«  Omstridd ledare i den sena rösträttsrörelsen i USA

Alice Stokes Paul föddes den 11 januari 1885 i Moorestown, i New Jersey i USA, som det äldsta av fyra barn till en affärsman. Familjen var kväkare, och många kväkare var tidigt för rösträtt för kvinnor. Alice mamma Tracie var med i NAWSA, National American Woman Suffrage Association. Hon tog med dottern på rösträttsmöten redan när Alice var barn.

  Alice gick ut kväkarnas skola i Moorestown med toppbetyg och fortsatte sedan till ett college som grundats av rösträttskämpen Lucretia Mott. 1905 tog Alice examen i biologi. Sedan flyttade hon till New York och så till Philadelphia där hon tog examen även i sociologi, ekonomi och statsvetenskap.

  Alice ville vidareutbilda sig inom kväkarrörelsen och 1907 fick hon stipendium till en skola i Birmingham i Storbritannien. Hon fortsatte sedan studera i London. Där upptäckte hon de militanta suffragetterna i WSPU, Women's Social and Political Union. Hon lyssnade till ett tal av Christabel Pankhurst och gick med direkt.

  Alice blev snabbt populär i WSPU. Hon var karismatisk, väldigt bra på att argumentera, och inte rädd för att utsätta sig för fara i kampen. Hon deltog i WSPU:s aktioner och hamnade tre gånger i fängelse.

  I London träffade hon också Lucy Burns, en annan amerikan som gått med i WSPU. Vid ett tillfälle fungerade Alice och Lucy som assistenter åt Emmeline Pankhurst när hon genomförde en föreläsningsturné runt om i Skottland.

1910 återvände Alice Paul till USA där hon fortsatte studera. Hon tog en doktorsexamen i sociologi och gick dessutom med i NAWSA.

  Men både Alice och Lucy, som också hade återvänt från Storbritannien, tyckte att kampen för kvinnors rösträtt gick alldeles för långsamt. NAWSA satsade på att genomföra rösträtt för kvinnor en stat i taget, men Alice och Lucy drev att det var bättre att kräva en federal rösträtt, genom en ändring av USA:s konstitution, så att alla kvinnor i alla stater fick rösträtt på samma gång. Det var dessutom så kravet hade drivits av den tidigare rösträttsrörelsen i USA, den som drivits av av 1800-talsfeminister som Elizabeth Cady Stanton och Susan B. Anthony i NWSA, National Woman Suffrage Association. På Alices och Lucys initiativ beslöt NAWSA då att inrätta en kommitté för att jobba med det, med Alice Paul som ordförande.

  En av Alice första uppgifter i kommittén blev att arrangera en stor parad i Washington dagen innan president Woodrow Wilson skulle tillsättas i mars 1913. På några veckor lyckades de samla åtta tusen deltagare och arbetsrättsadvokaten Inez Milholland ledde paraden klädd i helvitt och ridande på en vit häst. Överallt var gatorna kantade av åskådare och paraden blev en enorm succé för rösträttsrörelsen – det beräknades att en halv miljon människor kom för att se paraden.

Gatorna i Washington var proppade av hundratusentals människor som
kommit för att se den stora rösträttsparaden.

Men paraden var också en demonstration i rasism, och kritiken växte mot Alice Paul. Dels för att hon bar ansvaret för att paraden redan från start ville utestänga svarta kvinnor och dels för att hon bemötte kritiken med att uttala flera rasistiska kommentarer.
Läs mer om rasismen i rösträttsrören HÄR.

  Efter det blev den rasism som paraden demonstrerat något som fortsatte att splittra den senare rösträttsrörelsen.

Efter paraden växte Alice Pauls irritation, hon tyckte inte att NAWSA:s kamp var tillräckligt effektiv. Tillsammans med Lucy Burns, Crystal Eastman och en del andra yngre rösträttskvinnor startade hon CU, Congressional Union for Woman Suffrage, som de såg som en militant stödorganisation till NAWSA. Men NAWSA:s ledning uppskattade inte alls den nya organisationen och deras metoder. Ledningen uppmanade Alice Paul att antingen gå ur CU eller avgå ur NAWSA kommitté.

  Alice valde att avgå och istället satsa på CU. Några år senare ombildades CU till NWP, National Woman's Party, med Alice Paul som ordförande. Hon använde sin övertalningsförmåga till att få rika rösträttskvinnor att backa NWP, exempelvis var miljonären och socialisten Alva Belmont en stor bidragsgivare.

  När NWP-kvinnorna gick i "picket lines" utanför Vita huset arresterades de ofta för "hindrande av trafiken". Alice Paul och många andra sattes i fängelse när de vägrade betala böter.

Alice Paul hyllas av rösträttskvinnor utanför National Women's Partys
huvudkontor.

Trots att Alice Paul blev väldigt uppskattad för sitt framgångsrika arbete i rösträttsrörelsen, blev hon samtidigt starkt kritiserad av många. Hon drev samma sorts karismatiskt enväldiga ledarskap som sina förebilder Emmeline och Christabel Pankhurst. Hon krävde full bestämmanderätt över allt i organisationen och förväntade sig lydnad av medlemmarna. Hon delade ut "generalsorder", kallade sig själv "kommendanten" och utsåg själv vem som fick vara "dagens officer" för aktuella aktioner. Ledarstilen ledde även till bråk om tidningen The Suffragist. CU hade anlitat den kända undersökande journalisten Rheta Childe Dorr som redaktör, men hon slutade redan efter ett år i protest mot att Alice Paul ensam skulle bestämma över det som skulle få vara med i tidningen.

Efter att rösträtt för kvinnor hade införts i USA 1920 återupptog Alice Paul sina studier. Hon tog en magisterexamen i juridik och doktorerade sedan i civilrätt 1928. Samtidigt jobbade hon tillsammans med bland annat Crystal Eastman på att skriva Equal Rights Amendment, ett lagförslag om allas lika rättigheter oavsett kön. Det arbetet synliggjorde att de hade olika syn även på feminism, där Alice Paul stod för en liberalfeministisk syn på att allt skulle lösa sig med lika lagstiftning oavsett kön, medan Eastman ville ha betydligt större samhällsförändring i feministisk riktning.

Alice Paul fortsatte att arbeta för lagar om könens lika rättigheter, både inom USA och internationellt. Men det finns få dokument om hennes personliga liv – för eftervärlden sparade hon medvetet bara det som rörde hennes arbete. Det som är känt är att hon var kväkare och vegetarian.

  Alice Paul fortsatte vara politiskt aktiv i hela sitt liv. Hon dog på en anläggning för kväkare i Moorestown den 9 juli 1977, 92 år gammal.

1979 infördes Alice Paul i National Women's Hall of Fame. På University of Pennsylvania finns Alice Paul Center for Research on Gender, Sexuality and Women. Hon finns på både brittiskt och amerikanskt frimärke, och på ett amerikanskt guldmynt. Alice Paul Institute bevarar hennes minne. Google gjorde en Doodle om henne på hennes 131-årsdag 11 januari 2016.

Huset där National Woman's Party hade huvudkontor är idag ett museum och är utsett till nationalmonument.

2020 gjordes National Woman's Party om till Alice Paul Institute som har till syfte att hedra Alice Pauls arbete.