«  Musiker, författare, lärare samt feminist och siouxindiansk aktivist

Zitkala-Ša, Röda fågeln, föddes i Yankton Indianreservat i South Dakota i USA den 22 februari 1876. Hennes pappa, som var en vit amerikan med europeiskt ursprung övergav familjen, och Zitkala-Ša växte upp i reservatet med sin mamma Taté Iyòhiwin, Sträcker sig efter vinden. Zitkala-Šas storasyster hade dött som liten.

  1884, när Zitkala-Ša var 8 år, kom kristna missionärer till reservatet och övertalade föräldrar att lämna sina barn till missionärernas skola i Indiana. För Zitkala-Ša blev skolan en svår tid. Hon tvingades att klippa av sig håret, byta namn, glömma sitt ursprung och be till den kristna guden, vilket hon protesterade emot. Men hon försökte fokusera på att lära sig läsa och skriva – och spela fiol och piano.

  Som 11-åring återvände Zitkala-Ša till sin mamma i reservatet. Men då kände hon sig inte längre hemma där heller. När hon var 15 år återvände Zitkala-Ša till skolan. Hon fortsatte spela piano och fiol. Men hon vägrade anpassa sig till skolans försök att uppfostra flickorna till duktiga fruar och husmödrar.

  1895, som 19-åring, höll Zitkala-Ša sitt skolavslutningstal. Det handlade om kvinnoförtrycket, och kvinnors behov av rösträtt, och fick beröm i den lokala tidningen.

  Åren efter det jobbade Zitkala-Ša som lärare i musik, samtidigt som hon utvecklade sitt fiolspel på New England Conservatory of Music i Boston. År 1900 var hon med i den grupp musiker som representerade skolan på Paris-utställningen, och tidningarna både där och i USA skrev mycket uppskattande om henne som violonist.

  Samtidigt började hon jobba politiskt för att stärka ursprungsbefolkningens rättigheter, och hon skrev artiklar om hur illa det var att utbildningen tvingade på en vit kultur på ursprungsbefolkningens barn. Hon skrev dessutom flera böcker om sitt eget liv och om urfolks villkor.

1901 fick Zitkala-Ša sparken från lärarjobbet för sin kritik mot skolväsendet. Hon återvände till reservatet och sin åldrande mamma. Hon började jobba på myndigheten BIA, Bureau of Indian Affairs (som då hette OIA, Office of Indian Affairs). Där hon träffade Raymond Bonnin, som hon gifte sig och fick en son med, Ohiya. Under den här tiden arbetade Zitkala-Ša också med att samla in traditionella Siouxhistorier och gav ut dem som barnböcker, den mest kända heter Old Indian Legends. Hon skrev också Why I'm a Pagan, vilket väckte uppståndelse i en tid då urfolk förväntades skriva om sin omvändelse till kristendom.

  Det var vid den här tiden som Zitkala-Ša också träffade professorn och kompositören William F. Hanson, som hon började samarbeta med. De skrev tillsammans operan "Soldansen", den första operan som skrevs av och utgick från den amerikanska ursprungsbefolkningens kultur. Premiären var i Utah 1913.

William F. Hanson och Zitkala-Ša vid arbetet med Soldansen.

Kvinnors rösträtt

Kvinnorna i den tidiga kampen för kvinnors rösträtt i USA, som exempelvis Matilda Joslyn Gage, Lucretia Mott och Elizabeth Cady Stanton, var starkt inspirerade av den amerikanska ursprungsbefolkningen, framför allt Haudenosaunee (irokeser). Men i början av 1900-talet hade rösträttsrörelsen börjat fokusera helt på vita medelklasskvinnor, och var ibland öppet rasistisk. Zitkala-Ša drev istället sina krav på kvinnors rösträtt inom rörelsen för urfolkens rättigheter. Men i den rörelsen fanns olika syn på rösträtt, där många ansåg att om de gick med på amerikanskt medborgarskap och deltog i val, så betydde att de skulle ge upp sin självständighet som urfolk.

  Zitkala-Ša och andra rösträttskvinnor i ursprungsbefolkningen, som Laura Cornelius Kellogg och Marie Louise Bottineau Baldwin, drev att de skulle ha ett slags dubbelt medborgarskap, både amerikanskt och som urfolk.

  Zitkala-Ša försökte också få rösträttskvinnorna i NWP, National Women's Party, att stötta att ursprungsbefolkningen skulle ha rätt att rösta, eftersom "rösträtt för kvinnor" i praktiken inte gällde kvinnor från ursprungsbefolkningen så länge de inte räknades som medborgare. Men svaret blev nej. Den tidigare rörelsens krav på universell rösträtt, alltså rösträtt för alla oavsett kön, etnicitet, inkomst etc, fanns inte kvar.

Som skribent var Zitkala-Ša också aktiv i NLAPW, National League of
American Pen Women. Här med några andra medlemmar 1920.

TROTS ATT BÅDE Zitkala-Ša och hennes man valt att jobba på Bureau of Indian Affairs hade de mycket kritik mot den, och det ledde så småningom till att Raymond fick sparken därifrån. För att få mer stöd för sitt politiska arbete flyttade familjen 1916 till Washington. Där gick Zitkala-Ša med i GFWC, General Federation of Women's Clubs, där hon träffade Roberta Campbell Lawson, som hon kom att samarbeta mycket med.

  Zitkala-Ša var sedan länge även aktiv i SAI, Society of American Indians, och en tid också redaktör för deras tidning American Indian Magazine. Dessutom reste hon landet runt och föreläste om siouxernas kultur och rätten till fullt medborgarskap för den amerikanska ursprungsbefolkningen. Att Indian Citizenship Act infördes 1924 var mycket Zitkala-Šas förtjänst. Den innebar att alla barn till ursprungsbefolkningen som föddes i USA fick rättigheter som amerikanska medborgare. (Det blev en kamp även för att få lagen att gälla sedan, men då fanns den ändå att hänvisa till.)

  1926 var Zitkala-Ša en av grundarna till NCAI, National Council of American Indians, en organisation för medborgerliga rättigheter för ursprungsbefolkningen och erkännande av deras kultur. De krävde universell rösträtt och genomförde sedan kampanjer för att få fler från ursprungsbefolkningen att registrera sig för att få rösta. Zitkala-Ša var ordförande i organisationen under resten av sitt liv, medan hennes man var sekreterare.

  Zitkala-Ša dog i Washington den 26 januari 1938, 61 år gammal.

Zitkala-Ša är ihågkommen som en av ursprungsbefolkningens mest inflytelserika aktivister under 1900-talet. Förutom allt det som hon var med om att driva igenom för utbildning, hälsa och lagliga rättigheter för ursprungsbefolkningen, har hon haft stor betydelse för bevarandet av den siouxindianska kulturen.

  1997 uppmärksammades hon av National Women's History Alliance.

Zitkala-Ša: American Indian Stories.

Zitkala-Ša: Why I Am a Pagan (pdf).