DET
FINNS EN SAK TILL som är en förutsättning
för att självförsvaret kan ses som feministiskt.
Eftersom vi inte hittat några enkla ord för det,
så använder vi fortfarande de styltade uttrycken
anti-auktoritärt och icke-hierarkiskt.
Egentligen betyder det ju bara att vi funderar väldigt
mycket över makt. Vem har makten i olika situationer och
vad får det för följder? Kan man jobba på
ett annat sätt?
Vi lär oss lyda
Redan som pyttesmå barn får vi lära oss att
lyssna på "överheten". Överallt och i nästan
alla sammanhang får vi lära oss att lita på
de som förväntas veta mer än vi: auktoriteterna;
alltså experter, lärare, vetenskapsmän. Men
vi får inte lära oss att lita på oss själva.
Vi får inte lära oss att alla
faktiskt utgår från sin
verklighetsuppfattning när de pratar experterna,
du, vi och alla andra. Nästan aldrig får vi höra
att det faktiskt är jag som känner
min verklighet.
I ett samhälle som styrs av män utgår experterna
från mäns synvinkel. Det syns överallt och in
i minsta detalj ett litet sånt exempel är
att krockkuddar i framsätena på bilar provas ut efter
en genomsnittlig mans storlek, och alltså inte passar
kvinnor och barn. Vad man än tänker på finns
det fullt av såna exempel.
När tjejer och kvinnor träffas och pratar med varann
är det en annan verklighet som kommer fram. Det är
då vi kan se att experternas tolkning kanske bara stämmer
på vissa personer, eller på vissa sätt. Och
när vi ser det, kan vi börja fundera på hur
vi tror det egentligen är,
och varför. Tillsammans kan vi träna oss att börja
lita mer till vår egen upplevelse, och försöka
att inte lyssna så mycket till experternas tolkningar.
Att motverka rangordningen
När alla har lärt sig att lyssna till auktoriteter,
börjar vi automatiskt anpassa oss till en rangordning,
där den som är auktoritet är överst och
alla andra följer i en skala. Det är det farligaste
som finns. Ju lydigare ett folk är, desto lättare
har makthavare att tvinga på folk sin vilja. Alla odemokratiska
rörelser bygger på att man ska lyda auktoriteter.
Nazismen är ett sånt ytterlighetsexempel.
Rangordningar (hierarkier) finns överallt, även bland
oss feminister. Eftersom vi alla är så vana vid rangordningar
måste vi alltså träna oss
att inte fungera hierarkiskt.
Att prata i "rundor"är ett feministiskt exempel
på sätt att motverka hierarkier. Annars pratar alltid
några mest, medan andra sitter tysta. Det är inte
schysst mot vare sig de som pratar eller de som inte vågar
prata. Rundan betyder att var och en pratar när det är
hennes tur (eller står över om hon inte vill säga
nåt) och att ingen får avbryta eller komma med kommentarer
medan det är någons tur i rundan.
Kampsport och hierarki
Inom de flesta kampsporter jobbar man enligt en stark hierarki,
där den som har flest utmärkelser står högst.
Ofta måste de som tränar börja träningen
med att hälsa på ledaren i en hälsningsceremoni.
De som försvarar sånt brukar säga att det är
bra att visa respekt. Det är det. Men man kan visa respekt
för varandra genom att alla i så fall hälsar
på alla. Att arbeta icke-hierarkiskt betyder att se var
och ens erfarenheter, och att förstå att allas olika
erfarenheter har värde för gruppen.
Feministiska förebilder
Att jobba både anti-auktoritärt
och icke-hierarkiskt är
särskilt viktigt när det gäller oss kvinnor och
tjejer, eftersom det inte är vi som har auktoritet i samhället.
Därför är vi ännu mer vana än killar
att underordna oss. Till exempel finns en gammal undersökning
som säger att 98% av alla gånger någon avbryter
i könsblandade sällskap är det en man som avbryter.
Män avbryter både kvinnor och andra män. Men
medan männen ofta fortsätter prata fast någon
försöker avbryta dem, så tystnar oftast kvinnor
när vi blir avbrutna. 1.
Överallt lär vi oss att män är mer värda
än kvinnor. Män finns på dagstidningarnas bilder
och i TV-nyheternas reportage som mest handlar om män.
Män förs fram som auktoriteter/experter och män
har andra män som idoler.
Därför kan vi också bryta manssamhällets
auktoritetstänkande genom att i olika sammanhang framhäva
kvinnor och se andra kvinnor som förebilder.
Allt det försöker vi göra vi i det feministiska
självförsvaret. I kapitlet "Sedan
urminnes tider" berättade vi att den mest populära
kung fu-tekniken är Wing Chun,
som fått namn efter en ung kvinna, som tränats av
en nunna. Det är också den kampsport som den kände
skådespelaren och kampsportsmachon Bruce
Lee grundade sig på. Men hur många utanför
kampsportkretsar har klart för sig att allt han kunde i
själva verket kom från en ung kvinna?
Noter:
1. Dale Spender: Man
made language. Routledge & Kegan Paul, England, USA &
Australien 1985. (Även om siffran inte är aktuell,
visar exemplet ändå på en skillnad i hur könen
beter sig.)