Att många feminister är vegetarianer är ingen nyhet. Men de flesta tror nog att det är ett nutida fenomen. Då kan det vara kul att få veta att feminism och vegetarianism nog alltid har hört ihop i historien, skriver Gerda Christenson.

Ofta när jag läser om någon enskild förmoder som levde för 100 eller 150 år sedan får jag se att hon var vegetarian. Det gäller inte minst de kvinnor som var aktiva i kampen för rösträtt, både när jag läst om Storbritannien, Tyskland och USA.

  Det verkar ha varit många som valde att inte äta kött, men också som engagerade sig mot djurförsök, och protesterade mot pälskappor och mot dåtidens mode att ha uppstoppade djur, ofta fåglar, som utsmyckning på de stora hattarna.

  Men ju mer jag läser om rösträttsrörelsen i Storbritannien, desto mer märker jag att det inte bara var de enskilda kvinnors privata val, utan även deras organisationers. Precis som Kvinnofronten har idag, tycks en del organisationer då också haft principen att deras arrangemang skulle vara vegetariska.

Vegetarisk frukost

När suffragetterna i WSPU, Women's Social and Political Union, eller WFL, Women's Freedom League, före första världskriget gjorde aktioner i form av civil olydnad hamnade de ofta i Holloway-fängelset. Där hade de det tufft. Så när några kvinnor skulle friges ställde organisationerna oftast till med allmän frukost. Det blev som ett slags aktion det också. Och de frukostarna höll de alltid på en vegetarisk restaurang. De friade kvinnorna kördes dit under fest, pompa och ståt.

WSPU håller vegetarisk frukost för nyutsläppta Mary Leigh och
Edith New den 22 augusti 1908. Foto: LSE Library.

Tvångsmatning

Tyvärr kunde de enskilda kvinnornas vegetarianism också göra dem särskilt sårbara.

  "Det är ett konstigt faktum att de militanta suffragetterna mestadels har rekryterats bland de milda vegetarianerna", skrev suffragetten Maud Joachim i sin bok "My Life in Holloway Gaol" 1908.

  I Holloway-fängelset blev de som sagt illa behandlade, och suffragetterna protesterade genom att hungerstrejka och kräva att bli placerade som politiska fångar och inte som kriminella.

  Då tvångsmatades de. I Storbritannien pågår nu ganska mycket forskning om just den tiden, och numera har forskare sett hur tvångsmatning ibland kombinerades även med sexuella trakasserier. Och även i vanliga fall hade vegetarianerna problem med att få vegetarisk mat i fängelset, men när de tvångsmatades togs definitivt ingen hänsyn.

  Lady Constance Lytton har skrivit om hur hon tvångsmatades med köttextrakt trots att hon bad att de inte skulle tvinga i henne kött, och hur hon kräktes upp alltihop efter varje gång. Hon skadades så svårt av tvångsmatningen att hon aldrig hämtade sig igen.

Drivande vegetarianer?

WSPU, Women's Social and Political Union, är tyvärr den organisation som alltför ofta fått bli symbol för rösträttsrörelsen i Storbritannien, trots att de var en liten och ganska konservativ organisation, som bara krävde rösträtt för rika kvinnor, alltså rösträtt på samma villkor som fanns för män.

  WSPU leddes av Emmeline Pankhurst och hennes äldsta dotter Christabel, och deras diktatoriska styrning av organisationen och ovilja att lyssna till medlemmarna ledde till flera avhopp och splittringar. Men det gör det desto mera intressant att WSPU då hade vegetariska frukostar, för ingen av Pankhurstarna var vegetarian. Det skulle därmed kunna tyda på att vegetarianerna i WSPU antingen var många eller väldigt drivande, eftersom Pankhurstarna tydligen anpassade sig i den frågan.

  Den mer radikala rösträttsorganisationen WFL, Women's Freedom League, drev rösträtt för alla kvinnor, och var som organisation klart drivande för vegetarianism. En av de ledande i WFL, Charlotte Despard, var en både välkänd och politiskt aktiv vegetarian, och hon har skrivit att "Det är ett välkänt samband i rösträttsrörelsens värld mellan feminism, pacifism, vegetarianism och arbetarklassbas."

  Många feminister såg det helt enkelt som att feminism och vegetarianism hade samma mål – de sa att kvinnors rösträtt skulle göra världen vänligare, mer rättvis och mer medkännande, och vegetarianismen stod ju för samma sak.

Minerva Café

1916 startade WFL det vegetariska Minerva Café i London. Det var en del i en större anläggning med möteslokaler och boende för kvinnor, och det blev snabbt populärt. Alla möjliga organisationer började hålla möten där, och massor av människor gillade särskilt att gå dit och äta Minerva Cafés vegetariska luncher.

  På porslinet fick gästerna då lite propaganda på köpet, för på det var det tryckt "Votes for Women". Eftersom Minerva var så framgångsrikt, gick det med bra vinst, och den använde WFL till sin övriga verksamhet.

  Även på fler ställen i landet startade WFL vegetariska kaféer och restauranger.

Hemma hos suffragetterna

I WFL:s rösträttsmaterial dyker också vegetarianismen upp titt som tätt. Ett lustigt exempel är i en bildserie kallad "Suffragettes at Home" som de dels publicerade i sin tidning The Vote våren 1910 och dels gjorde som vykortskampanj. 1. Där visade kända feminister upp sig i vardagliga situationer. En av dem var Agnes Leonard, som skildrades när hon "lagar en vegetarisk middag". I en text bredvid i tidningen står dessutom att hon är en expertkock av vegetarisk mat.

  WFL ordnade också föredrag under rubriker som "The Ethics of Food Reform" och "Vegetarian Cookery".

  Den mest borgerliga av de brittiska rösträtts-organisationerna, NUWSS, National Union for Women's Suffrage Societies, kallade sig "suffragister". De markerade mot suffragetterna genom att i alla sammanhang markera att de var lawabiding (laglydiga). De verkar inte haft lika många vegetarianer i sina led. Men när deras tidning The Common Cause 1913 funderade på att börja med krönikor om mode, motiverade Ada Nield Chew det med att medlemmarna inför att de skulle kampanja på gatorna kunde uppskatta att få information om "hur man kan se bra ut och hålla sig varm på vintern utan att svepa in sig i döda djurskinn".

Djurrätt

Begreppet vegetarian anses ha skapats på ett möte i Ramsgate i Storbritannien 1847, då The Vegetarian Society bildades. Några år senare bildades motsvarande organisationer bland annat i USA och Tyskland.

  Rörelsen växte stadigt, och i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns det en stark rörelse i Europa för vegetarianism. På den tiden utgick vegetarianism väldigt tydligt från djurens rätt, även om det faktum att vegetarisk kost var bra för människors hälsa också fanns med.

  Därför går det inte att skilja mellan den dåtida vegetarianismen och rörelsen mot djurförsök. Det som dåtidens feminister såg var just kopplingen mellan hur kvinnor och djur behandlades i ett patriarkat. Exempelvis skrev Edith Ward i den feministiska tidningen Shafts att "djurfrågan är kvinnofrågan", och hon fortsatte: "Vad, exempelvis, kan beräknas skapa fler brutala kvinnomisshandlare än lång övning av grymt våld mot andra djur?"

  I egenskap av vegetarianer var många av dåtidens feminister ändå organiserade i föreningar som var styrda av män. Men det finns exempel på separatistiska vegetariska föreningar, som internationella The Women's Vegetarian Union, som startades av franska Alexandrine och Adrienne Veigele 1895.

  Dessutom finns det de som hävdar att män på den tiden – liksom män idag – framför allt har dominerat de organisationer som har stått för "mycket snack och lite verkstad", medan det var kvinnor fick något gjort. Ser en till konkret arbete mot djurförsök var det exempelvis feministen Frances Power Cobbe som var initiativtagare till både NAVS, National Anti-Vivisection Society, 1875 och BUAV, British Union for the Abolition of Vivisection, 1898. Cobbe skrev dessutom även hon om sambandet mellan mäns våld mot kvinnor och mot djur, exempelvis i artikeln med klartextrubriken: "Wife-Torture in England", 1878.

Feministisk dräktreform och vegetarianism

Även i USA var många av de mest kända feministerna från mitten av 1800-talet och början av 1900-talet vegetarianer: Lucy Stone, Elizabeth Cady Stanton, Susan B. Anthony, Sojourner Truth.

  Att vegetarianism och feminism tidigt hört ihop där syns även i att AVS, American Vegetarian Society, som startades 1850, dessutom drev både arbete mot djurförsök, mot slaveriet, och för pacifism, ekonomisk jämlikhet och kvinnors rösträtt. Flera av de tidiga amerikanska feministerna deltog i mötet då organisationen bildades. Därför är det kanske inte heller konstigt att AVS dessutom stödde dräktreformrörelsen.

  Dräktreformrörelsen växte även den fram från mitten av 1800-talet, och den har fler kopplingar till vegetarianism i USA. Elizabeth Smith Miller startade det hela med att vägra dåtidens mode med korsetter, snörliv och tunga, långa kjolar i flera lager, och sydde sig istället "bloomers", en form av byxor som många andra feministiska aktivister också började med. Många av dem åkte till kurorten Our Home on the Hillside i Dansville i staten New York, som var framstående i att förespråka vegetarianism. Där åt feministerna vegetarisk kost, promenerade i sina bloomers och lyssnade på feministiska föredrag, inklusive då om vegetarianism.

Tyskland

Det är svårare att hitta information om den tyska kvinnorörelsen, på grund av nazisterna. När de kom till makten i Tyskland 1933 var något av det första de gjorde att försöka helt krossa den feministiska rörelsen. De beslagtog allt material de hittade från både organisationer och enskilda kvinnor och förstörde det. Därför har tyska forskare haft en del problem med att hitta dokumentationer av den feministiska historien.

  Men klart är att många feminister även där var vegetarianer och stred för djurrätt, särskilt mot djurförsök, under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Ett exempel är paret Anita Augspurg och Lida Gustava Heymann, som lyckligtvis var på resa utomlands just när nazisterna kom till makten i Tyskland och därför slapp dödas fast de stod på nazisternas dödslistor. Deras egendom och arkiv beslagtogs och förstördes, men deras berättelser från de sista åren av deras liv finns kvar. Förutom att de var drivande rösträttskvinnor och kämpade mot mäns sexualiserade våld var de även kända vegetarianer, aktivister för djurs rätt och mot djurförsök.

Forskning saknas

Tyvärr finns det inte mycket forskning om sambandet mellan feminism och vegetarianism i världen. En av de få som studerat det var den amerikansk-brittiska kvinnohistorikern Leah Leneman, som själv var vegetarian, och senare vegan. En som också skrivit om sambandet är Carol J. Adams, som givit ut boken The Sexual Politics of Meat – A Feminist-Vegetarian Critical Theory. Där efterfrågar hon just forskning om det samband som vi ändå så tydligt kan se i historiska
dokument.

  Här i Sverige har jag ännu inte hittat lika tydliga kopplingar till rösträttskvinnor som i andra länder. Men tjugo år innan rösträttsrörelsen kom igång i Sverige var feministerna i den radikala Göteborgs kvinnoförening ett tydligt exempel på kopplingen feminism och vegetarianism även här. De drev redan under 1880-talet vegetarianism och kamp mot djurförsök i sin tidning Framåt!, som du kan läsa om på Kvinnofrontens webb om våra förmödrar. Dessutom kan du läsa om deras vegetarianism direkt i tidningen Framåt!, som finns digitaliserad via KvinnSam vid Göteborgs universitet.

Feministisk tradition

Det skulle vara spännande att få veta mer om sambandet feminism-vegetarianism. Men med den här artikeln ville jag bara visa att det inte är något nytt med policys som Kvinnofrontens, att alla våra arrangemang ska vara vegetariska.

  Det är helt enkelt så att Kvinnofronten, och särskilt alla medlemmar som är vegetarianer eller veganer, faktiskt följer en feministisk-historisk tradition sedan långt över 100 år tillbaka!

Gerda Christenson

Not:

1. WFL:s "Suffragettes at Home"-kampanj sägs ha varit något slags svar på mediernas påståenden om att suffragetterna var "okvinnliga" och inte klarade av att sköta hemuppgifter som andra kvinnor.

Ur Kvinnofrontens nyhetsbrev för medlemmar nr 3/2020.

Läs mer!

Leah Leneman: The Awekened Instinct: vegetarianism and the women's suffrage movement in Britain, Women's History Review, volym 6, nummer 2, 1997.

Carol J. Adams: The Sexual Politics of Meat – A Feminist-Vegetarian Critical Theory, Continuum Publishing Company, 1991.

Anne Ewbank: How Vegetarian Food Fueled the British Suffragette Movement, Atlas Obscura, 3 juli 2018.
Nick Heath: The Minerva Café, libcom.org, 1 januari 2017.

Carol Wiley: The Feminist Connection, Vegetarian Times, januari 1991.

Allt material där inte annat anges:
© Kvinnofronten