I de flesta kulturer finns det fullt av platser där flickor eller kvinnor möts utan att pojkar eller män får vara med. Så är det oftast inte hos oss i Sverige idag.

Många tycker kanske att det är bra att inte dela upp kvinnor och män, men om man ser till maktförhållandet mellan könen blir det svårare. Hur ska tjejer och kvinnor kunna göra uppror om vi aldrig kan träffas för oss själva?

Tvättstugor och syjuntor

Förr i tiden möttes kvinnor naturligt i till exempel tvättstugan, de ordnade "syjuntor" och fanns till för varann när någon skulle föda barn. Det fanns självklara samlingspunkter där kvinnor och tjejer möttes, där de kunde utbyta erfarenheter av sina "kvinnoliv" och prata med varandra utan att män fanns med. Solidariteten mellan kvinnor var viktig.

Idag finns det nästan inga såna naturliga mötesplatser och många säger att könsblandade sammanhang är bäst.

Ändå vill tjejer och kvinnor umgås med varann utan att män finns med, så det är nog ingen tillfällighet att uttrycket "tjejmiddag" uppstått. (Det har till och med exporterats till andra länder, precis som smorgasbord och ombudsman!).

Det är inte heller någon tillfällighet att kunskapen om mäns och killars sexualiserade våld växte fram ur "självhjälpsgrupper" på 1970-talet. Där kunde kvinnor som utsatts för misshandel, incest och andra sexuella övergrepp för första gången mötas och berätta om sina erfarenheter för varann. Utan män närvarande fanns det möjlighet att skapa den trygghet som krävs för att man ska våga berätta.

"Vi borde ha en samtalsgrupp för tjejer här på skolan. Så dom som vill får prata ur sig."

"Det är så skönt att bara umgås med tjejer. Särskilt när man är så många. Det är verkligen styrka."

Genom att vara en mans- och killfri mötesplats för kvinnor och tjejer kan självförsvaret även fungera som ett sätt att börja bearbeta trakasserier och våld vi redan har utsatts för.

Olika behov

När skolor funderar på att ordna självförsvarskurser fastnar skolledningen ofta på frågan: Vad ska vi ge killarna då? Istället för att utgå ifrån vem som har ett behov, utgår man ifrån att könen alltid måste behandlas lika.

Ändå vet nästan alla att sexuella trakasserier och våld grundar sig i just ojämlikheten mellan könen.

Tjejer behöver få se att det de utsätts för inte i grunden handlar om dem som enskilda personer. Killarna behöver få höra att de måste stoppa när andra sätter gränser för dem. Tvärtemot vad en del tror, vet de flesta killar mycket väl att de kränker tjejerna. De väljer att göra det ändå. Killar behöver lära sig att de helt enkelt måste sluta utsätta tjejer och kvinnor för sexuella trakasserier och våld.

Skolan borde alltså bemöta tjejer och killar helt olika när man ska hantera sexuella trakasserier och våld. Eftersom det handlar om förtryck, borde det också vara helt okey att satsa på de förtryckta, alltså tjejerna, även om man inte har något program att erbjuda killarna just då.

För tjejerna är det en stor och ovanlig sak om skolan ger dem möjlighet att få gå en självförsvarskurs, att skolan på så sätt säger att tjejer är viktiga.

"Jag kommer komma ihåg det här hela livet."

• Vilka "mansfria miljöer" har du runt omkring dig? • Vilka "mansfria miljöer" skulle du vilja ha, och vilka tror du andra kvinnor och tjejer skulle vilja ha?

Alla korta citat som är insprängda i texten här och där kommer från tjejer och kvinnor som under de senaste tio åren gått självförsvarskurser för Artemis Systrar på olika orter runt landet. Namnen är dock ändrade.

Här nedanför fortsätter det...