«
Radikal rösträttskvinna och
feministisk organisatör


Gerda
Lundberg föddes den 22 juni 1870 i Stockholm. Hennes
mamma hade fem barn sedan tidigare, men hon var hennes pappas första
och enda barn. Pappan var framgångsrik handelsman, som periodvis
drack. Troligen var det ganska långtråkigt att vara
medelklassbarn i 1800-talets Stockholm, för Gerda skrev i ett
brev till sin faster att hon hittat en stege på vinden, och
via ett fönster kunde hon komma ut på taket och promenera,
vilket är så "trefligt".

Gerda
gick först i Franska skolan, där hon fick mycket bra betyg.
Hon studerade vidare på Sveriges äldsta flickskola, Wallinska
skolan, och sedan i Uppsala för att ta examen i språk.
Hon började bara fem år efter att den första kvinnan
i Sverige fått doktorera. Liksom de andra kvinnorna på
universitetet möttes hon ofta av öppet motstånd
från manliga studiekamrater.

Men Gerda hade tur. Hon blev inackorderad hos Ann
Margret Holmgren och hennes familj. Familjens hus var en samlingsplats
för liberala radikaler – deras hus har beskrivit som
"radikalismens högborg i Uppsala". Där diskuterades
arbetares rättigheter, preventivmedel, rösträtt och
liknande av tidens frågor. Där bodde också flera
hon träffat redan på Wallinska skolan, Gulli
Petrini (då Gulli Rossander,
fast Gerda kallade henne Charlotte, Lotten,
Lotta eller Lottis, åtminstone
i hennes bevarade brev) och Lydia
Wahlström, som blev Gerdas vänner för livet.

På
Gerdas initiativ och i hennes rum den 20 mars 1892 startade de tre
tjejerna tillsammans med ytterligare fyra eller fem kvinnor den
första studentföreningen för kvinnor i Sverige: UKSF,
Uppsala Kvinnliga Studentförening.
Lydia blev ordförande. Gerda och de andra tjejerna var trötta
på att bli mobbade av de manliga studenterna, och tyckte att
nu när kvinnor börjat studera, varför skulle de inte
få allt annat som män fick – inklusive att rösta?

Samma år träffade Gerda värmländska
Mauritz Hellberg, kallad "Maggan"
– redaktör på Karlstads-Tidningen, en tidning som
har kallats "uppstudsigt radikal" (i Svensk biografiskt
lexikon). Både Gerda och Maggan var starkt engagerade för
rösträtt för alla. De var också uttalat ateister
och medvetna om att när en kvinna gifte sig blev hon åter
omyndig, och mannen blev hennes förmyndare. Att gifta sig var
med andra ord otänkbart, istället ingick de trolovning
på Gerdas 27-årsdag 1897, trots hennes familjs tvekan.
Gerda väntade också med att bestämma sig innan hon
pratat med Ellen
Key, som var den hon vände sig till i liknande frågor.

I
början av 1903 tog Gerda Hellberg initiativ till Karlstads
Förening för kvinnans politiska rösträtt –
samma år som riksorganisationen LKPR,
Landsföreningen för kvinnans politiska
rösträtt, startas. Hon hade bjudit in Ann Margret
Holmgren att tala på ett välbesökt möte och
föreningen fick direkt ett 60-tal medlemmar. Karlstad blev
en mycket aktiv lokalförening. Den hade också fördelen
att ha Karlstad-Tidningen på sin sida. Gerda Hellberg var
dessutom bra både på att skriva artiklar och hålla
föredrag. Föreningen ordnade öppna möten med
föredragshållare från hela landet, och dessutom
ordnade de vandringsbibliotek, studiecirklar, kurser och "arbetsaftnar".
Gerda Hellberg var även ordförande i Värmlands länsförbund
av LKPR och ledamot av centralstyrelsen. Precis som de flesta av
de andra ledande i LKPR reste hon också runt och höll
föredrag om kvinnors rösträtt.

Vid den tiden hade Gerda och Maggan fått två
söner, men den yngsta dog innan han fyllt två år.
Den äldsta var sjuklig och bodde tidvis på sjukhus eller
sanatorium.

Från
att ha bott inne i Karlstad flyttade familjen till Villa
Skogsbrynet, ett stort hus som de själva låtit
bygga. Även det huset blev samlingsplats för tidens radikaler,
folkbildare, författare, konstnärer och politiker. Ellen
Key var ofta där, liksom Hjalmar och Anna
Branting, Amelie Posse och senare Barbro
Alving. Deras hus blev så känt att brev adresserade
till "Skogsbrynet, Sverige" kom fram.

1907 höll de ledande inom LKPR möte hos Gerda
Hellberg i Villa Skogsbrynet.

LKPR-möte hos Gerda Hellberg utanför Karlstad
1907. Från vänster: Augusta
Tonning, Sigrid Kruse, Gerda Hellberg, Gulli Petrini,
Emmy Welin, Ottilia Marin, Anna
Wretman Lindström, Frigga
Carlberg, Hilma Söderberg-Böving & Vienna Mesterton.

När
kvinnor blev valbara till kommunen blev Gerda
Hellberg invald i Karlstads stadsfullmäktige genom
De frisinnade (Liberalernas)
lista. För oss som ser hur partiet Liberalerna
beter sig i vår tid idag kan det vara svårt
att förstå att liberalerna var radikala på
den tiden, men det var de. Samtidigt med Gerda blev
ytterligare två kvinnor invalda, Anna
Ljungkvist och Alma Andersson,
så hon behövde inte sitta ensam med de 33
männen. I stadsfullmäktige var Gerda särskilt
drivande mot arbetslöshet och för "rusdrycksförbud".
Hon satt kvar i Karlstads stadsfullmäktige till
1923. Under de åren hade hon dessutom flera offentliga
uppdrag, som Lasarettdirektionen, styrelsen för
Värmlands hemslöjd, Folkskolestyrelsen, Nykterhemsnämnden,
Barnavårdsnämnden och föreningen Mjölkdroppen,
som var en slags förstadie till dagens barnavårdscentraler.

Gerda Hellberg hemma vid skrivbordet i Villa Skogsbrynet.

Gerda Hellberg
gick också med i FFK,
Föreningen Frisinnade kvinnor.
När "konstellationen" startade
Kvinnliga
Medborgarskolan vid Fogelstad var det Frisinnade kvinnors medlemmar
som bjöds in till "urkursen" 1922. Gerda Hellberg
var självklart med. Av hennes bevarade anteckningar kan en
bland annat se att läkaren Ada Nilsson
höll föredrag om abort och preventivmedel, som bägge
var förbjudna vid den tiden. Förutom allt annat var Gerda
och stödmedlem i SKF,
Sveriges Kvinnliga Fredsförening.

När rösträtt för kvinnor slutligen
hade införts, och LKPR-föreningarna lades ner, var det
många av kvinnorna i LKPR som började arbeta i FBF,
Fredrika Bremer-förbundet. Dit
hörde också Gerda Hellberg. 1923 var hon med och startade
Karlstadskretsen.

Vid mitten av 1930-talet drog sig Gerda Hellberg tillbaka
från sina politiska och feministiska engagemang. Barnbarnet
Monicas födelse 1936 var en oväntad lycka på gamla
dar.

I månadsskiftet juli/augusti 1937 åkte
Gerda Hellberg in på lasarettet i Karlstad. Den 6 augusti
dog hon där, 67 år gammal.

Ann
Margret Holmgren skrev i ett efterord om Gerda Hellberg att
hon var en av de första och främsta kämparna för
kvinnors rösträtt i Sverige, men att hon också var
ett föredöme genom sin humor, sitt allvar och sin kämpaglöd,
och att få var så älskade som hon.

Christina Florin: Kvinnor får röst
– Kön, känslor och politisk
kultur i kvinnornas rösträttsrörelse, Atlas
bokförlag, 2006.

Jenny Moström: Gerda Hellberg
– Ty hon hörde
till dem, som ha sin största betydelse icke genom
vad de uträttat utan genom vad de äro,
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap,
Karlstads universitet, 2018.

|