«  Österrikisk författare och världsberömd fredskämpe

Bertha Sophie Felicie Kinsky von Wchinitz und Tettau föddes rakt in i den böhmiska adeln den 9 juni 1843 i Prag i dåvarande kejsardömet Österrike. Men pappan, som var en högt uppsatt officer i den habsburgska kejserliga armén, dog medan mamman väntade Bertha. Mamman blev ensam med Bertha och hennes 5 år äldre bror.

  Den som blev barnens förmyndare var en medlem av hovet och Bertha uppfostrades att se militära traditioner som självklara. Av sina guvernanter och genom resor lärde hon sig engelska, franska och italienska flytande. Och hon tyckte om att sjunga.

  Men mamman hade förslösat arvet, så pengarna tog slut. 1873 började Bertha jobba som guvernant till de fyra döttrarna i adelsfamiljen von Suttner. Där träffade hon den sju år yngre sonen i huset, Arthur. De förälskade sig i varandra. Men hans familj var helt emot det hela.

Därför reste Bertha till Paris 1876 och började jobba som sekreterare åt Alfred Nobel. Men hon hade knappt hunnit börja där förrän Arthur övertalade henne att komma tillbaka och gifta sig, oavsett vad familjen tyckte.

  33 år gammal gifte sig Bertha med Arthur och blev då baronessan von Suttner. För att slippa kritiken från hans familj reste de nygifta ifrån Österrike. I nio år reste de runt i Kaukasien, i det som är dagens Georgien. Mannen försörjde sig som språklärare och Bertha försörjde sig genom att lära ut musik och skriva romaner. Men bägge läste mycket och de började skriva för tidningar, bland annat om vad de såg av fasorna till följd av kriget mellan Ryssland och Turkiet. Bägge insåg allt mer behovet av nedrustning i världen – det fanns ingenting positivt med krig, det som alla länder behövde lära sig var konflikthantering, utan våld.

1885 återvände de till Österrike. Där skrev Bertha von Suttner 1889 sin mest uppmärksammade roman, den anti-militäriska och anti-nationalistiska: Ned med vapnen! Boken väckte stor debatt, den översattes till många språk och trycktes gång på gång i nya upplagor. Bertha von Suttner blev världsberömd.

  Vid den tiden tog Bertha också initiativ till ÖFG, Österreichische Gesellschaft der Friedensfreunde, som bildades 1891, och där Bertha blev ordförande. Alfred Nobel blev medlem och stöttade föreningen ekonomiskt.

  Året därpå startade föreningen fredstidningen Die Waffen Nieder! (samma titel som boken) med Bertha som redaktör. Det året var hon också en av dem som startade DFG, Deutsche Friedensgesellschaft (Tyska fredssällskapet), den första fredsorganisationen i Tyskland. Förutom skrivandet började Bertha att hålla mängder av föredrag om fredsfrågor, deltog i internationella fredskongresser och brevväxlade med fredskämpar runt om i världen.

  Dessutom spred Bertha von Suttner uttrycket pacifism (myntat av en fransman) som samlingsnamn för fredsarbetet, och hon drev att det behövdes en internationell domstol för att kunna medla i sådana konflikter som riskerade att leda till krig. 1899 ledde den internationella fredskongressen i Haag till upprättandet av en sådan domstol: PCA, Permanent Court of Arbitration (Permanenta skiljedomstolen) med säte i Haag, för fredligt lösande av internationella tvister.

Bertha von Suttner håller tal i Permanenta skiljedomstolens Fredspalats
(Vredespaleis) som byggdes i Haag i Nederländerna 1907-1913.

Bertha och Arthur hade det starka engagemanget för fredskampen gemensamt, och när han dog 1902 var det ett svårt slag för henne. Hon fick det också sämre ekonomiskt, och hon flyttade då till Wien.

  1905 blev Bertha von Suttner den första kvinnan som tilldelades Nobels Fredspris. Hon hade genom åren fram till hans död 1896 fortsatt att hålla kontakten med Alfred Nobel, och han hade instiftat sitt fredspris inspirerad av hennes arbete.

Förutom att hon kämpade för fred drev Bertha von Suttner kvinnors rättigheter på olika sätt, både rätt till utbildning, yrkesarbete, rösträtt och medborgarskap. Hon var ansvarig för fredsdelen av BÖF, Bund Österreichischer Frauenvereine (Förbundet för österrikiska kvinnoföreningar). Hon var också österrikisk representant i fredsdelen av ICW, International Council of Women.

  Som person har Bertha von Suttner beskrivit som en mycket klok kvinna, med humor och livsglädje trots sitt allvarliga budskap.

Bertha von Suttner på sin 70-årsdag 1913.

  Hon påverkade också andra kända kvinnor att engagera sig i fredskampen, som österrikiska Rosa Mayreder. Och hon samarbetade med massor av andra feministiska fredsaktivister som ungerska Rosika Schwimmer och tyska Anita Augspurg, Minna Cauer och Marie Stritt.

  Det Bertha von Suttner angav som viktigast för sin kamp var 4F: Friede, Freiheit, Freude und Frauenrecht (fred, frihet, lycka och kvinnors rättigheter). Dessutom var hon starkt emot djurförsök, och skrev boken Schach der Qual om det.

Under hela sitt liv fortsatte Bertha von Suttner sitt intensiva arbete i fredsrörelsen. Hon skrev, föreläste, och reste för att kunna delta i en mängd konferenser. 1912 genomförde hon en sex månader lång föreläsningsturné i USA.

  Bertha von Suttner dog av cancer i Wien den 21 juni 1914, 71 år gammal. Hon dog därmed utan att ha tvingats se att det världskrig som hon varnat så starkt för bröt ut strax efter hennes död.

Bertha von Suttner blev symbol för den internationella fredsrörelsen och det finns ett antal statyer, minnemärken och monument av henne i flera länder. Ett stort antal gator, torg och skolor i Österrike och Tyskland har fått namn efter henne. Många länder (inklusive Sverige) har givit ut frimärken av henne, och/eller mynt och sedlar. Ned med vapnen! har filmats, det har gjorts musik, film och teaterpjäser om henne och om boken. En asteroid liksom en krater på Venus är döpt efter henne. Men när nazisterna kom till makten i Tyskland på 1930-talet brände de hennes bok Ned med vapnen! på bokbål.