleva och fungera så bra som möjligt i ett samhälle uppbyggt av män, för män.

Informationsmiss?

En annan myt – särskilt när folk pratar om unga tjejer – är att killars trakasserier är någon slags informationsproblem. Tanken är att förtrycket skulle upphöra om tjejer bara lär sig säga ifrån, alternativt lär sig säga ifrån på "rätt sätt".

Men kvinnoförtrycket är inte någon informationsmiss, det är ett förtryck. De allra flesta killar vet mycket väl att de kränker tjejers gränser och att de begår övergrepp. Tjejer säger ifrån, varje dag i skolorna, men killarna struntar i det, åtminstone så länge vuxenvärlden låter killarna fortsätta.

Killarna tycker helt enkelt att tjejer är mindre värda, och det får de bekräftat varje dag; i media, hemma, i skolan och varje gång vuxna inte hindrar dem från att kränka tjejer, eller bagatelliserar trakasserierna, eller ansvarsbefriar killarna genom att prata om "pojkstreck" eller påstå att killarna inte förstår vad de gör.

Det handlar alltså inte om ett informationsproblem mellan tjejer och killar, eller mellan kvinnor och män. Däremot behöver tjejer och kvinnor få information för att få veta att vi har rättigheter, att sexuella trakasserier faktiskt är olagliga i Sverige och att det finns saker vi kan göra för att skydda oss mot männens och killarnas trakasserier och övergrepp.

Lösningen på problemet?

Ännu en myt, som liknar den om att "sluta vara offer" är att feministiskt självförsvar är lösningen på problemet. Men lösningen på det förtryck det innebär att samhället är grundat i ett könsmaktsystem där män ges makt och kvinnor ska vara underordnade, och där sexuellt våld är det yttersta maktutövandet, kan aldrig vara att enskilda kvinnor och tjejer ska lära sig sätta gränser och försvara sig.

Mäns sexualiserade våld är ett samhälleligt förtryck och därför kan det bara lösas politiskt. En kurs i feministiskt självförsvar gör inte att "manssamhället" försvinner.

Däremot kan en kurs i feministiskt självförsvar hjälpa oss att se att vi alla är offer, men också överlevare på samma gång. Och att det aldrig, aldrig någonsin är mitt fel, det jag utsätts för – och kommer att utsättas för. Vi kan hjälpa varandra att lägga skulden där den hör hemma. Vi kan skapa handlingsberedskap inför framtida övergrepp. Och vi kan få chansen att känna att vi tillsammans kan agera politiskt för att förändra samhället.

• Vilka myter om feministiskt självförsvar har du mött?

Här nedanför fortsätter det...